Tuffa dagar

Det har varit utmattande dagar för vår hjälte den senaste veckan. I måndags stack febern iväg och hamnade på 40,5 grader. Läkarbesök nästa som visade att han återigen fått öroninflammation. Dubbelsidig dessutom. Ny kuckelimuckmedicin hämtades ut. Den  här gången en lite mer välsmakande sådan i jämförelse med rävgiftet Kåvepenin. Kanon tänkte vi och liten smaskade i sig utan någon vidare fight. Nu vänder det!

Febern gick åt rätt håll och i onsdags var min guldklimp sitt gamla jag igen. Skönt tänkte föräldrarna och fick en natts välbehövlig sömn. Man ska aldrig ropa hej för tji fick vi igår när tempen återigen stuckit iväg till 40,3 grader. Efter ett samtal med 1177 var det bara att åka iväg in till jourakuten igen.

Där fick vi tyvärr träffa en läkare med mindre kompetens. Eller som en sjuksköterska senare uttryckte sig efter att jag förklarat att han inte verkat vilja ställa en egen diagnos. Var han veterinär eller?  Han undersökte iaf öronen snabbt och konstaterade att de fortfarande var röda. Bad att få ursäkta sig för att han ville prata med en barnläkare på Östra sjukhuset. Väl tillbaka kom han med en remiss till Drottning Silvias barnakut. Ingen förklaring till varför mer än att han tyckte att det var bäst att de tittade på T eftersom öroninflammationen verkade ha kommit tillbaka.

Vi in i bilen igen och iväg mot Östra. Där satt vi sedan i 6 timmar och väntade. Det var förundersökning hit. Västkekontroll dit. Febertagning och klämma, klämma och känna känna. Tillslut blev vi hänvisade till ett rum och där fick föräldrarna order om att ta ett kissprov. Hur gör man då, var min första tanke?

Föreställ er nu en ganska så uttorkad, blöjlös 18 månaders kille där iprenen precis kickat in och som dessutom blivit matad med diverse energirika godsaker som choklad, saft och småkex (ingen vardag direkt för vår lilla krabat). Nu skulle vi försöka få honom att dricka mängder och dessutom lyckas pricka att samla kissprov i en burk samtidigt som han sprang runt i ett rum som den duracellkanin han är. Skrev jag sprang? Läs även klättra på både stolar, mig och allt annat som fanns att tillgå. Att vi föräldrar dessutom inte fått någon vettig mat i oss sedan lunch var ju inte direkt något drömscenario. Min energinivå hade verkligen nått botten och huvudvärken var extrem.

Vår räddning kom när en i nattpersonalen kom in och frågade om vi testat med isglass. En mossad hallonisglass senare var vi nära på att missa det vi länge jagat. Jag lyckades dock samla på mig tillräcklig mängd vid det så kallade "hallelujamoment" så att provet tillslut kunde fullbordas. När väl barnläkaren knackade på dörren var sambon påväg mot Ove´s gatukök för pitstop och mathämtning. Kissprovet visade så klart negativt och det enda som pekade på en bakteriell infektion var att ena örat fortfarande var lite rött. I övrigt tyckte barnläkaren att det såg ut som att det läkt fint

Var febern kommer ifrån vet vi inte men en orsak kan vara att han även fått någon virussjukdom eftersom det både hostas och snörvlas. Ifall febern inte ger med sig eller om han fortsätter att ta sig mot örat och vara smågrinig finns det en ny antibiotikakur att hämta ut. Håll tummarna för att vi slipper och att febern nu är på väg tillbaka. Det här är andra gången på en månad som han är sjuk, blir feberfri och sedan får feber igen. Inget ovanligt antar jag för små krabater, då deras imunförsvar är så begränsat och snappar upp det lilla minsta.

Nu hoppas vi iaf på att få vara friska ett tag framöver så att han återigen kan få äta upp sig lite. Det syns på min lilla skit som inte direkt har mycket hull annars att ta på att han varit sjuk och tappat i vikt. I morse fick vi faktiskt i honom en bra slurk med välling, tunnbrödsrulle med räkost och yoghurt. Alltid något!

Dags att sikta in sig på helg och vila upp sig lite kanske. Berget av tvätt måste ses över och kylen laddas men helst av allt önskar jag mig en feberfri son.