En gång är ingen gång

Två gånger skulle kunna bli en rutin. De senaste dagarna som gått har Teo sovit längre på nätterna innan han velat ha sitt "nattamål". Fyra till fem timmar mellan målen i snitt.

Två dagar i sträck har han somnat vid tio och vaknat runt halvtre för mat och blöjbyte för att sedan somna om och vakna igen vid halv sju. Det är bara att hoppas att det håller i sig. Gärna får han sedan somna lite tidigare och vakna lite senare men jag klagar inte. Man får väl bitvis försöka dra ut på tiden för att tillslut förhoppningsvis skippa nattmaten.

Idag har vi redan hunnit att tvätta fyra maskiner. Tvättid klockan åtta är väl kanske ingen drömtid men om man ändå är vaken kan man lika gärna börja dagen tidigt. Senare blir det nog lite shopping till Teo. Barnens hus och Babyproffsen. Vi ska kolla på sängmobil, babysitter och täcke till vagnen.

Trevlig lördag!

Med längtan i blicken

Igår satte innebandysäsongen igång igen. Snart har det gått ett helt år utan att jag fått vidröra den lilla vita bollen. Oj vad jag längtar efter att få börja igen.

Min förhoppning är att jag ska kunna vara med och träna igen i mitten av oktober. Matcher ja iaf borta matcherna får nog vänta till efter jul då guldklimpen äter annat än bara mammas mat.

Det är guld värt att ha något att längta efter för oj vad motiverad jag känner mig inför att börja träna igen. Om två veckor ska jag på efterkontroll. Ser allt bra ut då går jag raka vägen till Friskis och Svettis och köper mig ett årskort.

Step-up-passen är nämligen ännu något jag saknat så otroligt. Sen är det träning tre ggr i veckan som gäller till att börja med för att sedan stegvis trappa upp. Känner redan på mig att den där bröst pumpen var en bra investering. Dags att börja bunkra upp inför kommande flaskmatningar.

Multitasking

Det här med att hinna äta när man är småbarnsförälder är ju ett kapitel för sig. Idag hann jag dock fixa ihop en sallad bestående av kyckling, halloumi och diverse grönsaker innan Lillefot fick nog och ville äta han med. Kastade i mig salladen samtidigt som jag hade en bångstyrig kille i knät.
Tur man har bra simultanförmåga!

På förmiddagen hann vi med en liten promenad. Dock blev den inte superlång eftersom regnet kom och smarta jag hade ingen jacka.

Nu ligger prinsen i min famn utmattad efter att ha lekt både med sina dinglisar i vagnen samt kadtat loss en vända i babygymet. Han är så söt när han ligger där och slår till dem med full kraft. Ibland pratar han med dem. "Prata" (jollra) har han börjat göra riktigt mycket nu. Han svarar ofta med lite olika ljud när man pratar med honom särskilt när han ligger på skötbordet. Gullunge!

Nu ska jag passa på att klippa till tyget till två muddbyxor, njuta av mitt halvljumna kaffe, samt bläddra i den nya IKEA-katalogen. Vi fick två. En adresserad till mig och en till sambon. Lite smått slöseri om jag får säga mitt men vad annat kan man göra än stoppa den i pappersåtervinningen.

Trevlig onsdag!

Lunch redan??

Hade tänkt göra mig i ordning medan lilla T tog sin förmiddagsnap men eftersom han bestämde sig för att använda mig som madrass har jag inte kommit så långt. Jag antar att vi kommer iväg på promenad lite senare än beräknat.

Har iaf lyckats tvätta en maskin och hängt den för torkning. Ja men det går bra nu. Effektiva tisdag!

Nytt i garderoben

 Ja inte i min utan i Teodors. Igår knåpade jag ihop ett par muddisar i lite tightare modell.
Fick bli flodistyget eftersom det var en "testmodell" som jag inte visste hur den skulle bli. Använde ett par byxor från Lindex som modell. Tycker de blev riktigt bra och ska nog sy ytterligare några par i andra tyger.
Ni får ursäkta den sämre kvaliteten på bilden. Ajfånen är inte alltid i sitt esse men min lilla modell försöker så gott det går.

Övning ger färdighet

 Dags för den stolta mamman att skryta lite. Teodor har sedan bara någon vecka efter att han föddes varit oerhört stark och stabil i nacken. BVC-sköterskan sa till oss att han varje dag skulle öva att ligga på mage då detta stärker nackmuskulaturen. Så vi har trots ordentliga protester varje dag övat att ligga på mage flera gånger om dagen.
För några veckor sedan såg vi att han började lyfta huvudet när han låg på mage. Dock bara för en kort sekund och när huvudet var lutat åt sidan.
Nu sex veckor gammal kan han hålla uppe huvudet helt rakt och långa stunder. Det är helt fantastiskt att se hans utveckling. Min lilla envisa son ger sig inte i första taget utan frustar och stönar för att orka mer. Helst hade han nog samtidigt velat kunna krypa för att komma dit han vill.
Förutom stabilitet i nacke ger han ifrån sig flera leende per dag. Ibland är de till och med som respons efter att vi dragit på smilbanden. Igår hörde jag dessutom honom skratta för första gången i vaket tillstånd. Även det på rätt ställe då jag och sambon satt och tittade på Friends. Dock var det nog mest en tillfällighet än ett lyckat försök.
I vaket tillstånd älskar han sitt lilla Babygym där han ofta ligger och försöker greppa och smaka på djuren. Arg som ett bi när han inte når eller får tag i dem. Dock tror jag inte det dröjer länge till innan han förstår hur man greppar saker då han ofta tar ett ordentligt tag i både mitt hår och mina tröjor. Aj!
På måndag börjar vardagen igen och pappa A återgår till jobbet. Då är det dags för mig och lilla T att fylla vardagen med aktiviteter. Förutom promenader och så småningom även lite träning är jag oerhört sugen på att fiffa ihop lite fina höstkläder till lillkillen. Tittade in på Stoff och Stils hemsida och hittade finfina tyger. Får nog bli ett besök snart så jag kan börja utöka lillkillens garderob.
Nu väntar tvätten!!

Liten börjar bli stor

 Idag är det fem veckor sedan min lilla solstråle sa hej till världen. Det firade vi med att ta på oss ett par av mammas hemmasydda byxor. Visst blev han stilig min lilla charmör?
Veckorna rullar på av bara farten. Amning, bajsblöjor och sömnlösa nätter förenas med mysiga promenader, gos och många lyckliga stunder med min familj. Min lilla kille börjar sakta men säkert visa omvärlden vad han är för en filur. Med stora ögon utforskar han omvärlden dagligen och varje dag märker man att han utvecklas mer och mer.
Snart får vi byta ut ministorleken på kläderna och uppgradera oss en level. Han har med säkerhet passerat 4,5 kg nivån och börjar bli riktigt bajtig med goa runda kinder.
På lördag gör han debut på livets första bröllop. Om det är någon som kommer överglänsa brudparet är det nog min lilla sockerbit ;)