Teodor - Ludvig eller är det Ludvig - Teodor? ;)
fredag 6 december 2013
Lika som bär!
Teodor - Ludvig eller är det Ludvig - Teodor? ;)
Svempa tar oss med storm
Tydligen har det blåst upp mot orkanvindar på sina håll. Jo huset står kvar men det har knastrat och brakat i knutarna. Träden utanför har legat på slagsida och grannens staket har kapitulerat.
Att ha en knorrande liten bebis som i tre timmar varvat skrik, med konstant ammande och många vändor med vaggande för att lugnas gör ju inte min kväll/natt bättre.
Där emellan har jag även bosatt mig på en madrass bredvid vår stora prins som endast accepterat att mamma ska komma och trösta.
Har väl lyckats skrapa ihop någon timmes sömn. Tur att varje timme räknas som två, eller hur var det nu ;) Behöver jag nämna att om jag kunde klona mig hade jag gjort det för länge sedan. Snark!
Fick dessutom skicka ut sambon för att köpa blöjor nu på morgonen eftersom jag inte vågar mig ut till affären i detta oväder promenerandes med mini i barnvagn. Tre blöjor trodde jag bestämt att vi hade kvar efter noggrant huvudbry i natt.
När jag sedan öppnade korgen för blöjförvaring såg jag att vi tydligen hade tre blöjor plus ett halvt paket kvar. Hoppsan Greta! Jag valde medvetet att inte nämna detta för A.
Ha en go helg. Håll i hatten!
Att ha en knorrande liten bebis som i tre timmar varvat skrik, med konstant ammande och många vändor med vaggande för att lugnas gör ju inte min kväll/natt bättre.
Där emellan har jag även bosatt mig på en madrass bredvid vår stora prins som endast accepterat att mamma ska komma och trösta.
Har väl lyckats skrapa ihop någon timmes sömn. Tur att varje timme räknas som två, eller hur var det nu ;) Behöver jag nämna att om jag kunde klona mig hade jag gjort det för länge sedan. Snark!
Fick dessutom skicka ut sambon för att köpa blöjor nu på morgonen eftersom jag inte vågar mig ut till affären i detta oväder promenerandes med mini i barnvagn. Tre blöjor trodde jag bestämt att vi hade kvar efter noggrant huvudbry i natt.
När jag sedan öppnade korgen för blöjförvaring såg jag att vi tydligen hade tre blöjor plus ett halvt paket kvar. Hoppsan Greta! Jag valde medvetet att inte nämna detta för A.
Ha en go helg. Håll i hatten!
tisdag 3 december 2013
Newbie
Den där minivarelsen växer så det knakar. Ja iaf brakar det ordentligt i blöjorna ibland. Tre veckor igår och då stod vågen på 4515g. Han hade nästan ökat ett halvkilo på en vecka. Min lilla tjocksmock.
måndag 25 november 2013
Fyra mjölkpaket tung
Tur vi inte köpte så mycket nytt i liten storlek. Storlek 56 känns som en bättre investering även om jag syr en hel del själv. Senaste plagget som fått fylla ut lillebrors garderob är ett par byxor med djungeltema.
Han fick mycket beröm hos BVC. Både att han är stark i nacken och otroligt fin. Även Teodor fick gott om beröm. Han fick nämligen följa med lillebror för att vänja sig inför 2,5-årskontrollen.
En koll som han knappt behöver gå på eftersom han redan visat upp många av sina färdigheter. Enligt Gittan har han ett välutvecklat tal och hon var mäkta imponerad att han redan kunde alla färger samt räkna. Min lilla matematiker.
Däremot är han ganska försiktig när det gäller grovmotoriken. Skönt tycker vi, då vi kan vara säkra på att han inte utmanar sig själv mer än han mäktar med.. Hur som helst är det inget varken vi eller Gittan oroar oss för. Han kan det man ska kunna men inte så mycket mer än så.
Första advent på söndag. Massor att fixa till dess. Piffa med adventsljusstakar , baka gofika och kirra Teodors julkalender . Har inte ens hälften av paketen klara så tips mottages gärna.
tisdag 19 november 2013
Nu föder vi barn!
Pling i telefonen. Idag är det bf. Du har nu varit gravid i drygt nio månader. 100% är gjorda.
Kruxet är ju bara det att lillebror redan ploppat ut. Det där med att gå över tiden verkar inte vara något jag får uppleva. Det är helt enkelt för trångt så mina knoddar väljer att säga hej till världen istället för att knö ännu några dygn.
Därför valde jag att skänka mitt "dags att föda barn" datum till en väl behövande, nämligen Blondinbella. Varsågod och lycka till! Jag menar 131111 är ju så mycket tuffare födelsedatum än 131119. Just det. Bra val av lillebror.
Kruxet är ju bara det att lillebror redan ploppat ut. Det där med att gå över tiden verkar inte vara något jag får uppleva. Det är helt enkelt för trångt så mina knoddar väljer att säga hej till världen istället för att knö ännu några dygn.
Därför valde jag att skänka mitt "dags att föda barn" datum till en väl behövande, nämligen Blondinbella. Varsågod och lycka till! Jag menar 131111 är ju så mycket tuffare födelsedatum än 131119. Just det. Bra val av lillebror.
måndag 18 november 2013
Hembesök
Idag var vår fantastiska BVC-sköterska på besök. Förutom att väga och mäta vårt lilla matvrak till underverk (förbi födselvikten redan) så pratade vi mycket syskonrelation och även endel förlossning och Teodor så klart.
Det där med att få ett syskon är inte alltid bara stolthet, glädje och kärlek. Det är även en stor kris i det äldre syskonets tillvaro. En förlust av ensamrätten till föräldrarna.
Detta märker vi på Teodor då han ofta vill att mamma ska komma och följa med när lillebror får mat. När lillebror byter blöja har Teodor helt plötslig bajsat även han och MÅSTE byta blöja. Vilket han får även om det inte behövs. Nätterna är ofta tuffa då lillebror ammas och Teodor vill ha sin mamma. Om man kunde klona sig skulle jag inte tveka.
Gittan beskrev det som så att när ett syskon kommer till världen upplever det äldre syskonet det som att "jag dög inte, så därför skaffade de en annan".
När hon sa det fick jag otroligt ont i hjärtat och maggropen. Är det så han tänker vår största prins? Att han inte duger längre. Mitt lilla hjärta. Vi älskade dig först och kommer aldrig sluta.
Samtidigt är jag så stolt över honom. Han växer i mina ögon vare dag som går. Talet fullkomligt bubblar ur honom och han kan så mycket som jag inte visste om. Liten börjar bli stor men i mina ögon förblir du alltid min lilla kille.
Det där med att få ett syskon är inte alltid bara stolthet, glädje och kärlek. Det är även en stor kris i det äldre syskonets tillvaro. En förlust av ensamrätten till föräldrarna.
Detta märker vi på Teodor då han ofta vill att mamma ska komma och följa med när lillebror får mat. När lillebror byter blöja har Teodor helt plötslig bajsat även han och MÅSTE byta blöja. Vilket han får även om det inte behövs. Nätterna är ofta tuffa då lillebror ammas och Teodor vill ha sin mamma. Om man kunde klona sig skulle jag inte tveka.
Gittan beskrev det som så att när ett syskon kommer till världen upplever det äldre syskonet det som att "jag dög inte, så därför skaffade de en annan".
När hon sa det fick jag otroligt ont i hjärtat och maggropen. Är det så han tänker vår största prins? Att han inte duger längre. Mitt lilla hjärta. Vi älskade dig först och kommer aldrig sluta.
Samtidigt är jag så stolt över honom. Han växer i mina ögon vare dag som går. Talet fullkomligt bubblar ur honom och han kan så mycket som jag inte visste om. Liten börjar bli stor men i mina ögon förblir du alltid min lilla kille.
söndag 17 november 2013
Ugglor i mossen
Storlek 56 är på tok för stort så jag tog vårt enda par i storlek 50 och använde som mall till ett par nya. Imorgon blir det säkert ett par till. Måste ha lite variation stackars barn.
En vecka senare
I natt för exakt en vecka sedan vaknade jag runt två av en värk. Inget konstigt med det då jag den här graviditeten känt av förvärkar ganska länge till skillnad från förra gången.
Min första tanke var. Aj det där var en stark en. Jag somnar om, men ännu en kom och följdes upp av en tredje. När jag försökt att tyst andas igenom ett antal värkar bestämde jag mig för att gå ner.
Där låg jag sen i soffan och pustade mig igenom värk efter värk. Min tanke var ju så klart att de skulle gå över. Jag var ju bara i vecka 38+5. Den tanken försvann ganska snabbt när jag kände vattnet sippra klockan tre. För det var väl vattnet, eller?
Något osäker skakar jag ändå liv i sambon och säger lugnt. Jag tror att vattnet gått. Va, säger han sömndrucket. Jag tror vattnet gått. Detta resulterar i en klarvaken sambo.
Ringer koordinatorn som säger att jag nog inte ska vänta länge hemma med tanke på förra förlossningen.
Men jag tragglar på hemma. Andas igenom värk efter värk med sikte på att vi ska lämna Teodor på förskolan innan vi åker till förlossningen klockan halv åtta. (Hur tänkte jag här egentligen?)
Värkarna blir dock starkare och börjar komma allt tätare. När jag klockar är det fyra minuter mellan. Min barnmorska rådde mig att åka in när de kom med fem minuters intervall. Jag börjar bli lite smått orolig och inser att det här nog inte kommer gå. Vi måste ringa efter barnpassning.
Ringer koordinator igen som tycker vi ska komma in. Barnpassning ordnas. På väg in till förlossningen får vi stanna en gång då det sipprar ordentligt med vatten.
Inne på förlossningen vid sex. Efter undersökning tror alla inklusive jag att det kommer gå med räzerfart men tji fick vi.
Värkarna kommer inte mycket tätare och ökar bara ngt i styrka. Jag kan andas igenom samtliga och det känns väldigt överkomligt.
När klockan är halv tolv har jag öppnat mig 7 cm. Då förslår barnmorskan att vi ska sätta in värkstimulerande dropp. Kör säger jag. Nu föder vi barn!
Här vet vi inte om det verkligen hjälpte för när de väl börjar sätta katetern blir värkarna allt mer intensiva och sen barkar det bara utför. Barnmorskan tror att kroppen själv satte igång värkarbetet för jag hann ha droppet så kort tid.
På mindre än en halvtimme är jag öppen fullt och tillslut får jag ploppa ut mitt andra underverk. En kille. Obeskrivlig lycka och lättnad.
I det stora hela en väldigt bra förlossning. Vi hade äran att få ha en barnmorskestudent som förlöste. Jätteduktig! Oerhört peppande och kunnig.
Jag kände mig hela tiden väldigt lugn om man bortser från ett mindre bra tillfälle när värkarna tilltog och jag sa att jag inte skulle orka för att det gjorde så förbaskat ont. :). Att jag dessutom skaffat barn med världens bästa pappa är inte att förglömma. Utan honom hade uppförsbacken varit enorm.
Han ifrågasätter dock min styrka. Tydligen höll jag på att bryta armen på honom och nagelmärkena satt i länge efteråt. Kan han gott ha ;)
Så nu sitter jag här en vecka senare och känner mig förbaskat fräsch för att ha fött barn för mindre än en vecka sedan (vi lämnade BB självmant ett dygn senare då jag mådde så bra och liten ammade självmant). Ja okej fräsch om man bortser från att mina bröst skulle kunna tillhöra Dolly Parton och ömmar extremt. Men det är så värt varenda sekund av smärta för bredvid mig snusar våra två små hjärtan.
Kärleken till ett barn är obeskrivlig. Det jag känner varje gång jag ser på dem är ren och skär lycka. Lyckan att jag har fått äran att bli mamma till dessa två underverk. Jag älskar er mer än ord kan beskriva. Utan er vore jag inte hel.
Min första tanke var. Aj det där var en stark en. Jag somnar om, men ännu en kom och följdes upp av en tredje. När jag försökt att tyst andas igenom ett antal värkar bestämde jag mig för att gå ner.
Där låg jag sen i soffan och pustade mig igenom värk efter värk. Min tanke var ju så klart att de skulle gå över. Jag var ju bara i vecka 38+5. Den tanken försvann ganska snabbt när jag kände vattnet sippra klockan tre. För det var väl vattnet, eller?
Något osäker skakar jag ändå liv i sambon och säger lugnt. Jag tror att vattnet gått. Va, säger han sömndrucket. Jag tror vattnet gått. Detta resulterar i en klarvaken sambo.
Ringer koordinatorn som säger att jag nog inte ska vänta länge hemma med tanke på förra förlossningen.
Men jag tragglar på hemma. Andas igenom värk efter värk med sikte på att vi ska lämna Teodor på förskolan innan vi åker till förlossningen klockan halv åtta. (Hur tänkte jag här egentligen?)
Värkarna blir dock starkare och börjar komma allt tätare. När jag klockar är det fyra minuter mellan. Min barnmorska rådde mig att åka in när de kom med fem minuters intervall. Jag börjar bli lite smått orolig och inser att det här nog inte kommer gå. Vi måste ringa efter barnpassning.
Ringer koordinator igen som tycker vi ska komma in. Barnpassning ordnas. På väg in till förlossningen får vi stanna en gång då det sipprar ordentligt med vatten.
Inne på förlossningen vid sex. Efter undersökning tror alla inklusive jag att det kommer gå med räzerfart men tji fick vi.
Värkarna kommer inte mycket tätare och ökar bara ngt i styrka. Jag kan andas igenom samtliga och det känns väldigt överkomligt.
När klockan är halv tolv har jag öppnat mig 7 cm. Då förslår barnmorskan att vi ska sätta in värkstimulerande dropp. Kör säger jag. Nu föder vi barn!
Här vet vi inte om det verkligen hjälpte för när de väl börjar sätta katetern blir värkarna allt mer intensiva och sen barkar det bara utför. Barnmorskan tror att kroppen själv satte igång värkarbetet för jag hann ha droppet så kort tid.
På mindre än en halvtimme är jag öppen fullt och tillslut får jag ploppa ut mitt andra underverk. En kille. Obeskrivlig lycka och lättnad.
I det stora hela en väldigt bra förlossning. Vi hade äran att få ha en barnmorskestudent som förlöste. Jätteduktig! Oerhört peppande och kunnig.
Jag kände mig hela tiden väldigt lugn om man bortser från ett mindre bra tillfälle när värkarna tilltog och jag sa att jag inte skulle orka för att det gjorde så förbaskat ont. :). Att jag dessutom skaffat barn med världens bästa pappa är inte att förglömma. Utan honom hade uppförsbacken varit enorm.
Han ifrågasätter dock min styrka. Tydligen höll jag på att bryta armen på honom och nagelmärkena satt i länge efteråt. Kan han gott ha ;)
Så nu sitter jag här en vecka senare och känner mig förbaskat fräsch för att ha fött barn för mindre än en vecka sedan (vi lämnade BB självmant ett dygn senare då jag mådde så bra och liten ammade självmant). Ja okej fräsch om man bortser från att mina bröst skulle kunna tillhöra Dolly Parton och ömmar extremt. Men det är så värt varenda sekund av smärta för bredvid mig snusar våra två små hjärtan.
Kärleken till ett barn är obeskrivlig. Det jag känner varje gång jag ser på dem är ren och skär lycka. Lyckan att jag har fått äran att bli mamma till dessa två underverk. Jag älskar er mer än ord kan beskriva. Utan er vore jag inte hel.
onsdag 13 november 2013
Bloggtorka
Låt mig presentera.... (trumvirvel)... Lillebror.
lördag 21 september 2013
Blå blå blå
Idag inhandlades vinterns overall. Slog till när jag hittade den för några hundralappar mindre än jag sett på nätet. Perfekt!
Nu återstår en ordentlig mössa, några vantar och ett par ordentliga skor. Eventuellt en extrajacka om förra årets krympt under tiden som den hängt i garderoben.
Hur utrustar ni era små i vinter och framförallt vilka skor satsar ni på?
fredag 6 september 2013
Störningsmoment
Saker att störa sig på en helt vanlig busstur en strålande fredag
• Fantastiskt dålig air-condition
• Att bussen inte är i tid så du missar bytet och kommer försent till hämtningen på dagis
• Att grannen bredvid även inkräktar på din plats så du får trycka dig upp mot fönsterrutan för att inte få en armbåge i sidan var femte sekund
• Att han dessutom luktar fimp och ger dig kväljningar
Happy friday!!!!
• Fantastiskt dålig air-condition
• Att bussen inte är i tid så du missar bytet och kommer försent till hämtningen på dagis
• Att grannen bredvid även inkräktar på din plats så du får trycka dig upp mot fönsterrutan för att inte få en armbåge i sidan var femte sekund
• Att han dessutom luktar fimp och ger dig kväljningar
Happy friday!!!!
onsdag 4 september 2013
Dagens bästa
Saker du kan göra när du är ensam hemma del 2...
Äta din onsdagsglass ifred utan ständigt tjat från en liten illbatting som satt på repeat "Teo åsså ha glass"
Lever livet!
Äta din onsdagsglass ifred utan ständigt tjat från en liten illbatting som satt på repeat "Teo åsså ha glass"
Lever livet!
Just det!
Saker du kan göra när du är ensam hemma...
Skriva inköpslistan inför kommande ullaredsbesök.
Jodå här händer det grejer. Livsviktiga beslut fattas. Ni förstår hur jobbigt jag har det i min ensamhet.
Skriva inköpslistan inför kommande ullaredsbesök.
Jodå här händer det grejer. Livsviktiga beslut fattas. Ni förstår hur jobbigt jag har det i min ensamhet.
söndag 1 september 2013
Fel fel fel!!!
Sakta men säkert börjar vi få fason på vårt lilla simpla palats. Ja jag vet vi är inte snabbjobbade jag och sambon. Eller ja egentligen är det nog jag som är bromsklossen, för A gasar gärna när tillfälle ges.
Men om man inte drar i handbromsen ibland blir det som idag när jag handlade en ny matta vilken skulle pryda golvet under soffbordet. Ganska fort insåg jag att det inte alls skulle bli snyggt. Faktiskt redan innan jag packat upp den. I klarspråk blev det rent käpp rätt åt häll-vete (i en påse). Fantastiskt fel!
Nej du fröken falukorv. Det blir till att börja om på ny kula. Gör om gör rätt.
Men om man inte drar i handbromsen ibland blir det som idag när jag handlade en ny matta vilken skulle pryda golvet under soffbordet. Ganska fort insåg jag att det inte alls skulle bli snyggt. Faktiskt redan innan jag packat upp den. I klarspråk blev det rent käpp rätt åt häll-vete (i en påse). Fantastiskt fel!
Nej du fröken falukorv. Det blir till att börja om på ny kula. Gör om gör rätt.
torsdag 29 augusti 2013
Sett på lunchen
Idag träffade jag nog en av Göteborgs mest stirriga nyblivna mammor. Stackars människa, stackars barn. Det hela började med att lillskiten börjar skrika i högan sky. Ja ni vet sådär högt som nyfödda kan tjoa, dvs inte direkt något tarzanvrål. Ja nyfödda barn skriker om ni inte noterat det innan ;)
Mamman blir helt galen och börjar prata med både sig själv och barnet. "Åh herre gud, lilla vän, nehä där ville inte du ligga i vagnen. Oj oj vad ska vi göra nu? Varför är du ledsen? Hjälp, hur ska jag göra nu? Ska du vara lite i selen då? Jaha, nej men nu är du inte nöjd heller. Oj vad händer. Vad ska vi göra. Där går hon fram och tillbaka i affären och tar upp barnet och lägger ner barnet och upp igen och ner igen.
Jag tänker att: hon kanske vill ha lite hjälp med den där bärselen så jag frågar snällt om hon vill ha hjälp. NEJ, nästan skriker hon. Hoppsan, fel av mig. Efter någon minut inser hon nog hur illa det lät och säger tack du vet hon är nyfödd och jag vet inte vad jag ska göra ... Jag ler lite och säger nej jag förstår. jag har en 2 åring hemma. Mamman fortsätter att sucka och stöna och säger men ja såhär var det ju inte tänkt och du vet jag kan ju inte bara gå härifrån och vad ska vi göra nu. Lilla Vivvi gumman, varför är du såhär? Ojojoj.
Hjälp tänker jag när jag går därifrån. Var jag också sådär stirrig när jag var nybliven mamma? Fick jag också panik när Teodor skrek på offentliga platser? Jag blev stressad bara jag såg henne. Den där människan kommer dimpa ner av utmattning snart och hon inte taggar ner några kulor.
Om det är något jag lärt mig på de senaste två åren som mamma är det att ingenting blir som man tror och önskar. Det är bara att finna sig i situationen och göra det bästa av den. Ibland får man helt enkelt bara kasta in handduken och erkänna sig besegrad.
Mamman blir helt galen och börjar prata med både sig själv och barnet. "Åh herre gud, lilla vän, nehä där ville inte du ligga i vagnen. Oj oj vad ska vi göra nu? Varför är du ledsen? Hjälp, hur ska jag göra nu? Ska du vara lite i selen då? Jaha, nej men nu är du inte nöjd heller. Oj vad händer. Vad ska vi göra. Där går hon fram och tillbaka i affären och tar upp barnet och lägger ner barnet och upp igen och ner igen.
Jag tänker att: hon kanske vill ha lite hjälp med den där bärselen så jag frågar snällt om hon vill ha hjälp. NEJ, nästan skriker hon. Hoppsan, fel av mig. Efter någon minut inser hon nog hur illa det lät och säger tack du vet hon är nyfödd och jag vet inte vad jag ska göra ... Jag ler lite och säger nej jag förstår. jag har en 2 åring hemma. Mamman fortsätter att sucka och stöna och säger men ja såhär var det ju inte tänkt och du vet jag kan ju inte bara gå härifrån och vad ska vi göra nu. Lilla Vivvi gumman, varför är du såhär? Ojojoj.
Hjälp tänker jag när jag går därifrån. Var jag också sådär stirrig när jag var nybliven mamma? Fick jag också panik när Teodor skrek på offentliga platser? Jag blev stressad bara jag såg henne. Den där människan kommer dimpa ner av utmattning snart och hon inte taggar ner några kulor.
Om det är något jag lärt mig på de senaste två åren som mamma är det att ingenting blir som man tror och önskar. Det är bara att finna sig i situationen och göra det bästa av den. Ibland får man helt enkelt bara kasta in handduken och erkänna sig besegrad.
måndag 8 juli 2013
Vit som snö
Lite öjämnheter här och var men i det stora hela är jag toknöjd. Vad tycks?
fredag 5 juli 2013
Renovering pågår!
Projekt målning av tokful furutrappa med dammig heltäckningsmatta pågår. Jag återkommer med resultat när projektet är avslutat.
onsdag 5 juni 2013
Nyfrisserat minimonster
Jag älskar dig till månen och tillbaka igen och därtill oändligt många varv runt jorden.
PS. Det är killen som är med på bilden som även är med i texten. DS.
måndag 20 maj 2013
Medvetenhet
I lördags var vi bortbjudna till några vänner på grill och gott sällskap. Halvvägs in i middagen hör vi plötsligt att det verkar som att det forsar vatten ur en kran. Min första tanke: Det där är nog Teodor ...
Jojomen vem står i badrummet vid handfatet blöt in på bara kroppen om inte vår kära son. Hela golvet är nedstänkt. Till på köpet bubblar löddret extremt i handfatet eftersom min smarta krabat så klart även hittat pumptvålen.
Vår gissning är att han troligen tänkte tvätta händerna efter maten då vi alltid gör det i badrummet men felade lite i tanken. Ja tanken var ju god men någonstans på vägen tappade han bort den och fastnade istället i vattenlek och flygande bubblor.
Teodor insåg dock att han gjort en dum sak vilket vi verkligen förstod när han plötsligt gled ner från pappas famn, tog ett par steg och sedan lät sin blick vandra från värdparet, till oss och tillbaka igen med sorgsna ögon och darrande underläpp. Det ansiktsuttrycket sa mer än tusen ord. Han skämdes extremt.
Hans medvetenhet och ånger skar i hjärtat på mig. Mina ögon fylldes med tårar och när jag gick emot honom för att trösta så kastade han sig i min famn och gömde huvudet mot min axel.
Oj vad han påminner mig om när jag var liten. Ja fortfarande om jag ska vara ärlig. Det enormt dåliga samvete som infinner sig när man vet att man gjort något fel och gör andra besvikna. Det svider mer än hårda ord.
Det är bara att inse. Vår kille börjar bli stor på mer än ett sätt och jag känner mig faktiskt lite stolt över att han förstod konsekvenserna av sin handling.
måndag 13 maj 2013
onsdag 13 mars 2013
Skodjungel
I djungels alla snår dit inga solstrålar når. Jag sitter och klurar på vad jag ska köpa för skor till Teodor. När vi snackar skor pratar vi alltså både vår- och sommarskor. Sandaler är ju självklara men sen då?
Han har ett par röda converse som han fått av finfina Blumman, men ett par tygskor är ju kanske inget man direkt glider omkring med på förskolan. Ja och det där med att gliiiida har ju T inte riktigt fattat ännu för den delen heller. Läs mer hasar sig i blöt och slabbig sand. Så alla ni pålästa och/eller erfarna läsare med både små och stora barn ni får mer än gärna skicka in era tips och trix inför en fartfylld vår och sommar. Andra kommentarer är så klart även de välkomna.
Han har ett par röda converse som han fått av finfina Blumman, men ett par tygskor är ju kanske inget man direkt glider omkring med på förskolan. Ja och det där med att gliiiida har ju T inte riktigt fattat ännu för den delen heller. Läs mer hasar sig i blöt och slabbig sand. Så alla ni pålästa och/eller erfarna läsare med både små och stora barn ni får mer än gärna skicka in era tips och trix inför en fartfylld vår och sommar. Andra kommentarer är så klart även de välkomna.
måndag 11 mars 2013
Får jag ett bud?
Han har talang min son eller vad säger ni? Lägger den till min samling och säljer den dyrt sen när han blivit känd om några år ;) Joråsåatte!
söndag 3 mars 2013
Härlig söndag
Förra veckan fick jag lämna en glad kille som vinkade och sa hej då. Det var första gången sedan inskolningen. Det får gärna bli till en vana även om jag vet att krokodiltårarna snabbt torkar upp.
fredag 1 mars 2013
Vår i luften.
Go helg på er!
måndag 25 februari 2013
Snorigt men soligt
Solen skiner. Kan våren vara på väg tro? Troligen kommer vintern slå bakut och återvända men hoppet är det sista som lämnar människan.
Idag blev jag lite småirriterad på förskolan som bad mig hämta Teodor tidigare eftersom de var kort om personal på alla avdelningar. Jaha och? Jag betalar för att ha min son på förskolan en viss tid i veckan. Ska jag behöva gå tidigare från jobbet bara för att de inte sätter in vikarier. Jag sa att de fick ringa om det blev kris.
Jag har varit borta tillräckligt och har faktiskt tonvis att göra. Jag har så klart medlidande för personalen som går på knäna men det är ju faktiskt en ledningsfråga inte en föräldrarfråga. Rätt eller fel av mig jag hämtar honom kl halv fyra som vanligt.
Incidenten matade bara på mina argument ytterligare till varför vi ska välja vårt förstahandsval istället om det dyker upp en möjlighet till hösten. De är jättegulliga på förskolan men magkänslan säger ändå att det är lite bättre organisation på den andra förskolan. Att den dessutom ligger 100 meter från där vi bor försämrar inte direkt tanken på att byta.
Hoppas ni får en underbar vecka och att solen lyser även på er näsa!
Idag blev jag lite småirriterad på förskolan som bad mig hämta Teodor tidigare eftersom de var kort om personal på alla avdelningar. Jaha och? Jag betalar för att ha min son på förskolan en viss tid i veckan. Ska jag behöva gå tidigare från jobbet bara för att de inte sätter in vikarier. Jag sa att de fick ringa om det blev kris.
Jag har varit borta tillräckligt och har faktiskt tonvis att göra. Jag har så klart medlidande för personalen som går på knäna men det är ju faktiskt en ledningsfråga inte en föräldrarfråga. Rätt eller fel av mig jag hämtar honom kl halv fyra som vanligt.
Incidenten matade bara på mina argument ytterligare till varför vi ska välja vårt förstahandsval istället om det dyker upp en möjlighet till hösten. De är jättegulliga på förskolan men magkänslan säger ändå att det är lite bättre organisation på den andra förskolan. Att den dessutom ligger 100 meter från där vi bor försämrar inte direkt tanken på att byta.
Hoppas ni får en underbar vecka och att solen lyser även på er näsa!
onsdag 13 februari 2013
Come fly with me
Packad och glad, snart i ett annat land inte alls nära dig. Då var resan bokad och klar. Betald och kirrad så om 40 dagar sitter vi förhoppningsvis på ett plan på väg till värmen. Inte kostar det oss en krona heller om man bortser från alla taxfree-inköp som Teodor kommer att lura på oss.
Gratis tänker ni då. Vad snackar hon om? Ja har man världens underbaraste och bästa mamma så kommer man billigt undan. Hon betalade nämligen hela kalaset. Tog pengar från sin kappsäck med guldpengar och kastade in dem på mitt konto. När vi väl är på plats på öa är det vi som bjuder tillbaka. Ja för hon ska självklart med på vår tripp. Om de här två föräldrarna ska få sitta still i mer än en minut i solstolen kan det behövas lite assistans.
Har dock insett att jag inte kan sitta och rulla tummarna direkt innan det är dags att bege sig mot Landvetter. Allt fix och trix för att resan ska gå så smidigt som möjligt är ju inte gjort i en handvändning direkt. Till att börja med måste vi gå till polisen och ordna ett pass till Teodor. Tydligen hade även mitt ansikte åldrats för mycket så det blir ny fotoshoot även för min del. "Att göra-listan" är redan lång.. På tal om "måsten". Är det någom som kan tipsa om vart man hittar långärmade UV-tröjor och eventuellt även byxor med långa ben?
Ja ni hör redan. Jag har fullt upp. Ingen tid att sitta här och dilla om ingenting. Måste kila.
 |
| Bild lånad från Fritidsresor |
Har dock insett att jag inte kan sitta och rulla tummarna direkt innan det är dags att bege sig mot Landvetter. Allt fix och trix för att resan ska gå så smidigt som möjligt är ju inte gjort i en handvändning direkt. Till att börja med måste vi gå till polisen och ordna ett pass till Teodor. Tydligen hade även mitt ansikte åldrats för mycket så det blir ny fotoshoot även för min del. "Att göra-listan" är redan lång.. På tal om "måsten". Är det någom som kan tipsa om vart man hittar långärmade UV-tröjor och eventuellt även byxor med långa ben?
Ja ni hör redan. Jag har fullt upp. Ingen tid att sitta här och dilla om ingenting. Måste kila.
torsdag 7 februari 2013
Vabruari
Jag lägger väl till mig på listan över föräldrar som vabbar under årets mest sjukdomsdrabbade månad. Det lär väl inte vara sista gången. Här fick vi vara "friska" (om man bortser från familjen snorkråka) i ungefär två veckor innan Teodor åkte på ögoninflammation. Röda och kletiga ögon som knappt går att öppna på morgonen. Lägg till att kranen skjuter ut femton liter snor varje dag och att slemhostan åter gjort entre. Hur mycket snor kan en sådan liten näsa producera egentligen?
Behöver jag säga att jag med fått det. Röda, ömma ögon med gulgrönt klet i. Det går bra nu. Tur i oturen är att han annars är pigg som en mört. Äter helt okej och ännu inte haft någon avsevärd feber.
Idag är jag tillbaka på jobbet igen och A är hemma och vabbar. Det känns som jag jobbar halvtid och ändå har 100% beläggning. Att jag dock bara ska jobba 70% syns väl mest på lönekontot och tyvärr inte på andelen arbetsuppgifter.
Det var inte många glädjeämnen från dagens skribent, men jag är glad. Livet är underbart trots vissa brister ;)
Behöver jag säga att jag med fått det. Röda, ömma ögon med gulgrönt klet i. Det går bra nu. Tur i oturen är att han annars är pigg som en mört. Äter helt okej och ännu inte haft någon avsevärd feber.
Idag är jag tillbaka på jobbet igen och A är hemma och vabbar. Det känns som jag jobbar halvtid och ändå har 100% beläggning. Att jag dock bara ska jobba 70% syns väl mest på lönekontot och tyvärr inte på andelen arbetsuppgifter.
Det var inte många glädjeämnen från dagens skribent, men jag är glad. Livet är underbart trots vissa brister ;)
fredag 1 februari 2013
onsdag 30 januari 2013
Photoshoot
Igår var min lilla kille fotomodell för en dag. Eller ja dag och dag det var väl över på en 20 minuter sisådär. Kort och gott det var fotografering på förskolan. Att hans föräldrar trodde att det var idag det skulle plåtas är ju en helt annan story. Jag skyller allt på förskollärarna eftersom de sagt onsdag, men man borde kanske själv kunna läsa sig till att den 29 januari var just igår. En tisdag. Jodåsåatte. Han hade ju inte direkt de kläderna jag hade valt till en supermodell men det var ju tur att han inte hade en såsig gammal urtvättad tröja på sig. Nu väntar vi spänt på bilderna. De kan ju ha blivit allt annat än lyckade.
Annars händer inte så mycket på den här sidan landet. Det var kallt med ljus, fin snö sen blev det slaskigt och halt och nu är det bara tråkigt. I helgen fiffade vi iaf lite i vårt arbetsrum/övernattninsplace. Lite annat smått än bara en arbetsyta hängde visst även med hem från IKEA. Vet inte hur det lyckades hitta ner i vår vagn men de har bra spänst i sina ben de små rackarna. Nu är jag bra sugen på att inreda övriga ytor med.
Den här veckan är min sista 100%-are på ett halvår. Mysigt ska det bli att få vara hemma med liten (stor) kille varje fredag. Bra tycker även mina "onaturliga" lokala kroppsavvikleser som smygit sig fram lite varstans då jag "missar" fredagsfikat.Winwin helt enkelt!
Hoppas ni har en bra "mittiveckandag". Glöm inte att le!
Annars händer inte så mycket på den här sidan landet. Det var kallt med ljus, fin snö sen blev det slaskigt och halt och nu är det bara tråkigt. I helgen fiffade vi iaf lite i vårt arbetsrum/övernattninsplace. Lite annat smått än bara en arbetsyta hängde visst även med hem från IKEA. Vet inte hur det lyckades hitta ner i vår vagn men de har bra spänst i sina ben de små rackarna. Nu är jag bra sugen på att inreda övriga ytor med.
Den här veckan är min sista 100%-are på ett halvår. Mysigt ska det bli att få vara hemma med liten (stor) kille varje fredag. Bra tycker även mina "onaturliga" lokala kroppsavvikleser som smygit sig fram lite varstans då jag "missar" fredagsfikat.Winwin helt enkelt!
Hoppas ni har en bra "mittiveckandag". Glöm inte att le!
fredag 25 januari 2013
Hjärta dig!
Igår, idag, imorgon och alla dagar som följer där efter. Kärleken till ett barn. Mitt barn, min son!
torsdag 24 januari 2013
Plingplong!
Impulsiv som jag är ibland har jag nu investerat i en skaloverall till T. Jag gick länge och suktade efter skaloverallerna med avtagbart fleecefoder i höstas men efter noga övertalan av min kära sambo höll jag hårt i plånboken och hoppades på att de skulle hamna på rean tillslut. Tji fick jag då alla gick som smör i solsken.
Jiiiihoooo utbrast jag när jag häromdagen fick nys på en annons på PoP:s "köpochsälj"-funktion. En fin overall som knappt är använd då killen som varit ägare av den snabbt växte ur den . Några mailkonversationer senare och lite "knappa knappa, trycka trycka" är banktransaktionen avklarad och overallen på väg hem till en brevlåda nära mig.
I övrigt har vi en oerhört lynnig liten kille som går runt och är missnöjd för det mesta. Igår ringde de från förskolan vid halv ett. Teodor hade vägrat vila middag och varit ledsen till och från hela dagen. Jaha tänkte jag det är väl lika bra att jag åker och hämtar honom. När jag ramlade in genom förskoledörren efter att ha stressat hem satt han lugnt och fint på en stol och ritade medan övriga gruppen däremot var i upplösningstillstånd. Ja han är hur nöjd som helst och pigg med, säger en av förskolelärarna förvånat. No kidding!
Jodå han gör så ibland min son. Hoppar över vilan. Blir lite smått grinig framemot matdags vid fem sen är det full pinne fram till läggdags. Jag förstår iofs personalen eftersom de säkert tänkte att han var orolig och lite ovan vid förskolemiljön eftersom vi inte varit där på länge men jag tror bara det var en helt vanlig dag av min sons mindre bra dagar. Det är säkert en sådan där utvecklingsperiod igen, eller vad tror ni? (skönt att ha något att skylla på)
Natten har varit orolig med drömmar/gnäll och föräldrarna vaknade båda med dunkande huvudvärkdeluxe. Två panodil och en stor kopp kaffe senare sitter jag här och stirrar in i skärmen. Hur min hjärna ska lyckas arbeta fram något vettigt idag är en stor obesvarad fråga. Ni ska nog vara glada att det inte är neurokirurgi jag pysslar med. Jag är iaf det!
Snart väntar lediga fredagar och kortare dagar. En semester är även på tapeten. Lite sol på nästippen ska bli underbart. Vi ska bara lyckas bestämma vart, när och hur men det löser sig troligen genom en enkel handvändning. Nemasproblemas. Ha det isigt i kylan mina vänner.
Jiiiihoooo utbrast jag när jag häromdagen fick nys på en annons på PoP:s "köpochsälj"-funktion. En fin overall som knappt är använd då killen som varit ägare av den snabbt växte ur den . Några mailkonversationer senare och lite "knappa knappa, trycka trycka" är banktransaktionen avklarad och overallen på väg hem till en brevlåda nära mig.
I övrigt har vi en oerhört lynnig liten kille som går runt och är missnöjd för det mesta. Igår ringde de från förskolan vid halv ett. Teodor hade vägrat vila middag och varit ledsen till och från hela dagen. Jaha tänkte jag det är väl lika bra att jag åker och hämtar honom. När jag ramlade in genom förskoledörren efter att ha stressat hem satt han lugnt och fint på en stol och ritade medan övriga gruppen däremot var i upplösningstillstånd. Ja han är hur nöjd som helst och pigg med, säger en av förskolelärarna förvånat. No kidding!
Jodå han gör så ibland min son. Hoppar över vilan. Blir lite smått grinig framemot matdags vid fem sen är det full pinne fram till läggdags. Jag förstår iofs personalen eftersom de säkert tänkte att han var orolig och lite ovan vid förskolemiljön eftersom vi inte varit där på länge men jag tror bara det var en helt vanlig dag av min sons mindre bra dagar. Det är säkert en sådan där utvecklingsperiod igen, eller vad tror ni? (skönt att ha något att skylla på)
Natten har varit orolig med drömmar/gnäll och föräldrarna vaknade båda med dunkande huvudvärkdeluxe. Två panodil och en stor kopp kaffe senare sitter jag här och stirrar in i skärmen. Hur min hjärna ska lyckas arbeta fram något vettigt idag är en stor obesvarad fråga. Ni ska nog vara glada att det inte är neurokirurgi jag pysslar med. Jag är iaf det!
Snart väntar lediga fredagar och kortare dagar. En semester är även på tapeten. Lite sol på nästippen ska bli underbart. Vi ska bara lyckas bestämma vart, när och hur men det löser sig troligen genom en enkel handvändning. Nemasproblemas. Ha det isigt i kylan mina vänner.
tisdag 22 januari 2013
Vårfunderingar
För er som undrar är minimonstret på bättringsvägen. Utslagen är nästan borta vilket innebär ingen mer Tavegyl till pricken på ett tag framöver iaf. Matstatusen går framåt. Han verkar iaf sugen på att testa mat även om han vägrar inta den i vissa fall. Däremot tror jag det mer beror på trots än på brist av matlust. Han hämtar väl förhoppningsvis igen tappad vikt med tiden. Nu håller jag bara tummarna för att han ska slippa få magsjukan som tydligen går på förskolan. Usch och fy om det skulle ske. Vi hade nog av kaskader när han var sjuk (iofs kan vi inte utesluta att det var en släng av magsjuka och inte medicinskaeffekter som fick honom att må dåligt). Mår lite illa bara jag tänker på det.
Nog pratat om sjukdomar nu till något viktigare. Våren knackar snart på vår port. Jodå det kanske inte kan så tänkas när snön ligger vit på taken men snart är den här. När vi minst anar det så slår den till och bländar oss alla. Jag funderar lite över ytterkläder till liten. Gick och suktade efter skalkläderna från Polarn & Pyret både förra våren och i höstas med för den delen men eftersom vi redan hade en skaloverall till honom ansåg jag det vara onödigt att köpa något mer.
Så nu till våren hade jag sett fram emot att köpa ett fint set och kanske även en overall men till min fasa är färgerna inte alls lika fina som de brukar. Iaf inte "pojkvarianten". Jag är djupt besviken. I vintras hade de en jättefin grön jacka och även en blå variant som var ursnygga. I år har de trollat fram en ny blå jacka eller kanske är den lite mer mot det turkosa hållet. Den kan tyckas fin på nätet men i verkligheten gillar jag den inte alls. Åh vilken besvikelse. Även skaloverallen är sådär om man jämför med de som fanns att tillgå i vintras. Jag blir nästan arg på mig själv att jag inte slog till och shoppade en i förebyggande syfte.
Nu går jag bara och väntar på att det ska komma ut andra varianter av annat märke. Helly Hansen, 8848, Didrikson, Kaxs m.fl.. Om någon har erfarenhet och kan/vill ge lite råd och tips av vilka som föredras är jag tacksam för vägledning i skalklädernas djungel.
Hoppas veckan är till belåtenhet!
Nog pratat om sjukdomar nu till något viktigare. Våren knackar snart på vår port. Jodå det kanske inte kan så tänkas när snön ligger vit på taken men snart är den här. När vi minst anar det så slår den till och bländar oss alla. Jag funderar lite över ytterkläder till liten. Gick och suktade efter skalkläderna från Polarn & Pyret både förra våren och i höstas med för den delen men eftersom vi redan hade en skaloverall till honom ansåg jag det vara onödigt att köpa något mer.
Så nu till våren hade jag sett fram emot att köpa ett fint set och kanske även en overall men till min fasa är färgerna inte alls lika fina som de brukar. Iaf inte "pojkvarianten". Jag är djupt besviken. I vintras hade de en jättefin grön jacka och även en blå variant som var ursnygga. I år har de trollat fram en ny blå jacka eller kanske är den lite mer mot det turkosa hållet. Den kan tyckas fin på nätet men i verkligheten gillar jag den inte alls. Åh vilken besvikelse. Även skaloverallen är sådär om man jämför med de som fanns att tillgå i vintras. Jag blir nästan arg på mig själv att jag inte slog till och shoppade en i förebyggande syfte.
Nu går jag bara och väntar på att det ska komma ut andra varianter av annat märke. Helly Hansen, 8848, Didrikson, Kaxs m.fl.. Om någon har erfarenhet och kan/vill ge lite råd och tips av vilka som föredras är jag tacksam för vägledning i skalklädernas djungel.
Hoppas veckan är till belåtenhet!
torsdag 17 januari 2013
Allergi mot Amimox/Spektramox
Jag blir galen! I tisdags var vi hos läkaren igen. Det konstaterades efter lite dividerande att Teodor troligen utvecklat en allegiskreaktion mot antibiotikan som han ätit för öroninflammationen. Anledningen till varför de inte ville konstatera det omedelbart var att det från början inte såg ut som "typiska" utslag man får vid en allergisk reaktion mot antibiotika.
Först såg de nämligen ut som små knottror med lite rött runt. Nästan som vattkoppor men utan vätska i sig. Sedan blev de mer röda, upphöjda och ungefär myggbettsstora. Därefter började de sprida ut sig och gå ihop till mer utsträckta områden och inte vara alls lika upphöjda, dvs typiska nässelutslag. Hela han var täckt. Värst i ansikte, bål och rygg. Vi fick iaf en kortisondos och Tavegyl utskrivet. Utslagen började gå ner och igår började det se ganska bra ut. De var fortfarande kvar men färgen var lite mer koktmedvurstlik än prickigkorv.
Idag på morgonen fick vi återigen se dessa illröda blossande blaffor på hela kroppen. Nu ser de verkligen ut som nässelutslag med en tydlig röd kant och är vitt utspridda över kroppen tom under fotsulorna och i handflatorna. Inte en liten kroppsdel har gått förlorad. Återigen fick jag skicka iväg ett mail till BVC. Denna underbara vårdklinik som vi tillhör. Den känns som en liten familj. Alla är så omtänksamma och bryr sig om en. Man känner sig verkligen omhändertagen.
Ny tid ordnas direkt till samma läkare klockan 10. Väl där undersöks även lungor och öron eftersom hans hosta tilltagit något igen. När läkaren ska undersöka vänster öra hoppar Teodor till och drar bort instrumentet med handen. Ajdå säger läkaren. Det ser lite irriterat och rött ut på trumhinnan igen. Det är nog tyvärr så att han fått en ny öroninflammation. F*n också är det första som kommer upp i huvudet på mig. Tar det aldrig slut?
Mot allergiutslagen får T en ny kortisondos och nu hoppas vi verkligen att den ska hjälpa honom på traven. Det är inte roligt att gå med farligt kliande utslag på hela kroppen. Jag brukar få några enstaka, ibland lite fler men aldrig har hela min kropp varit täckt. Ja om man inte bortser från när jag var liten (tydligen har jag haft liknande utslag enligt min mamma av just antibiotika). Det är skönt att veta att han inte kommer att komma ihåg det här senare men usch vad jag lider med honom. Han är inte direkt matglad och vill helst bara vila. Idag var han lite piggare på morgonen men energin gav fort vika.
Imorgon har vi en ny tid inbokad hos läkaren för undersökning av öra och titt på utslagen. Helst vill de undvika att skriva ut någon mer medicin eftersom hans kropp redan har bearbetat så mycket under så kort tid och det vore inte bra att skjuta in ännu mer. Vi får avvakta och hoppas att det läker ut av sig själv, vilket det brukar. Så länge han inte har någon hög feber tror jag vi kan klara det.
I övrigt vill jag göra er uppmärksamma på att om ni eller era barn någon gång behandlas med Amimox/Spektramox eller någon annan i denna "medicinfamilj" och ni får utslag efter att kuren är slut som till en början inte ser ut som en allergisk reaktion. Stå på er! Kräv en utredning. Gå till läkaren igen. Det är inget som utesluter att man har drabbats av en allergisk reaktion bara för att man avslutat sin behandling.
Håll tummarna för att det lyckas den här gången för nu räcker det och blir över flera gånger om!
Först såg de nämligen ut som små knottror med lite rött runt. Nästan som vattkoppor men utan vätska i sig. Sedan blev de mer röda, upphöjda och ungefär myggbettsstora. Därefter började de sprida ut sig och gå ihop till mer utsträckta områden och inte vara alls lika upphöjda, dvs typiska nässelutslag. Hela han var täckt. Värst i ansikte, bål och rygg. Vi fick iaf en kortisondos och Tavegyl utskrivet. Utslagen började gå ner och igår började det se ganska bra ut. De var fortfarande kvar men färgen var lite mer koktmedvurstlik än prickigkorv.
Idag på morgonen fick vi återigen se dessa illröda blossande blaffor på hela kroppen. Nu ser de verkligen ut som nässelutslag med en tydlig röd kant och är vitt utspridda över kroppen tom under fotsulorna och i handflatorna. Inte en liten kroppsdel har gått förlorad. Återigen fick jag skicka iväg ett mail till BVC. Denna underbara vårdklinik som vi tillhör. Den känns som en liten familj. Alla är så omtänksamma och bryr sig om en. Man känner sig verkligen omhändertagen.
Ny tid ordnas direkt till samma läkare klockan 10. Väl där undersöks även lungor och öron eftersom hans hosta tilltagit något igen. När läkaren ska undersöka vänster öra hoppar Teodor till och drar bort instrumentet med handen. Ajdå säger läkaren. Det ser lite irriterat och rött ut på trumhinnan igen. Det är nog tyvärr så att han fått en ny öroninflammation. F*n också är det första som kommer upp i huvudet på mig. Tar det aldrig slut?
Mot allergiutslagen får T en ny kortisondos och nu hoppas vi verkligen att den ska hjälpa honom på traven. Det är inte roligt att gå med farligt kliande utslag på hela kroppen. Jag brukar få några enstaka, ibland lite fler men aldrig har hela min kropp varit täckt. Ja om man inte bortser från när jag var liten (tydligen har jag haft liknande utslag enligt min mamma av just antibiotika). Det är skönt att veta att han inte kommer att komma ihåg det här senare men usch vad jag lider med honom. Han är inte direkt matglad och vill helst bara vila. Idag var han lite piggare på morgonen men energin gav fort vika.
Imorgon har vi en ny tid inbokad hos läkaren för undersökning av öra och titt på utslagen. Helst vill de undvika att skriva ut någon mer medicin eftersom hans kropp redan har bearbetat så mycket under så kort tid och det vore inte bra att skjuta in ännu mer. Vi får avvakta och hoppas att det läker ut av sig själv, vilket det brukar. Så länge han inte har någon hög feber tror jag vi kan klara det.
I övrigt vill jag göra er uppmärksamma på att om ni eller era barn någon gång behandlas med Amimox/Spektramox eller någon annan i denna "medicinfamilj" och ni får utslag efter att kuren är slut som till en början inte ser ut som en allergisk reaktion. Stå på er! Kräv en utredning. Gå till läkaren igen. Det är inget som utesluter att man har drabbats av en allergisk reaktion bara för att man avslutat sin behandling.
Håll tummarna för att det lyckas den här gången för nu räcker det och blir över flera gånger om!
måndag 14 januari 2013
Ett steg fram
Tre steg bak. Vi trodde det skulle vända efter att vi påbörjade den andra kuren antibiotika i lördags. Tji fick vi ännu en gång då liten fullständigt vände upp allt maginnehåll bara någon timme efter intag av antibiotika.
1177 är ett nummer som gått varmt här hemma den senaste veckan. Likaså bilen. Efter att vi enligt instruktion gett ännu en dos på söndagsmorgonen och återigen fått en enorm explosion serverad i knät blev det ett nytt läkarbesök.
Friskförklarad och nu tänkte vi att allt blir frid och fröjd. Febern nere och ingen mer antibiotika. I går kväll såg jag så prickarna. Dessa prickar som fullständigt exploderat över hela kroppen. Lägg till en kille som knappt vill varken äta eller dricka. Mitt mammshjärta har gråtit många tårar.
Idag blev det nytt läkarbesök. Öronen ser fina ut. Inget i halsen. Lungorna låter fint men kroppen är slö och prickig. Herregud vad prickig den är.
Vad prickarna är kunde läkaren inte svara på. Det såg inte ut som allergiutslag. Vattenkoppor ja kanske men sjukdomsförloppet stämmer inte. Höstblåsor nja. Viruspletor jo. Jag tror ev på tredagarsfeber eller virusinfektion men vad vet jag.
Han har blivit så smal min prins. Inte för han var så hullig innan men nu känns han benig. Vi får i honom lite välling och vätskeersättning. Någon bit blodpudding och lite riskaka. Behöver jag säga att jag är orolig? Vet inte vad jag ska ta mig till. Det är väl bara att vänta och se men usch vad jobbigt det är.
Det räcker nu. Han har tagit tillräckligt med stryk. Han är stark min kille men just nu är han svag och orkar inte mycket vakentid. Låt det vända för nu är vi slut hela familjen. Usch!!
1177 är ett nummer som gått varmt här hemma den senaste veckan. Likaså bilen. Efter att vi enligt instruktion gett ännu en dos på söndagsmorgonen och återigen fått en enorm explosion serverad i knät blev det ett nytt läkarbesök.
Friskförklarad och nu tänkte vi att allt blir frid och fröjd. Febern nere och ingen mer antibiotika. I går kväll såg jag så prickarna. Dessa prickar som fullständigt exploderat över hela kroppen. Lägg till en kille som knappt vill varken äta eller dricka. Mitt mammshjärta har gråtit många tårar.
Idag blev det nytt läkarbesök. Öronen ser fina ut. Inget i halsen. Lungorna låter fint men kroppen är slö och prickig. Herregud vad prickig den är.
Vad prickarna är kunde läkaren inte svara på. Det såg inte ut som allergiutslag. Vattenkoppor ja kanske men sjukdomsförloppet stämmer inte. Höstblåsor nja. Viruspletor jo. Jag tror ev på tredagarsfeber eller virusinfektion men vad vet jag.
Han har blivit så smal min prins. Inte för han var så hullig innan men nu känns han benig. Vi får i honom lite välling och vätskeersättning. Någon bit blodpudding och lite riskaka. Behöver jag säga att jag är orolig? Vet inte vad jag ska ta mig till. Det är väl bara att vänta och se men usch vad jobbigt det är.
Det räcker nu. Han har tagit tillräckligt med stryk. Han är stark min kille men just nu är han svag och orkar inte mycket vakentid. Låt det vända för nu är vi slut hela familjen. Usch!!
fredag 11 januari 2013
Tuffa dagar
Det har varit utmattande dagar för vår hjälte den senaste veckan. I måndags stack febern iväg och hamnade på 40,5 grader. Läkarbesök nästa som visade att han återigen fått öroninflammation. Dubbelsidig dessutom. Ny kuckelimuckmedicin hämtades ut. Den här gången en lite mer välsmakande sådan i jämförelse med rävgiftet Kåvepenin. Kanon tänkte vi och liten smaskade i sig utan någon vidare fight. Nu vänder det!
Febern gick åt rätt håll och i onsdags var min guldklimp sitt gamla jag igen. Skönt tänkte föräldrarna och fick en natts välbehövlig sömn. Man ska aldrig ropa hej för tji fick vi igår när tempen återigen stuckit iväg till 40,3 grader. Efter ett samtal med 1177 var det bara att åka iväg in till jourakuten igen.
Där fick vi tyvärr träffa en läkare med mindre kompetens. Eller som en sjuksköterska senare uttryckte sig efter att jag förklarat att han inte verkat vilja ställa en egen diagnos. Var han veterinär eller? Han undersökte iaf öronen snabbt och konstaterade att de fortfarande var röda. Bad att få ursäkta sig för att han ville prata med en barnläkare på Östra sjukhuset. Väl tillbaka kom han med en remiss till Drottning Silvias barnakut. Ingen förklaring till varför mer än att han tyckte att det var bäst att de tittade på T eftersom öroninflammationen verkade ha kommit tillbaka.
Vi in i bilen igen och iväg mot Östra. Där satt vi sedan i 6 timmar och väntade. Det var förundersökning hit. Västkekontroll dit. Febertagning och klämma, klämma och känna känna. Tillslut blev vi hänvisade till ett rum och där fick föräldrarna order om att ta ett kissprov. Hur gör man då, var min första tanke?
Föreställ er nu en ganska så uttorkad, blöjlös 18 månaders kille där iprenen precis kickat in och som dessutom blivit matad med diverse energirika godsaker som choklad, saft och småkex (ingen vardag direkt för vår lilla krabat). Nu skulle vi försöka få honom att dricka mängder och dessutom lyckas pricka att samla kissprov i en burk samtidigt som han sprang runt i ett rum som den duracellkanin han är. Skrev jag sprang? Läs även klättra på både stolar, mig och allt annat som fanns att tillgå. Att vi föräldrar dessutom inte fått någon vettig mat i oss sedan lunch var ju inte direkt något drömscenario. Min energinivå hade verkligen nått botten och huvudvärken var extrem.
Vår räddning kom när en i nattpersonalen kom in och frågade om vi testat med isglass. En mossad hallonisglass senare var vi nära på att missa det vi länge jagat. Jag lyckades dock samla på mig tillräcklig mängd vid det så kallade "hallelujamoment" så att provet tillslut kunde fullbordas. När väl barnläkaren knackade på dörren var sambon påväg mot Ove´s gatukök för pitstop och mathämtning. Kissprovet visade så klart negativt och det enda som pekade på en bakteriell infektion var att ena örat fortfarande var lite rött. I övrigt tyckte barnläkaren att det såg ut som att det läkt fint
Var febern kommer ifrån vet vi inte men en orsak kan vara att han även fått någon virussjukdom eftersom det både hostas och snörvlas. Ifall febern inte ger med sig eller om han fortsätter att ta sig mot örat och vara smågrinig finns det en ny antibiotikakur att hämta ut. Håll tummarna för att vi slipper och att febern nu är på väg tillbaka. Det här är andra gången på en månad som han är sjuk, blir feberfri och sedan får feber igen. Inget ovanligt antar jag för små krabater, då deras imunförsvar är så begränsat och snappar upp det lilla minsta.
Nu hoppas vi iaf på att få vara friska ett tag framöver så att han återigen kan få äta upp sig lite. Det syns på min lilla skit som inte direkt har mycket hull annars att ta på att han varit sjuk och tappat i vikt. I morse fick vi faktiskt i honom en bra slurk med välling, tunnbrödsrulle med räkost och yoghurt. Alltid något!
Dags att sikta in sig på helg och vila upp sig lite kanske. Berget av tvätt måste ses över och kylen laddas men helst av allt önskar jag mig en feberfri son.
Febern gick åt rätt håll och i onsdags var min guldklimp sitt gamla jag igen. Skönt tänkte föräldrarna och fick en natts välbehövlig sömn. Man ska aldrig ropa hej för tji fick vi igår när tempen återigen stuckit iväg till 40,3 grader. Efter ett samtal med 1177 var det bara att åka iväg in till jourakuten igen.
Där fick vi tyvärr träffa en läkare med mindre kompetens. Eller som en sjuksköterska senare uttryckte sig efter att jag förklarat att han inte verkat vilja ställa en egen diagnos. Var han veterinär eller? Han undersökte iaf öronen snabbt och konstaterade att de fortfarande var röda. Bad att få ursäkta sig för att han ville prata med en barnläkare på Östra sjukhuset. Väl tillbaka kom han med en remiss till Drottning Silvias barnakut. Ingen förklaring till varför mer än att han tyckte att det var bäst att de tittade på T eftersom öroninflammationen verkade ha kommit tillbaka.
Vi in i bilen igen och iväg mot Östra. Där satt vi sedan i 6 timmar och väntade. Det var förundersökning hit. Västkekontroll dit. Febertagning och klämma, klämma och känna känna. Tillslut blev vi hänvisade till ett rum och där fick föräldrarna order om att ta ett kissprov. Hur gör man då, var min första tanke?
Föreställ er nu en ganska så uttorkad, blöjlös 18 månaders kille där iprenen precis kickat in och som dessutom blivit matad med diverse energirika godsaker som choklad, saft och småkex (ingen vardag direkt för vår lilla krabat). Nu skulle vi försöka få honom att dricka mängder och dessutom lyckas pricka att samla kissprov i en burk samtidigt som han sprang runt i ett rum som den duracellkanin han är. Skrev jag sprang? Läs även klättra på både stolar, mig och allt annat som fanns att tillgå. Att vi föräldrar dessutom inte fått någon vettig mat i oss sedan lunch var ju inte direkt något drömscenario. Min energinivå hade verkligen nått botten och huvudvärken var extrem.
Vår räddning kom när en i nattpersonalen kom in och frågade om vi testat med isglass. En mossad hallonisglass senare var vi nära på att missa det vi länge jagat. Jag lyckades dock samla på mig tillräcklig mängd vid det så kallade "hallelujamoment" så att provet tillslut kunde fullbordas. När väl barnläkaren knackade på dörren var sambon påväg mot Ove´s gatukök för pitstop och mathämtning. Kissprovet visade så klart negativt och det enda som pekade på en bakteriell infektion var att ena örat fortfarande var lite rött. I övrigt tyckte barnläkaren att det såg ut som att det läkt fint
Var febern kommer ifrån vet vi inte men en orsak kan vara att han även fått någon virussjukdom eftersom det både hostas och snörvlas. Ifall febern inte ger med sig eller om han fortsätter att ta sig mot örat och vara smågrinig finns det en ny antibiotikakur att hämta ut. Håll tummarna för att vi slipper och att febern nu är på väg tillbaka. Det här är andra gången på en månad som han är sjuk, blir feberfri och sedan får feber igen. Inget ovanligt antar jag för små krabater, då deras imunförsvar är så begränsat och snappar upp det lilla minsta.
Nu hoppas vi iaf på att få vara friska ett tag framöver så att han återigen kan få äta upp sig lite. Det syns på min lilla skit som inte direkt har mycket hull annars att ta på att han varit sjuk och tappat i vikt. I morse fick vi faktiskt i honom en bra slurk med välling, tunnbrödsrulle med räkost och yoghurt. Alltid något!
Dags att sikta in sig på helg och vila upp sig lite kanske. Berget av tvätt måste ses över och kylen laddas men helst av allt önskar jag mig en feberfri son.
torsdag 10 januari 2013
Fyndat!
Den som spar han har! Ja men då har man tjänat pengar igen. Joråsåatte.
Fyndade ett par vårskor till lillskiten på lunchrasten. Fick peta ut 199:- från kontot för dessa små skönheter. Tänkte att de nog blir perfekta till våren. De och några andra tjusiga förstås. Ja men det är klart att killen ska ha mer än ett par skor. Man kan aldrig få för många par skor. Så är det bara.
Fyndade ett par vårskor till lillskiten på lunchrasten. Fick peta ut 199:- från kontot för dessa små skönheter. Tänkte att de nog blir perfekta till våren. De och några andra tjusiga förstås. Ja men det är klart att killen ska ha mer än ett par skor. Man kan aldrig få för många par skor. Så är det bara.
Om inte annat kanske förskollärarna kommer att hoppa av förtjusning när de slipper snöra om skorna femton gånger per dag. Extra fint passar skorna för att just "sko" (ghkooo) är ett favoritord som ofta poppar ut ur min lilla guldklimps mun. Helst bärandes på dem för att sedan peka hejvilt mot klädhängaren och ropa efter jackan. Ja att jag gillar skor gör ju det hela inte direkt sämre. Fler skor till folket!
fredag 4 januari 2013
Nytt år, nya möjligheter
Det kommer bli ett bra år. Jag är full av förväntan och det är med en go magkänsla som jag välkomnar 2013. Jag menar det har ju redan bjudit på en otroligt bra reashopping på PoP och i juli väntar Robbie på Ullevi. En bio med inkluderad barnvakt är inbokad och både hotellvistelse (på tu man hand utan barn) och utlandsresa står på menyn. Det är nästan så vårkänslorna redan har börjat pirra i kroppen.
Julen bjöd på många klappar. Flest vinner. Vinnaren blev ju helt oväntat - pompompom -Teodor. Efter ett flertal tack till tomten tröttnade han och slängde över alla paket till mig. Ja man tackar, mer pappersprassel till morsan då.
Mitt nyårslöfte det här året är att jag aldrig mer ska ha några nyårslöften ;) Nej men skämt å sido jag är inte så mycket för sånt. Kanske borde det vara att jag ska unna mig själv lite mer egentid men det är svårt när man har världens tokiga gullapa hemma att längta efter. Det mysiga är att jag kommer gå ner i tid from 1 februari vilket innebär lediga fredagar med mitt minimonster. Kvalitetstid när den är som bäst.
Hoppas er jul och nyår var fantastiska. Precis så som ni ville ha dem. Om inte så kan det bara bli bättre (hoppas jag)
Skickar iväg en nyårsraket och en kinapuff för att fira in det nya bloggåret.
Pst. Tydligen kan vissa inte kommentera längre så jag funderar starkt på att byta till en annan blogg. Någon som har något bra tips?
Julen bjöd på många klappar. Flest vinner. Vinnaren blev ju helt oväntat - pompompom -Teodor. Efter ett flertal tack till tomten tröttnade han och slängde över alla paket till mig. Ja man tackar, mer pappersprassel till morsan då.
Mitt nyårslöfte det här året är att jag aldrig mer ska ha några nyårslöften ;) Nej men skämt å sido jag är inte så mycket för sånt. Kanske borde det vara att jag ska unna mig själv lite mer egentid men det är svårt när man har världens tokiga gullapa hemma att längta efter. Det mysiga är att jag kommer gå ner i tid from 1 februari vilket innebär lediga fredagar med mitt minimonster. Kvalitetstid när den är som bäst.
Hoppas er jul och nyår var fantastiska. Precis så som ni ville ha dem. Om inte så kan det bara bli bättre (hoppas jag)
Skickar iväg en nyårsraket och en kinapuff för att fira in det nya bloggåret.
Pst. Tydligen kan vissa inte kommentera längre så jag funderar starkt på att byta till en annan blogg. Någon som har något bra tips?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)