Inte okej!

Vissa saker är inte helt okej enligt mig! Jag ogillar människor som inte vågar stå för sina saker. Som undviker att svara för att det kan uppstå en knepig situation. Människor som hela tiden slingrar sig för att jämt stå i bra dager. Hur svårt kan det vara? Hur mycket av deras viktiga tid kan det egentligen ta att "orka" svara och säga nej tack, jag kan tyvärr inte eller jag har inte tid just nu men jag hör av mig senare? Istället ska man behöva känna sig totaldissad och bli arg för att någon som man själv har valt att engagera sig i och vara trevlig mot inte ens kan ta sig tid i en minut för att svara.

Energisugare det är vad ni är och jag väljer gärna bort er!

För alltid i mitt hjärta

Vissa saker kommer bara för en plötsligt. Då tåras mina ögon och bröstet värker ilande.

Om jag kunde så skulle jag ta dig tillbaka. Uppleva saker med dig som jag alltid velat att du skulle få dela med mig.

Du fattas mig!
Jag saknar dig pappa!

Varför blir det alltid så?

Är det bara jag som märker när en killkompis skaffat tjej? Hur han helt plötsligt slutar höra av sig lika ofta som innan. Hur samtalet mellan er plötsligt ändrar genre. Det blir mer på en platonisk nivå och inte lika intressant och ömsint som innan. Är det nu jag borde inse att vänskapen inte hade samma innebörd för oss två? Jag tror jag säger tack och adjö för jag har nog inget utbyte med dig längre. Jag hade helt enkelt fel! Att ha tjejkompisar när man har flickvän går tydligen inte.

By the way. I´m back!

2010

Nytt år innebär för många nyårslöften som i de flesta fall aldrig går att hålla året ut. Mitt nyårslöfte för i år är att försöka uppfylla så många av mina drömmar som det bara går och att jag framförallt ska ha ett minnesvärt år med många glada stunder. Det nyårslöfte som jag säkerligen kommer att bryta är att jag ska bli lite flitigare med mina blogginlägg. Man kan säga att jag varit nere i en ordentlig svacka gällande bloggen men nu är jag tillbaka ovanför ytan igen.

Min dag startade på ett fantastisk komiskt sätt. På väg in i hissen träffar jag på två killar som bor i samma hus som jag. Väluppfostrad som jag är hälsade jag glatt och gav dem ett litet leende. Tystnad uppstod en kort stund varpå den ena killen plötsligt utbrister. "Hur är formen idag?" Jag som stått i mina egna tankar uppmärksamma inte först att det är mig han talar till men svarar paff: "Jo tack det är bara fint det är ju onsdag idag så snart är det fredag". Han fortsätter att kallprata och den andra killen likaså. Jag tycker mest det är en pinsam situation som tagen ur en film där killarna fått i uppdrag från skolan att varje dag ta kontakt med en ny människa och säga något vänligt för att förgylla denna människas dag. Jag antar att det bara är jag som får sådana tankar. I själva verket ville de väl bara vara trevliga och få någonsomhelst respons från en i samma hyreshus som de själva bor i. Uppdrag eller inte så lyckades de med sitt mission. Jag smålog när jag kom utanför dörren och skrattade lite tyst för mig själv.

Nytt år för mig innebär även nya tag med träningen. Jag har intensivt börjat köra ett stenhårt magpass som enligt "osäkra" källor lovar magrutor på fyra veckor. Att så inte är fallet för min del kan jag redan nu skriva under på men det har faktiskt skett en liten förändring redan efter första veckan. Det återstår att se hur slutresultatet blir. Min träningsmani beror främst på att vi pratat om att sticka till Thailands om en månad. Det var ju inte direkt så att jag planerat att visa mig i bikini redan i februari. Resan som förövrigt inte är beställd ännu är dock det som håller mig uppe vecka efter vecka. Snart är det jag som ligger på en kritvit strand med en bra bok i handen och lapar sol. Det kommer att hända. Det bara måste ske.

Med tankarna på annan plats! Kärlek till mina vänner.