Allergi mot Amimox/Spektramox

Jag blir galen! I tisdags var vi hos läkaren igen. Det konstaterades efter lite dividerande att Teodor troligen utvecklat en allegiskreaktion mot antibiotikan som han ätit för öroninflammationen. Anledningen till varför de inte ville konstatera det omedelbart var att det från början inte såg ut som "typiska" utslag man får vid en allergisk reaktion mot antibiotika.

Först såg de nämligen ut som små knottror med lite rött runt. Nästan som vattkoppor men utan vätska i sig. Sedan blev de mer röda, upphöjda och ungefär myggbettsstora. Därefter började de sprida ut sig och gå ihop till mer utsträckta områden och inte vara alls lika upphöjda, dvs typiska nässelutslag. Hela han var täckt. Värst i ansikte, bål och rygg. Vi fick iaf en kortisondos och Tavegyl utskrivet. Utslagen började gå ner och igår började det se ganska bra ut. De var fortfarande kvar men färgen var lite mer koktmedvurstlik än prickigkorv.

Idag på morgonen fick vi återigen se dessa illröda blossande blaffor på hela kroppen. Nu ser de verkligen ut som nässelutslag med en tydlig röd kant och är vitt utspridda över kroppen tom under fotsulorna och i handflatorna. Inte en liten kroppsdel har gått förlorad. Återigen fick jag skicka iväg ett mail till BVC. Denna underbara vårdklinik som vi tillhör. Den känns som en liten familj. Alla är så omtänksamma och bryr sig om en. Man känner sig verkligen omhändertagen.

Ny tid ordnas direkt till samma läkare klockan 10. Väl där undersöks även lungor och öron eftersom hans hosta tilltagit något igen. När läkaren ska undersöka vänster öra hoppar Teodor till och drar bort instrumentet med handen. Ajdå säger läkaren. Det ser lite irriterat och rött ut på trumhinnan igen. Det är nog tyvärr så att han fått en ny öroninflammation. F*n också är det första som kommer upp i huvudet på mig. Tar det aldrig slut?

Mot allergiutslagen får T en ny kortisondos och nu hoppas vi verkligen att den ska hjälpa honom på traven. Det är inte roligt att gå med farligt kliande utslag på hela kroppen. Jag brukar få några enstaka, ibland lite fler men aldrig har hela min kropp varit täckt. Ja om man inte bortser från när jag var liten (tydligen har jag haft liknande utslag enligt min mamma av just antibiotika). Det är skönt att veta att han inte kommer att komma ihåg det här senare men usch vad jag lider med honom. Han är inte direkt matglad och vill helst bara vila. Idag var han lite piggare på morgonen men energin gav fort vika.

Imorgon har vi en ny tid inbokad hos läkaren för undersökning av öra och titt på utslagen. Helst vill de undvika att skriva ut någon mer medicin eftersom hans kropp redan har bearbetat så mycket under så kort tid och det vore inte bra att skjuta in ännu mer. Vi får avvakta och hoppas att det läker ut av sig själv, vilket det brukar. Så länge han inte har någon hög feber tror jag vi kan klara det.

I övrigt vill jag göra er uppmärksamma på att om ni eller era barn någon gång behandlas med Amimox/Spektramox eller någon annan i denna "medicinfamilj" och ni får utslag efter att kuren är slut som till en början inte ser ut som en allergisk reaktion. Stå på er! Kräv en utredning. Gå till läkaren igen. Det är inget som utesluter att man har drabbats av en allergisk reaktion bara för att man avslutat sin behandling.

Håll tummarna för att det lyckas den här gången för nu räcker det och blir över flera gånger om!