Igår var min lilla kille fotomodell för en dag. Eller ja dag och dag det var väl över på en 20 minuter sisådär. Kort och gott det var fotografering på förskolan. Att hans föräldrar trodde att det var idag det skulle plåtas är ju en helt annan story. Jag skyller allt på förskollärarna eftersom de sagt onsdag, men man borde kanske själv kunna läsa sig till att den 29 januari var just igår. En tisdag. Jodåsåatte. Han hade ju inte direkt de kläderna jag hade valt till en supermodell men det var ju tur att han inte hade en såsig gammal urtvättad tröja på sig. Nu väntar vi spänt på bilderna. De kan ju ha blivit allt annat än lyckade.
Annars händer inte så mycket på den här sidan landet. Det var kallt med ljus, fin snö sen blev det slaskigt och halt och nu är det bara tråkigt. I helgen fiffade vi iaf lite i vårt arbetsrum/övernattninsplace. Lite annat smått än bara en arbetsyta hängde visst även med hem från IKEA. Vet inte hur det lyckades hitta ner i vår vagn men de har bra spänst i sina ben de små rackarna. Nu är jag bra sugen på att inreda övriga ytor med.
Den här veckan är min sista 100%-are på ett halvår. Mysigt ska det bli att få vara hemma med liten (stor) kille varje fredag. Bra tycker även mina "onaturliga" lokala kroppsavvikleser som smygit sig fram lite varstans då jag "missar" fredagsfikat.Winwin helt enkelt!
Hoppas ni har en bra "mittiveckandag". Glöm inte att le!
onsdag 30 januari 2013
fredag 25 januari 2013
Hjärta dig!
Igår, idag, imorgon och alla dagar som följer där efter. Kärleken till ett barn. Mitt barn, min son!
torsdag 24 januari 2013
Plingplong!
Impulsiv som jag är ibland har jag nu investerat i en skaloverall till T. Jag gick länge och suktade efter skaloverallerna med avtagbart fleecefoder i höstas men efter noga övertalan av min kära sambo höll jag hårt i plånboken och hoppades på att de skulle hamna på rean tillslut. Tji fick jag då alla gick som smör i solsken.
Jiiiihoooo utbrast jag när jag häromdagen fick nys på en annons på PoP:s "köpochsälj"-funktion. En fin overall som knappt är använd då killen som varit ägare av den snabbt växte ur den . Några mailkonversationer senare och lite "knappa knappa, trycka trycka" är banktransaktionen avklarad och overallen på väg hem till en brevlåda nära mig.
I övrigt har vi en oerhört lynnig liten kille som går runt och är missnöjd för det mesta. Igår ringde de från förskolan vid halv ett. Teodor hade vägrat vila middag och varit ledsen till och från hela dagen. Jaha tänkte jag det är väl lika bra att jag åker och hämtar honom. När jag ramlade in genom förskoledörren efter att ha stressat hem satt han lugnt och fint på en stol och ritade medan övriga gruppen däremot var i upplösningstillstånd. Ja han är hur nöjd som helst och pigg med, säger en av förskolelärarna förvånat. No kidding!
Jodå han gör så ibland min son. Hoppar över vilan. Blir lite smått grinig framemot matdags vid fem sen är det full pinne fram till läggdags. Jag förstår iofs personalen eftersom de säkert tänkte att han var orolig och lite ovan vid förskolemiljön eftersom vi inte varit där på länge men jag tror bara det var en helt vanlig dag av min sons mindre bra dagar. Det är säkert en sådan där utvecklingsperiod igen, eller vad tror ni? (skönt att ha något att skylla på)
Natten har varit orolig med drömmar/gnäll och föräldrarna vaknade båda med dunkande huvudvärkdeluxe. Två panodil och en stor kopp kaffe senare sitter jag här och stirrar in i skärmen. Hur min hjärna ska lyckas arbeta fram något vettigt idag är en stor obesvarad fråga. Ni ska nog vara glada att det inte är neurokirurgi jag pysslar med. Jag är iaf det!
Snart väntar lediga fredagar och kortare dagar. En semester är även på tapeten. Lite sol på nästippen ska bli underbart. Vi ska bara lyckas bestämma vart, när och hur men det löser sig troligen genom en enkel handvändning. Nemasproblemas. Ha det isigt i kylan mina vänner.
Jiiiihoooo utbrast jag när jag häromdagen fick nys på en annons på PoP:s "köpochsälj"-funktion. En fin overall som knappt är använd då killen som varit ägare av den snabbt växte ur den . Några mailkonversationer senare och lite "knappa knappa, trycka trycka" är banktransaktionen avklarad och overallen på väg hem till en brevlåda nära mig.
I övrigt har vi en oerhört lynnig liten kille som går runt och är missnöjd för det mesta. Igår ringde de från förskolan vid halv ett. Teodor hade vägrat vila middag och varit ledsen till och från hela dagen. Jaha tänkte jag det är väl lika bra att jag åker och hämtar honom. När jag ramlade in genom förskoledörren efter att ha stressat hem satt han lugnt och fint på en stol och ritade medan övriga gruppen däremot var i upplösningstillstånd. Ja han är hur nöjd som helst och pigg med, säger en av förskolelärarna förvånat. No kidding!
Jodå han gör så ibland min son. Hoppar över vilan. Blir lite smått grinig framemot matdags vid fem sen är det full pinne fram till läggdags. Jag förstår iofs personalen eftersom de säkert tänkte att han var orolig och lite ovan vid förskolemiljön eftersom vi inte varit där på länge men jag tror bara det var en helt vanlig dag av min sons mindre bra dagar. Det är säkert en sådan där utvecklingsperiod igen, eller vad tror ni? (skönt att ha något att skylla på)
Natten har varit orolig med drömmar/gnäll och föräldrarna vaknade båda med dunkande huvudvärkdeluxe. Två panodil och en stor kopp kaffe senare sitter jag här och stirrar in i skärmen. Hur min hjärna ska lyckas arbeta fram något vettigt idag är en stor obesvarad fråga. Ni ska nog vara glada att det inte är neurokirurgi jag pysslar med. Jag är iaf det!
Snart väntar lediga fredagar och kortare dagar. En semester är även på tapeten. Lite sol på nästippen ska bli underbart. Vi ska bara lyckas bestämma vart, när och hur men det löser sig troligen genom en enkel handvändning. Nemasproblemas. Ha det isigt i kylan mina vänner.
tisdag 22 januari 2013
Vårfunderingar
För er som undrar är minimonstret på bättringsvägen. Utslagen är nästan borta vilket innebär ingen mer Tavegyl till pricken på ett tag framöver iaf. Matstatusen går framåt. Han verkar iaf sugen på att testa mat även om han vägrar inta den i vissa fall. Däremot tror jag det mer beror på trots än på brist av matlust. Han hämtar väl förhoppningsvis igen tappad vikt med tiden. Nu håller jag bara tummarna för att han ska slippa få magsjukan som tydligen går på förskolan. Usch och fy om det skulle ske. Vi hade nog av kaskader när han var sjuk (iofs kan vi inte utesluta att det var en släng av magsjuka och inte medicinskaeffekter som fick honom att må dåligt). Mår lite illa bara jag tänker på det.
Nog pratat om sjukdomar nu till något viktigare. Våren knackar snart på vår port. Jodå det kanske inte kan så tänkas när snön ligger vit på taken men snart är den här. När vi minst anar det så slår den till och bländar oss alla. Jag funderar lite över ytterkläder till liten. Gick och suktade efter skalkläderna från Polarn & Pyret både förra våren och i höstas med för den delen men eftersom vi redan hade en skaloverall till honom ansåg jag det vara onödigt att köpa något mer.
Så nu till våren hade jag sett fram emot att köpa ett fint set och kanske även en overall men till min fasa är färgerna inte alls lika fina som de brukar. Iaf inte "pojkvarianten". Jag är djupt besviken. I vintras hade de en jättefin grön jacka och även en blå variant som var ursnygga. I år har de trollat fram en ny blå jacka eller kanske är den lite mer mot det turkosa hållet. Den kan tyckas fin på nätet men i verkligheten gillar jag den inte alls. Åh vilken besvikelse. Även skaloverallen är sådär om man jämför med de som fanns att tillgå i vintras. Jag blir nästan arg på mig själv att jag inte slog till och shoppade en i förebyggande syfte.
Nu går jag bara och väntar på att det ska komma ut andra varianter av annat märke. Helly Hansen, 8848, Didrikson, Kaxs m.fl.. Om någon har erfarenhet och kan/vill ge lite råd och tips av vilka som föredras är jag tacksam för vägledning i skalklädernas djungel.
Hoppas veckan är till belåtenhet!
Nog pratat om sjukdomar nu till något viktigare. Våren knackar snart på vår port. Jodå det kanske inte kan så tänkas när snön ligger vit på taken men snart är den här. När vi minst anar det så slår den till och bländar oss alla. Jag funderar lite över ytterkläder till liten. Gick och suktade efter skalkläderna från Polarn & Pyret både förra våren och i höstas med för den delen men eftersom vi redan hade en skaloverall till honom ansåg jag det vara onödigt att köpa något mer.
Så nu till våren hade jag sett fram emot att köpa ett fint set och kanske även en overall men till min fasa är färgerna inte alls lika fina som de brukar. Iaf inte "pojkvarianten". Jag är djupt besviken. I vintras hade de en jättefin grön jacka och även en blå variant som var ursnygga. I år har de trollat fram en ny blå jacka eller kanske är den lite mer mot det turkosa hållet. Den kan tyckas fin på nätet men i verkligheten gillar jag den inte alls. Åh vilken besvikelse. Även skaloverallen är sådär om man jämför med de som fanns att tillgå i vintras. Jag blir nästan arg på mig själv att jag inte slog till och shoppade en i förebyggande syfte.
Nu går jag bara och väntar på att det ska komma ut andra varianter av annat märke. Helly Hansen, 8848, Didrikson, Kaxs m.fl.. Om någon har erfarenhet och kan/vill ge lite råd och tips av vilka som föredras är jag tacksam för vägledning i skalklädernas djungel.
Hoppas veckan är till belåtenhet!
torsdag 17 januari 2013
Allergi mot Amimox/Spektramox
Jag blir galen! I tisdags var vi hos läkaren igen. Det konstaterades efter lite dividerande att Teodor troligen utvecklat en allegiskreaktion mot antibiotikan som han ätit för öroninflammationen. Anledningen till varför de inte ville konstatera det omedelbart var att det från början inte såg ut som "typiska" utslag man får vid en allergisk reaktion mot antibiotika.
Först såg de nämligen ut som små knottror med lite rött runt. Nästan som vattkoppor men utan vätska i sig. Sedan blev de mer röda, upphöjda och ungefär myggbettsstora. Därefter började de sprida ut sig och gå ihop till mer utsträckta områden och inte vara alls lika upphöjda, dvs typiska nässelutslag. Hela han var täckt. Värst i ansikte, bål och rygg. Vi fick iaf en kortisondos och Tavegyl utskrivet. Utslagen började gå ner och igår började det se ganska bra ut. De var fortfarande kvar men färgen var lite mer koktmedvurstlik än prickigkorv.
Idag på morgonen fick vi återigen se dessa illröda blossande blaffor på hela kroppen. Nu ser de verkligen ut som nässelutslag med en tydlig röd kant och är vitt utspridda över kroppen tom under fotsulorna och i handflatorna. Inte en liten kroppsdel har gått förlorad. Återigen fick jag skicka iväg ett mail till BVC. Denna underbara vårdklinik som vi tillhör. Den känns som en liten familj. Alla är så omtänksamma och bryr sig om en. Man känner sig verkligen omhändertagen.
Ny tid ordnas direkt till samma läkare klockan 10. Väl där undersöks även lungor och öron eftersom hans hosta tilltagit något igen. När läkaren ska undersöka vänster öra hoppar Teodor till och drar bort instrumentet med handen. Ajdå säger läkaren. Det ser lite irriterat och rött ut på trumhinnan igen. Det är nog tyvärr så att han fått en ny öroninflammation. F*n också är det första som kommer upp i huvudet på mig. Tar det aldrig slut?
Mot allergiutslagen får T en ny kortisondos och nu hoppas vi verkligen att den ska hjälpa honom på traven. Det är inte roligt att gå med farligt kliande utslag på hela kroppen. Jag brukar få några enstaka, ibland lite fler men aldrig har hela min kropp varit täckt. Ja om man inte bortser från när jag var liten (tydligen har jag haft liknande utslag enligt min mamma av just antibiotika). Det är skönt att veta att han inte kommer att komma ihåg det här senare men usch vad jag lider med honom. Han är inte direkt matglad och vill helst bara vila. Idag var han lite piggare på morgonen men energin gav fort vika.
Imorgon har vi en ny tid inbokad hos läkaren för undersökning av öra och titt på utslagen. Helst vill de undvika att skriva ut någon mer medicin eftersom hans kropp redan har bearbetat så mycket under så kort tid och det vore inte bra att skjuta in ännu mer. Vi får avvakta och hoppas att det läker ut av sig själv, vilket det brukar. Så länge han inte har någon hög feber tror jag vi kan klara det.
I övrigt vill jag göra er uppmärksamma på att om ni eller era barn någon gång behandlas med Amimox/Spektramox eller någon annan i denna "medicinfamilj" och ni får utslag efter att kuren är slut som till en början inte ser ut som en allergisk reaktion. Stå på er! Kräv en utredning. Gå till läkaren igen. Det är inget som utesluter att man har drabbats av en allergisk reaktion bara för att man avslutat sin behandling.
Håll tummarna för att det lyckas den här gången för nu räcker det och blir över flera gånger om!
Först såg de nämligen ut som små knottror med lite rött runt. Nästan som vattkoppor men utan vätska i sig. Sedan blev de mer röda, upphöjda och ungefär myggbettsstora. Därefter började de sprida ut sig och gå ihop till mer utsträckta områden och inte vara alls lika upphöjda, dvs typiska nässelutslag. Hela han var täckt. Värst i ansikte, bål och rygg. Vi fick iaf en kortisondos och Tavegyl utskrivet. Utslagen började gå ner och igår började det se ganska bra ut. De var fortfarande kvar men färgen var lite mer koktmedvurstlik än prickigkorv.
Idag på morgonen fick vi återigen se dessa illröda blossande blaffor på hela kroppen. Nu ser de verkligen ut som nässelutslag med en tydlig röd kant och är vitt utspridda över kroppen tom under fotsulorna och i handflatorna. Inte en liten kroppsdel har gått förlorad. Återigen fick jag skicka iväg ett mail till BVC. Denna underbara vårdklinik som vi tillhör. Den känns som en liten familj. Alla är så omtänksamma och bryr sig om en. Man känner sig verkligen omhändertagen.
Ny tid ordnas direkt till samma läkare klockan 10. Väl där undersöks även lungor och öron eftersom hans hosta tilltagit något igen. När läkaren ska undersöka vänster öra hoppar Teodor till och drar bort instrumentet med handen. Ajdå säger läkaren. Det ser lite irriterat och rött ut på trumhinnan igen. Det är nog tyvärr så att han fått en ny öroninflammation. F*n också är det första som kommer upp i huvudet på mig. Tar det aldrig slut?
Mot allergiutslagen får T en ny kortisondos och nu hoppas vi verkligen att den ska hjälpa honom på traven. Det är inte roligt att gå med farligt kliande utslag på hela kroppen. Jag brukar få några enstaka, ibland lite fler men aldrig har hela min kropp varit täckt. Ja om man inte bortser från när jag var liten (tydligen har jag haft liknande utslag enligt min mamma av just antibiotika). Det är skönt att veta att han inte kommer att komma ihåg det här senare men usch vad jag lider med honom. Han är inte direkt matglad och vill helst bara vila. Idag var han lite piggare på morgonen men energin gav fort vika.
Imorgon har vi en ny tid inbokad hos läkaren för undersökning av öra och titt på utslagen. Helst vill de undvika att skriva ut någon mer medicin eftersom hans kropp redan har bearbetat så mycket under så kort tid och det vore inte bra att skjuta in ännu mer. Vi får avvakta och hoppas att det läker ut av sig själv, vilket det brukar. Så länge han inte har någon hög feber tror jag vi kan klara det.
I övrigt vill jag göra er uppmärksamma på att om ni eller era barn någon gång behandlas med Amimox/Spektramox eller någon annan i denna "medicinfamilj" och ni får utslag efter att kuren är slut som till en början inte ser ut som en allergisk reaktion. Stå på er! Kräv en utredning. Gå till läkaren igen. Det är inget som utesluter att man har drabbats av en allergisk reaktion bara för att man avslutat sin behandling.
Håll tummarna för att det lyckas den här gången för nu räcker det och blir över flera gånger om!
måndag 14 januari 2013
Ett steg fram
Tre steg bak. Vi trodde det skulle vända efter att vi påbörjade den andra kuren antibiotika i lördags. Tji fick vi ännu en gång då liten fullständigt vände upp allt maginnehåll bara någon timme efter intag av antibiotika.
1177 är ett nummer som gått varmt här hemma den senaste veckan. Likaså bilen. Efter att vi enligt instruktion gett ännu en dos på söndagsmorgonen och återigen fått en enorm explosion serverad i knät blev det ett nytt läkarbesök.
Friskförklarad och nu tänkte vi att allt blir frid och fröjd. Febern nere och ingen mer antibiotika. I går kväll såg jag så prickarna. Dessa prickar som fullständigt exploderat över hela kroppen. Lägg till en kille som knappt vill varken äta eller dricka. Mitt mammshjärta har gråtit många tårar.
Idag blev det nytt läkarbesök. Öronen ser fina ut. Inget i halsen. Lungorna låter fint men kroppen är slö och prickig. Herregud vad prickig den är.
Vad prickarna är kunde läkaren inte svara på. Det såg inte ut som allergiutslag. Vattenkoppor ja kanske men sjukdomsförloppet stämmer inte. Höstblåsor nja. Viruspletor jo. Jag tror ev på tredagarsfeber eller virusinfektion men vad vet jag.
Han har blivit så smal min prins. Inte för han var så hullig innan men nu känns han benig. Vi får i honom lite välling och vätskeersättning. Någon bit blodpudding och lite riskaka. Behöver jag säga att jag är orolig? Vet inte vad jag ska ta mig till. Det är väl bara att vänta och se men usch vad jobbigt det är.
Det räcker nu. Han har tagit tillräckligt med stryk. Han är stark min kille men just nu är han svag och orkar inte mycket vakentid. Låt det vända för nu är vi slut hela familjen. Usch!!
1177 är ett nummer som gått varmt här hemma den senaste veckan. Likaså bilen. Efter att vi enligt instruktion gett ännu en dos på söndagsmorgonen och återigen fått en enorm explosion serverad i knät blev det ett nytt läkarbesök.
Friskförklarad och nu tänkte vi att allt blir frid och fröjd. Febern nere och ingen mer antibiotika. I går kväll såg jag så prickarna. Dessa prickar som fullständigt exploderat över hela kroppen. Lägg till en kille som knappt vill varken äta eller dricka. Mitt mammshjärta har gråtit många tårar.
Idag blev det nytt läkarbesök. Öronen ser fina ut. Inget i halsen. Lungorna låter fint men kroppen är slö och prickig. Herregud vad prickig den är.
Vad prickarna är kunde läkaren inte svara på. Det såg inte ut som allergiutslag. Vattenkoppor ja kanske men sjukdomsförloppet stämmer inte. Höstblåsor nja. Viruspletor jo. Jag tror ev på tredagarsfeber eller virusinfektion men vad vet jag.
Han har blivit så smal min prins. Inte för han var så hullig innan men nu känns han benig. Vi får i honom lite välling och vätskeersättning. Någon bit blodpudding och lite riskaka. Behöver jag säga att jag är orolig? Vet inte vad jag ska ta mig till. Det är väl bara att vänta och se men usch vad jobbigt det är.
Det räcker nu. Han har tagit tillräckligt med stryk. Han är stark min kille men just nu är han svag och orkar inte mycket vakentid. Låt det vända för nu är vi slut hela familjen. Usch!!
fredag 11 januari 2013
Tuffa dagar
Det har varit utmattande dagar för vår hjälte den senaste veckan. I måndags stack febern iväg och hamnade på 40,5 grader. Läkarbesök nästa som visade att han återigen fått öroninflammation. Dubbelsidig dessutom. Ny kuckelimuckmedicin hämtades ut. Den här gången en lite mer välsmakande sådan i jämförelse med rävgiftet Kåvepenin. Kanon tänkte vi och liten smaskade i sig utan någon vidare fight. Nu vänder det!
Febern gick åt rätt håll och i onsdags var min guldklimp sitt gamla jag igen. Skönt tänkte föräldrarna och fick en natts välbehövlig sömn. Man ska aldrig ropa hej för tji fick vi igår när tempen återigen stuckit iväg till 40,3 grader. Efter ett samtal med 1177 var det bara att åka iväg in till jourakuten igen.
Där fick vi tyvärr träffa en läkare med mindre kompetens. Eller som en sjuksköterska senare uttryckte sig efter att jag förklarat att han inte verkat vilja ställa en egen diagnos. Var han veterinär eller? Han undersökte iaf öronen snabbt och konstaterade att de fortfarande var röda. Bad att få ursäkta sig för att han ville prata med en barnläkare på Östra sjukhuset. Väl tillbaka kom han med en remiss till Drottning Silvias barnakut. Ingen förklaring till varför mer än att han tyckte att det var bäst att de tittade på T eftersom öroninflammationen verkade ha kommit tillbaka.
Vi in i bilen igen och iväg mot Östra. Där satt vi sedan i 6 timmar och väntade. Det var förundersökning hit. Västkekontroll dit. Febertagning och klämma, klämma och känna känna. Tillslut blev vi hänvisade till ett rum och där fick föräldrarna order om att ta ett kissprov. Hur gör man då, var min första tanke?
Föreställ er nu en ganska så uttorkad, blöjlös 18 månaders kille där iprenen precis kickat in och som dessutom blivit matad med diverse energirika godsaker som choklad, saft och småkex (ingen vardag direkt för vår lilla krabat). Nu skulle vi försöka få honom att dricka mängder och dessutom lyckas pricka att samla kissprov i en burk samtidigt som han sprang runt i ett rum som den duracellkanin han är. Skrev jag sprang? Läs även klättra på både stolar, mig och allt annat som fanns att tillgå. Att vi föräldrar dessutom inte fått någon vettig mat i oss sedan lunch var ju inte direkt något drömscenario. Min energinivå hade verkligen nått botten och huvudvärken var extrem.
Vår räddning kom när en i nattpersonalen kom in och frågade om vi testat med isglass. En mossad hallonisglass senare var vi nära på att missa det vi länge jagat. Jag lyckades dock samla på mig tillräcklig mängd vid det så kallade "hallelujamoment" så att provet tillslut kunde fullbordas. När väl barnläkaren knackade på dörren var sambon påväg mot Ove´s gatukök för pitstop och mathämtning. Kissprovet visade så klart negativt och det enda som pekade på en bakteriell infektion var att ena örat fortfarande var lite rött. I övrigt tyckte barnläkaren att det såg ut som att det läkt fint
Var febern kommer ifrån vet vi inte men en orsak kan vara att han även fått någon virussjukdom eftersom det både hostas och snörvlas. Ifall febern inte ger med sig eller om han fortsätter att ta sig mot örat och vara smågrinig finns det en ny antibiotikakur att hämta ut. Håll tummarna för att vi slipper och att febern nu är på väg tillbaka. Det här är andra gången på en månad som han är sjuk, blir feberfri och sedan får feber igen. Inget ovanligt antar jag för små krabater, då deras imunförsvar är så begränsat och snappar upp det lilla minsta.
Nu hoppas vi iaf på att få vara friska ett tag framöver så att han återigen kan få äta upp sig lite. Det syns på min lilla skit som inte direkt har mycket hull annars att ta på att han varit sjuk och tappat i vikt. I morse fick vi faktiskt i honom en bra slurk med välling, tunnbrödsrulle med räkost och yoghurt. Alltid något!
Dags att sikta in sig på helg och vila upp sig lite kanske. Berget av tvätt måste ses över och kylen laddas men helst av allt önskar jag mig en feberfri son.
Febern gick åt rätt håll och i onsdags var min guldklimp sitt gamla jag igen. Skönt tänkte föräldrarna och fick en natts välbehövlig sömn. Man ska aldrig ropa hej för tji fick vi igår när tempen återigen stuckit iväg till 40,3 grader. Efter ett samtal med 1177 var det bara att åka iväg in till jourakuten igen.
Där fick vi tyvärr träffa en läkare med mindre kompetens. Eller som en sjuksköterska senare uttryckte sig efter att jag förklarat att han inte verkat vilja ställa en egen diagnos. Var han veterinär eller? Han undersökte iaf öronen snabbt och konstaterade att de fortfarande var röda. Bad att få ursäkta sig för att han ville prata med en barnläkare på Östra sjukhuset. Väl tillbaka kom han med en remiss till Drottning Silvias barnakut. Ingen förklaring till varför mer än att han tyckte att det var bäst att de tittade på T eftersom öroninflammationen verkade ha kommit tillbaka.
Vi in i bilen igen och iväg mot Östra. Där satt vi sedan i 6 timmar och väntade. Det var förundersökning hit. Västkekontroll dit. Febertagning och klämma, klämma och känna känna. Tillslut blev vi hänvisade till ett rum och där fick föräldrarna order om att ta ett kissprov. Hur gör man då, var min första tanke?
Föreställ er nu en ganska så uttorkad, blöjlös 18 månaders kille där iprenen precis kickat in och som dessutom blivit matad med diverse energirika godsaker som choklad, saft och småkex (ingen vardag direkt för vår lilla krabat). Nu skulle vi försöka få honom att dricka mängder och dessutom lyckas pricka att samla kissprov i en burk samtidigt som han sprang runt i ett rum som den duracellkanin han är. Skrev jag sprang? Läs även klättra på både stolar, mig och allt annat som fanns att tillgå. Att vi föräldrar dessutom inte fått någon vettig mat i oss sedan lunch var ju inte direkt något drömscenario. Min energinivå hade verkligen nått botten och huvudvärken var extrem.
Vår räddning kom när en i nattpersonalen kom in och frågade om vi testat med isglass. En mossad hallonisglass senare var vi nära på att missa det vi länge jagat. Jag lyckades dock samla på mig tillräcklig mängd vid det så kallade "hallelujamoment" så att provet tillslut kunde fullbordas. När väl barnläkaren knackade på dörren var sambon påväg mot Ove´s gatukök för pitstop och mathämtning. Kissprovet visade så klart negativt och det enda som pekade på en bakteriell infektion var att ena örat fortfarande var lite rött. I övrigt tyckte barnläkaren att det såg ut som att det läkt fint
Var febern kommer ifrån vet vi inte men en orsak kan vara att han även fått någon virussjukdom eftersom det både hostas och snörvlas. Ifall febern inte ger med sig eller om han fortsätter att ta sig mot örat och vara smågrinig finns det en ny antibiotikakur att hämta ut. Håll tummarna för att vi slipper och att febern nu är på väg tillbaka. Det här är andra gången på en månad som han är sjuk, blir feberfri och sedan får feber igen. Inget ovanligt antar jag för små krabater, då deras imunförsvar är så begränsat och snappar upp det lilla minsta.
Nu hoppas vi iaf på att få vara friska ett tag framöver så att han återigen kan få äta upp sig lite. Det syns på min lilla skit som inte direkt har mycket hull annars att ta på att han varit sjuk och tappat i vikt. I morse fick vi faktiskt i honom en bra slurk med välling, tunnbrödsrulle med räkost och yoghurt. Alltid något!
Dags att sikta in sig på helg och vila upp sig lite kanske. Berget av tvätt måste ses över och kylen laddas men helst av allt önskar jag mig en feberfri son.
torsdag 10 januari 2013
Fyndat!
Den som spar han har! Ja men då har man tjänat pengar igen. Joråsåatte.
Fyndade ett par vårskor till lillskiten på lunchrasten. Fick peta ut 199:- från kontot för dessa små skönheter. Tänkte att de nog blir perfekta till våren. De och några andra tjusiga förstås. Ja men det är klart att killen ska ha mer än ett par skor. Man kan aldrig få för många par skor. Så är det bara.
Fyndade ett par vårskor till lillskiten på lunchrasten. Fick peta ut 199:- från kontot för dessa små skönheter. Tänkte att de nog blir perfekta till våren. De och några andra tjusiga förstås. Ja men det är klart att killen ska ha mer än ett par skor. Man kan aldrig få för många par skor. Så är det bara.
Om inte annat kanske förskollärarna kommer att hoppa av förtjusning när de slipper snöra om skorna femton gånger per dag. Extra fint passar skorna för att just "sko" (ghkooo) är ett favoritord som ofta poppar ut ur min lilla guldklimps mun. Helst bärandes på dem för att sedan peka hejvilt mot klädhängaren och ropa efter jackan. Ja att jag gillar skor gör ju det hela inte direkt sämre. Fler skor till folket!
fredag 4 januari 2013
Nytt år, nya möjligheter
Det kommer bli ett bra år. Jag är full av förväntan och det är med en go magkänsla som jag välkomnar 2013. Jag menar det har ju redan bjudit på en otroligt bra reashopping på PoP och i juli väntar Robbie på Ullevi. En bio med inkluderad barnvakt är inbokad och både hotellvistelse (på tu man hand utan barn) och utlandsresa står på menyn. Det är nästan så vårkänslorna redan har börjat pirra i kroppen.
Julen bjöd på många klappar. Flest vinner. Vinnaren blev ju helt oväntat - pompompom -Teodor. Efter ett flertal tack till tomten tröttnade han och slängde över alla paket till mig. Ja man tackar, mer pappersprassel till morsan då.
Mitt nyårslöfte det här året är att jag aldrig mer ska ha några nyårslöften ;) Nej men skämt å sido jag är inte så mycket för sånt. Kanske borde det vara att jag ska unna mig själv lite mer egentid men det är svårt när man har världens tokiga gullapa hemma att längta efter. Det mysiga är att jag kommer gå ner i tid from 1 februari vilket innebär lediga fredagar med mitt minimonster. Kvalitetstid när den är som bäst.
Hoppas er jul och nyår var fantastiska. Precis så som ni ville ha dem. Om inte så kan det bara bli bättre (hoppas jag)
Skickar iväg en nyårsraket och en kinapuff för att fira in det nya bloggåret.
Pst. Tydligen kan vissa inte kommentera längre så jag funderar starkt på att byta till en annan blogg. Någon som har något bra tips?
Julen bjöd på många klappar. Flest vinner. Vinnaren blev ju helt oväntat - pompompom -Teodor. Efter ett flertal tack till tomten tröttnade han och slängde över alla paket till mig. Ja man tackar, mer pappersprassel till morsan då.
Mitt nyårslöfte det här året är att jag aldrig mer ska ha några nyårslöften ;) Nej men skämt å sido jag är inte så mycket för sånt. Kanske borde det vara att jag ska unna mig själv lite mer egentid men det är svårt när man har världens tokiga gullapa hemma att längta efter. Det mysiga är att jag kommer gå ner i tid from 1 februari vilket innebär lediga fredagar med mitt minimonster. Kvalitetstid när den är som bäst.
Hoppas er jul och nyår var fantastiska. Precis så som ni ville ha dem. Om inte så kan det bara bli bättre (hoppas jag)
Skickar iväg en nyårsraket och en kinapuff för att fira in det nya bloggåret.
Pst. Tydligen kan vissa inte kommentera längre så jag funderar starkt på att byta till en annan blogg. Någon som har något bra tips?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)