Försäkringskassan och föräldrarpenning. Finns det någon sämre djungel att hamna i egentligen? I torsdags när jag låg och kramade Ulrich var inte direkt min första tanke att jag måste ringa till försäkringskassan och sjukanmäla mig. Tydligen borde den varit det eftersom det är helt stört omöjligt att anmäla i efterhand. Som tur är tar jag bara ut halva dagar så min sambo kan ta ut föräldrarpenning för den andra halvan. Annars förlorar vi en hel dags lön. Juppijejje!
Så kom ihåg det om ni blir sjuka och inte kan ta hand om ert barn. Ring för guds skull försäkringskassan om ni så ligger på dödsbädden. För vem skulle man annars vilja ringa?
måndag 31 oktober 2011
fredag 28 oktober 2011
Ingen dag är den andra lik
Första "nattingen" på mycket länge som gick någorlunda smärtfritt om man bortser från alla promenader för då brukar han somna som en prins i vagnen. Min nyfikna lilla minimänniska vägrar att sova ibland så att han blir helt slut. Ögonen går i kors men ändå ska de inte slutas helt. Jag tror grannarna vid det här laget även de är väl införstådda med vilken vaggvisa vi använder oss av.
Dagen har bjudit på grått ludd över hela himlen så vi har bara varit en tur på Ica Maxi för att inhandla lite smått inför helgen. Idag kommer min mamma med tåget från Skåne och imorgon trillar A:s mamma in. Det blir en dag på Allum där shopping till "damerna" står högst upp på listan.
Själv ska jag kolla efter någon mirakelkur till mitt hår. Det har blivit helt ohyggligt torrt nu när jag ammar och till detta hör att jag alltid får höra hos frisören att jag har torrt hår. Nehä har jag!? Så nu har jag superdupermegatorrt hår. Dessutom fäller jag som en gammal häst. Det är hår överallt. Teodor badar nästan bokstavligen i dem. Mattan i badrummet ser ut som om en Golden Retriver har rullat sig på den. Är det någon som har något skönhetstips för svintohår får ni gärna dela med er.
Ikväll står det kalvfärsburgare/kycklingfärsburgare på menyn. Till efterrätt serveras fyra sorters ost och tillhörande kex. Tror faktiskt jag ska unna mig ett lite glas rött med. Teodor har ju snart gjort natt och det lär dröja ett tag innan han vaknar igen för mat. TV:n visar självklart idol även om jag anser att årets deltagare är de sämsta någonsin. Hur några av dem lyckats halka in på ett bananskal kan diskuteras både en och två gånger.
Hoppas ni får en mysig helg!
Dagen har bjudit på grått ludd över hela himlen så vi har bara varit en tur på Ica Maxi för att inhandla lite smått inför helgen. Idag kommer min mamma med tåget från Skåne och imorgon trillar A:s mamma in. Det blir en dag på Allum där shopping till "damerna" står högst upp på listan.
Själv ska jag kolla efter någon mirakelkur till mitt hår. Det har blivit helt ohyggligt torrt nu när jag ammar och till detta hör att jag alltid får höra hos frisören att jag har torrt hår. Nehä har jag!? Så nu har jag superdupermegatorrt hår. Dessutom fäller jag som en gammal häst. Det är hår överallt. Teodor badar nästan bokstavligen i dem. Mattan i badrummet ser ut som om en Golden Retriver har rullat sig på den. Är det någon som har något skönhetstips för svintohår får ni gärna dela med er.
Ikväll står det kalvfärsburgare/kycklingfärsburgare på menyn. Till efterrätt serveras fyra sorters ost och tillhörande kex. Tror faktiskt jag ska unna mig ett lite glas rött med. Teodor har ju snart gjort natt och det lär dröja ett tag innan han vaknar igen för mat. TV:n visar självklart idol även om jag anser att årets deltagare är de sämsta någonsin. Hur några av dem lyckats halka in på ett bananskal kan diskuteras både en och två gånger.
Hoppas ni får en mysig helg!
torsdag 27 oktober 2011
Nu räcker det!
Jag orkar inte mer! Precis det sa min kropp till mig imorse när hag vaknade fast på ett lite mer konstruktivt sätt. Nämligen med att framkalla sprängande huvudvärk så det dunkade och flimrade framför ögonen samt illamående från rymden.
Kändes lite smått som att vara bakfull. Saken var ju bara den att jag inte druckit en enda liten droppe alkohol men ändå hade skallebang från helvetet Fyra gånger kramade jag Ulrich för att sedan ringa hem sambon.
Efter välbehövlig sömn mår jag nu ganska bra igen. Bara lite molande spänningar i huvudet. Mannen i huset är ute med min stjärna men nu längtar jag till de kommer hem igen.
Morsan är fit for fight igen!
Kändes lite smått som att vara bakfull. Saken var ju bara den att jag inte druckit en enda liten droppe alkohol men ändå hade skallebang från helvetet Fyra gånger kramade jag Ulrich för att sedan ringa hem sambon.
Efter välbehövlig sömn mår jag nu ganska bra igen. Bara lite molande spänningar i huvudet. Mannen i huset är ute med min stjärna men nu längtar jag till de kommer hem igen.
Morsan är fit for fight igen!
tisdag 25 oktober 2011
Gårdagen
Igår var det måndag. Måndag innebar två småskojiga saker nämligen att vi skulle på babymassage och träffa de andra små knattarna samt att jag skulle få kila iväg på ett step up-pass.
Dagen började förträffligt med att vi tog sovmorgon till halv tio. Att Teodor hade några pitstop på vägen rörde mig inte i ryggen då bara han och jag låg och mös i sängen. Man kan säga att jag vara ganska så förväntansfull inför dagen och tänkte när jag såg solen skina genom fönster rutan att det här kommer bli en riktigt mysig dag.
Notis till mig själv: Förvänta dig aldrig något när du har småbarn!
Vi började dagen med en promenad till Willys för inköp av blöjor. Efter lite smågnäll när jacka, vantar och mössa skulle på samt den obligatoriska gråtvalsen när liten hamnat i vagnen gick både promenaden och besöket ganska så smärtfritt.
Ni anar väl redan här att det här var lugnet före stormen. Den så kallade smekmånaden. För efter att vi kom hem från affären bar det bara utför. När väl Teodor lyckats somna för andra gången för dagen var jag tvungen att väcka honom igen efter tio minuter för att vi skulle hinna till babymassagen. Inte populärt för fem öre vilket naturligtvis resulterade i gallskrik. När han ändå tillslut somnade i vagnen under promenaden tänkte jag att det ska nog ändå inte bli några problem.
Notis till mig själv: Tänk ALDRIG att det inte ska bli några problem. Barn är oförutsägbara!
Väl på babymassagen är mamma lycklig som fått prata av sig med de andra mammorna. Bebis däremot han är olycklig och börjar gnälla nästan direkt. Tror jag hann göra två rörelser. Det slutar med att Teodor fick ligga på magen resten av massagen så han kunde titta på de andra kompisarna i gruppen. Det var det enda som gillades. Det är min son det. Stoltheten bara brinner i mig. Han vet verkligen hur man ska uppföra sig bland människor. Joråsåatte!
Efter massagen hade jag planerat att jag skulle tanka sonen så han var nymatad innan jag lämpade över honom till pappan. Därför hade jag packat vagnen full med mina träningskläder. Mamman tyckte att hon hade varit duktig och för en gång skulle verkligen tänkt till. Sonen däremot delade inte riktigt mammans mening. Han valde därför att gallskrika när maten serverades på silverfat och matvägrade. Det var bara att kasta sig på närmsta spårvagn för att få sonen att äta efter att han sovit en stund i vagnen.
Planen fungerade självklart och vi kom iväg i tid. Överlämningen gick smidigt och jag kom i tid till träningen. Passet var lika roligt som vanligt, men nu var det inte träning vi skulle prata om utan min son och hans underbara solskenshumör.
Väl innanför dörren igen finner jag far och son vid skötbädden. Hej, säger jag glatt. Hej, säger pappan och suckar högt. Jag förstår då att vår kära son inte visat sig från sin bästa sida. Han har tydligen gnällt sig igenom hela kvällen och den fortsätter i samma tappning. Tillslut får jag honom att lugna sig och börja äta. Det slutar med att han snuttar i TVÅ timmar. Hur mycket får det plats i den lilla magen egentligen?
Jag var helt slut när jag äntligen fick krypa upp i soffan och bara andas ut. Idag är det föräldrargrupp och jag hoppas verkligen att gårdagen inte upprepar sig.
För tillfället ligger han bredvid mig och tränar skalor. Wooooaaauuuuueeeeiiiii! Maaaoooååååööööööh!1 Nu är han en söt bebis och det får han gärna fortsätta vara!
Trevlig tisdag mina vänner!
Dagen började förträffligt med att vi tog sovmorgon till halv tio. Att Teodor hade några pitstop på vägen rörde mig inte i ryggen då bara han och jag låg och mös i sängen. Man kan säga att jag vara ganska så förväntansfull inför dagen och tänkte när jag såg solen skina genom fönster rutan att det här kommer bli en riktigt mysig dag.
Notis till mig själv: Förvänta dig aldrig något när du har småbarn!
Vi började dagen med en promenad till Willys för inköp av blöjor. Efter lite smågnäll när jacka, vantar och mössa skulle på samt den obligatoriska gråtvalsen när liten hamnat i vagnen gick både promenaden och besöket ganska så smärtfritt.
Ni anar väl redan här att det här var lugnet före stormen. Den så kallade smekmånaden. För efter att vi kom hem från affären bar det bara utför. När väl Teodor lyckats somna för andra gången för dagen var jag tvungen att väcka honom igen efter tio minuter för att vi skulle hinna till babymassagen. Inte populärt för fem öre vilket naturligtvis resulterade i gallskrik. När han ändå tillslut somnade i vagnen under promenaden tänkte jag att det ska nog ändå inte bli några problem.
Notis till mig själv: Tänk ALDRIG att det inte ska bli några problem. Barn är oförutsägbara!
Väl på babymassagen är mamma lycklig som fått prata av sig med de andra mammorna. Bebis däremot han är olycklig och börjar gnälla nästan direkt. Tror jag hann göra två rörelser. Det slutar med att Teodor fick ligga på magen resten av massagen så han kunde titta på de andra kompisarna i gruppen. Det var det enda som gillades. Det är min son det. Stoltheten bara brinner i mig. Han vet verkligen hur man ska uppföra sig bland människor. Joråsåatte!
Efter massagen hade jag planerat att jag skulle tanka sonen så han var nymatad innan jag lämpade över honom till pappan. Därför hade jag packat vagnen full med mina träningskläder. Mamman tyckte att hon hade varit duktig och för en gång skulle verkligen tänkt till. Sonen däremot delade inte riktigt mammans mening. Han valde därför att gallskrika när maten serverades på silverfat och matvägrade. Det var bara att kasta sig på närmsta spårvagn för att få sonen att äta efter att han sovit en stund i vagnen.
Planen fungerade självklart och vi kom iväg i tid. Överlämningen gick smidigt och jag kom i tid till träningen. Passet var lika roligt som vanligt, men nu var det inte träning vi skulle prata om utan min son och hans underbara solskenshumör.
Väl innanför dörren igen finner jag far och son vid skötbädden. Hej, säger jag glatt. Hej, säger pappan och suckar högt. Jag förstår då att vår kära son inte visat sig från sin bästa sida. Han har tydligen gnällt sig igenom hela kvällen och den fortsätter i samma tappning. Tillslut får jag honom att lugna sig och börja äta. Det slutar med att han snuttar i TVÅ timmar. Hur mycket får det plats i den lilla magen egentligen?
Jag var helt slut när jag äntligen fick krypa upp i soffan och bara andas ut. Idag är det föräldrargrupp och jag hoppas verkligen att gårdagen inte upprepar sig.
För tillfället ligger han bredvid mig och tränar skalor. Wooooaaauuuuueeeeiiiii! Maaaoooååååööööööh!1 Nu är han en söt bebis och det får han gärna fortsätta vara!
Trevlig tisdag mina vänner!
fredag 21 oktober 2011
Egentid!
För första gången på säkert en vecka är det bara jag, soffan, datorn och en kopp kaffe. Efter många enträgna försök att få liten att sova fick jag äntligen honom att somna i vagnen. Det skedde inte på vilket ställe som helst utan hör och häpna i tvättstugan. Annars har han i en veckas tid envisats med att inte lämna min famn när han väl varit på väg att somna.
Jag är glad att han tillslut väljer att snutta på nappen för jag tror aldrig jag fått honom att somna annars. Det är ju inte med god min han alltid tar den men när han väl fått in tekniken släpper han den inte förrän han somnat. Det är nästan som att han vet att när den åker fram kommer han att somna och då går han miste om hela konfettin.
Ja men den här fasen ska ju bara pågå i sisådär fem veckor till så det lär ju inte vara den sista kampen vi har. Det märks för fullt att han är på väg att lära sig nya saker. Varje gång han ligger på mage är han på väg att tippa över. Ibland lyckas det, oftast inte :) På skötbordet är det fötterna i skötbädden och upp i brygga som gäller. Alternativt benen upp i vädret för att sedan låta rumpan följa efter och självklart tippa över på sidan. Det är inte många vakna stunder som det inte är full show hos babbelkungen. Det pratas i ett om både väder och vind. Jag tycker det ska bli så otrolig spännande och se vad som kommer härnäst.
Helgen som kommer är det inte mycket inplanerat. Det blir nog en ganska lugn helg då vi sedan har två helger på rad inplanerade med nattgäster och besök. Jag har ju dessutom familjen kråka som bosatt sig i bihålorna så det känns behövlig att bara få softa lite vi tre. Eventuellt blir det ett besök på IKEA och även ett inköp av åkpåse.
Nu vaknade monstret igen! Ja men jag fick ju iaf 15 min, en kvart, för mig själv!
Jag är glad att han tillslut väljer att snutta på nappen för jag tror aldrig jag fått honom att somna annars. Det är ju inte med god min han alltid tar den men när han väl fått in tekniken släpper han den inte förrän han somnat. Det är nästan som att han vet att när den åker fram kommer han att somna och då går han miste om hela konfettin.
Ja men den här fasen ska ju bara pågå i sisådär fem veckor till så det lär ju inte vara den sista kampen vi har. Det märks för fullt att han är på väg att lära sig nya saker. Varje gång han ligger på mage är han på väg att tippa över. Ibland lyckas det, oftast inte :) På skötbordet är det fötterna i skötbädden och upp i brygga som gäller. Alternativt benen upp i vädret för att sedan låta rumpan följa efter och självklart tippa över på sidan. Det är inte många vakna stunder som det inte är full show hos babbelkungen. Det pratas i ett om både väder och vind. Jag tycker det ska bli så otrolig spännande och se vad som kommer härnäst.
Helgen som kommer är det inte mycket inplanerat. Det blir nog en ganska lugn helg då vi sedan har två helger på rad inplanerade med nattgäster och besök. Jag har ju dessutom familjen kråka som bosatt sig i bihålorna så det känns behövlig att bara få softa lite vi tre. Eventuellt blir det ett besök på IKEA och även ett inköp av åkpåse.
Nu vaknade monstret igen! Ja men jag fick ju iaf 15 min, en kvart, för mig själv!
Det blåser snålt på bloggfronten
Hej alla monsterdiggare. Teo speaking. Det har varit lite snålt på uppdateringsfronten de senaste dagarna. Jag skyller allt på morsan. Hon har nästintill förbjudit mig att sitta vid datorn. Kvalitetstid kallar hon det. Kvalitet hit och kvalitet dit. Hur tror hon det känns kvalitetsmässigt att ligga på ett dammigt golv på dagarna eller att bli nedpackad i vagnen som en stoppadkorv med tygpåsar på händerna. Hon skulle bara veta vad vi småkiddos får gå i genom.
Sen tjötar hon hela tiden om att hon har en massa kilon att tappa så vi måste gå ut och gå promenader och att jag ska vara snäll när jag bara är hemma med pappa för hon måste bestämt iväg och träna med de andra tanterna på Friskis. Vadå tappa kilon man ska ju gå upp i vikt! Varje gång vi är hos Tant-Gittan får vi ju beröm för att jag blivit stabbigare. Jag fattar noll. Hänger ni med?
Hur som helst är det visst fredag idag. Det betyder "fredagsmys". Gött kött för då ska jag hänga extra mycket vid mammas bröst och bara äta det göttigaste. Tacos är för småbarn. Chips är så ute!
Nästa helg kommer mormor och farmor visst hit. Ja och besök det är ju kul för då får man presenter. Tur är väl det, att de kommer med lite goa presenter menar jag, för annars är det ju mest klämma och känna som gäller och gulligull och klapp på kinden. Lägg av, jag är en cool kille!
Igår när morsan pratade med mormor fick jag någon konstig svart manick till örat och jag hörde ju tanten men sen när jag vände mig om och kollade var hon inte där. Hur kan hon bara försvinna sådär snabbt? Jag tror hon besitter någon underlig superkraft som jag ännu inte upptäckt. Nästan lite småläskigt.
Nej nu ska jag träna lite biceps och benpress i gymet så jag kan flexa lite för Viola på måndag. Annars finns det risk att biffen Ruben kommer och snor henne framför mina ögon men det ska vi nog bli två om.
Later ....
Sen tjötar hon hela tiden om att hon har en massa kilon att tappa så vi måste gå ut och gå promenader och att jag ska vara snäll när jag bara är hemma med pappa för hon måste bestämt iväg och träna med de andra tanterna på Friskis. Vadå tappa kilon man ska ju gå upp i vikt! Varje gång vi är hos Tant-Gittan får vi ju beröm för att jag blivit stabbigare. Jag fattar noll. Hänger ni med?
Hur som helst är det visst fredag idag. Det betyder "fredagsmys". Gött kött för då ska jag hänga extra mycket vid mammas bröst och bara äta det göttigaste. Tacos är för småbarn. Chips är så ute!
Nästa helg kommer mormor och farmor visst hit. Ja och besök det är ju kul för då får man presenter. Tur är väl det, att de kommer med lite goa presenter menar jag, för annars är det ju mest klämma och känna som gäller och gulligull och klapp på kinden. Lägg av, jag är en cool kille!
Igår när morsan pratade med mormor fick jag någon konstig svart manick till örat och jag hörde ju tanten men sen när jag vände mig om och kollade var hon inte där. Hur kan hon bara försvinna sådär snabbt? Jag tror hon besitter någon underlig superkraft som jag ännu inte upptäckt. Nästan lite småläskigt.
Nej nu ska jag träna lite biceps och benpress i gymet så jag kan flexa lite för Viola på måndag. Annars finns det risk att biffen Ruben kommer och snor henne framför mina ögon men det ska vi nog bli två om.
Later ....
tisdag 18 oktober 2011
Hej från framsidan
Titti här kom... Teodor här kom...
Vi har inte gått i ide bara tagit en paus från cybervärlden för en stund. Anledningarna är många men den främsta är att vi helt enkelt haft r&ven full ;) men Teodor la en ordentlig kabel i går så nu är vi redo igen!
Helgen som gått har vi haft supertrevligt sällskap. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Önskar Sverige vore lite mindre avlångt och avstånden mellan städerna kortare.
Igår var det dags för Teos första babymassage. T tyckte det var lika bra att markera direkt hur otroligt omanligt detta var och valde därför att pinka revir på heltäckningsmattan. Övriga minuter pysslade han med att bl.a. spänna och flexa sina muskler för Viola vid sidan om samt visa sig matcho inför Ruben.
När vi kom till delen då mamma skulle måla "I love you" på bröstet fick Teo nog av tönterierna och drog därför till med värsta Tarzanvrålet. Det är min son det! Han vet verkligen hur man uppför sig bland folk.
Annars går det bra här på framsidan. Regnet fullständigt pissar ner och Teo är allmänt kinkig och gnällig. Nu har han även börjat vägra vila i sängen utan ska bara hänga på mammas arm. Det börjar osa ny utvecklingsfas. Om det vill sig riktigt illa hänger den här i flera veckor. Underbart!!
Hoppas ni haft en mysig helg i det fantastiska höstvädret. Jag lovar uppdatera lite oftare samt svara på alla kommentarer när tillfälle ges Ska bara lyckas slita mig från Wordfeudträsket som nu även har sänkt detta skepp.
Over and out ...
Vi har inte gått i ide bara tagit en paus från cybervärlden för en stund. Anledningarna är många men den främsta är att vi helt enkelt haft r&ven full ;) men Teodor la en ordentlig kabel i går så nu är vi redo igen!
Helgen som gått har vi haft supertrevligt sällskap. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Önskar Sverige vore lite mindre avlångt och avstånden mellan städerna kortare.
Igår var det dags för Teos första babymassage. T tyckte det var lika bra att markera direkt hur otroligt omanligt detta var och valde därför att pinka revir på heltäckningsmattan. Övriga minuter pysslade han med att bl.a. spänna och flexa sina muskler för Viola vid sidan om samt visa sig matcho inför Ruben.
När vi kom till delen då mamma skulle måla "I love you" på bröstet fick Teo nog av tönterierna och drog därför till med värsta Tarzanvrålet. Det är min son det! Han vet verkligen hur man uppför sig bland folk.
Annars går det bra här på framsidan. Regnet fullständigt pissar ner och Teo är allmänt kinkig och gnällig. Nu har han även börjat vägra vila i sängen utan ska bara hänga på mammas arm. Det börjar osa ny utvecklingsfas. Om det vill sig riktigt illa hänger den här i flera veckor. Underbart!!
Hoppas ni haft en mysig helg i det fantastiska höstvädret. Jag lovar uppdatera lite oftare samt svara på alla kommentarer när tillfälle ges Ska bara lyckas slita mig från Wordfeudträsket som nu även har sänkt detta skepp.
Over and out ...
torsdag 13 oktober 2011
Björnen sover ...
Sitter här och väntar på att min lilla guldklimp ska vakna så vi kan ge oss ut på en promenad i höstsolen. Måste gå till posten och hämta ut inte mindre än fyra "paket".
Om ni undrar hur nappmutningen gått så har det fungerat över förväntan. Han har tagit nappen både igår, i natt och i dag. Det verkar bli en vinnare. Yeah!
I gårkväll fick han dessutom för sig att han inte ville sova vid halv elva efter att ha slocknat utan mat vid halv sju. Efter matning var han klarvaken och låg och jollrade och sparkade för fullt. Försök att vagga honom till sömns misslyckades totalt så det var bara in med nappen och sen fick han ligga i sin säng till han somnade. Ska jag vara ärlig har jag inte den blekaste aning om när det var för jag somnade nog före honom och min sambo han snarkade för fullt.
I eftermiddag måste jag städa undan lite för till helgen kommer väntat besök från Skåne. Det kommer troligen bli ganska så mycket bloggtorka då men har ni tur kanske jag överraskar med ett litet inlägg en eller två gånger. Ni kan anteckna nu om ni önskar!
Annars har vi inte så mycket inplanerat idag jag och Teodor. Det blir en promenad ner till pappa A:s jobb i eftermiddag för det är åter dags för mig att ta mig an ett steppass.Helt enkelt en "bara vara" dag.
Njut av höstdagen!
Om ni undrar hur nappmutningen gått så har det fungerat över förväntan. Han har tagit nappen både igår, i natt och i dag. Det verkar bli en vinnare. Yeah!
I gårkväll fick han dessutom för sig att han inte ville sova vid halv elva efter att ha slocknat utan mat vid halv sju. Efter matning var han klarvaken och låg och jollrade och sparkade för fullt. Försök att vagga honom till sömns misslyckades totalt så det var bara in med nappen och sen fick han ligga i sin säng till han somnade. Ska jag vara ärlig har jag inte den blekaste aning om när det var för jag somnade nog före honom och min sambo han snarkade för fullt.
I eftermiddag måste jag städa undan lite för till helgen kommer väntat besök från Skåne. Det kommer troligen bli ganska så mycket bloggtorka då men har ni tur kanske jag överraskar med ett litet inlägg en eller två gånger. Ni kan anteckna nu om ni önskar!
Annars har vi inte så mycket inplanerat idag jag och Teodor. Det blir en promenad ner till pappa A:s jobb i eftermiddag för det är åter dags för mig att ta mig an ett steppass.Helt enkelt en "bara vara" dag.
Njut av höstdagen!
onsdag 12 oktober 2011
Ett steg fram
två steg bak...
Idag var det åter dags för morsan att ställa sig på vågen. Ja ni mina vänner jag kan berätta för er att det var då inte med glädje jag gick av den direkt. Jag har ju iaf inte gått upp några kilo men inte heller ned ett endaste litet hekto. Nej då förra veckans vikt kvarstår. Kul! Jättekul verkligen!
Ja jag visste att det här skulle komma och min sambo han är väl bara bra överlycklig eftersom han nästan är orolig att det bara ska bli en liten speta kvar av mig efter att jag slutat amma. Jag däremot är fullkomligt superorolig att jag inte kommer gå ner mina kvarstående kilo. Katastrof vore det!
Till mitt försvar har jag väl att jag faktiskt känner att mina muskler börjar komma tillbaka lite smått i både armar och ben. Lite mindre försvarbart är att jag slarvat lite väl mycket med maten förra veckan. Det slank ner lite många fikor där i all hast tror jag bestämt. Illa mycket illa. Så nu går jag och funderar på om jag inte ska ta mig en liten löptur när sambon kommit hem. Det är så fantastiskt fint väder och jag borde faktiskt vara tillriktigt tight för att kunna göra det. Eller?
Ja men det är bara att ta nya tag. Inget att deppa över Martina. Imorgon är en ny dag men träning på schemat. Jaaaråååh!!
På tal om hälsa var jag och kollade blodtrycket idag igen. Ja för er som inte läst om det innan så fick jag högt blodtryck i slutet av graviditeten. Tror det var från vecka 32 så jag sprang på MVC stup i kvarten för de misstänkte havandeskapsförgiftning. Jag låg ju inte skyhögt men sådär på gränsen som ändå gör att de vill hålla koll på en.
Hur som helst fick jag ingen havandeskapsförgiftning och jag var nog aldrig direkt i riskzonen heller. Min och barnmorskans diagnos av det hela var att jag helt enkelt var uppstressad eftersom jag undertiden faktiskt lyckades få ner blodtrycket när jag taggade ner några kilo och slutade pressa mig själv. Något som jag annars är väldigt bra på. Att pressa mig själv alltså.
Idag var det åter dags för blodtrycksmaskinsmonstret att träda fram. Jag blir stressad bara jag tänker på det. Självklart var monstret på dåligt hurmör och visade återigen högt blodtryck men när jag fått stressa ned fem minuter hade det sjunkit ordentligt och låg nästan på normalt igen. Sköterskan sa att jag absolut inte skulle oroa mig för det här skulle lösa sig men att vi skulle kolla upp det några gånger till för säkerhets skull. Det viktiga var att det gick ned när jag fick lov att lugna ner mig lite.
Att slappna av och bara vara är precis det jag har svårt att göra. Det är mycket som vilar och har vilat på mina axlar de senaste åren. Mycket som har hänt och många pusselbitar som jag bara gått och väntat på skulle hamna på rätt plats. Nu känns det ändå som att mycket har löst sig och är på väg åt rätt håll. Med det hoppas jag också att jag ska kunna tillåta mig själv att andas ut och bara vara i vardagen. Nu är det åter dags att börja sätta sig själv i centrum (om man bortser från liten för han kommer alltid först) då jag vet att alla andra runt omkring mig mår och har det bra.
Ta hand om er och glöm inte vara lite ego i vardagen!
Idag var det åter dags för morsan att ställa sig på vågen. Ja ni mina vänner jag kan berätta för er att det var då inte med glädje jag gick av den direkt. Jag har ju iaf inte gått upp några kilo men inte heller ned ett endaste litet hekto. Nej då förra veckans vikt kvarstår. Kul! Jättekul verkligen!
Ja jag visste att det här skulle komma och min sambo han är väl bara bra överlycklig eftersom han nästan är orolig att det bara ska bli en liten speta kvar av mig efter att jag slutat amma. Jag däremot är fullkomligt superorolig att jag inte kommer gå ner mina kvarstående kilo. Katastrof vore det!
Till mitt försvar har jag väl att jag faktiskt känner att mina muskler börjar komma tillbaka lite smått i både armar och ben. Lite mindre försvarbart är att jag slarvat lite väl mycket med maten förra veckan. Det slank ner lite många fikor där i all hast tror jag bestämt. Illa mycket illa. Så nu går jag och funderar på om jag inte ska ta mig en liten löptur när sambon kommit hem. Det är så fantastiskt fint väder och jag borde faktiskt vara tillriktigt tight för att kunna göra det. Eller?
- Startvikt: 68,5 kg
- Dagens vikt: 66,5 kg
- Målvikt: 58 kg
Ja men det är bara att ta nya tag. Inget att deppa över Martina. Imorgon är en ny dag men träning på schemat. Jaaaråååh!!
På tal om hälsa var jag och kollade blodtrycket idag igen. Ja för er som inte läst om det innan så fick jag högt blodtryck i slutet av graviditeten. Tror det var från vecka 32 så jag sprang på MVC stup i kvarten för de misstänkte havandeskapsförgiftning. Jag låg ju inte skyhögt men sådär på gränsen som ändå gör att de vill hålla koll på en.
Hur som helst fick jag ingen havandeskapsförgiftning och jag var nog aldrig direkt i riskzonen heller. Min och barnmorskans diagnos av det hela var att jag helt enkelt var uppstressad eftersom jag undertiden faktiskt lyckades få ner blodtrycket när jag taggade ner några kilo och slutade pressa mig själv. Något som jag annars är väldigt bra på. Att pressa mig själv alltså.
Idag var det åter dags för blodtrycksmaskinsmonstret att träda fram. Jag blir stressad bara jag tänker på det. Självklart var monstret på dåligt hurmör och visade återigen högt blodtryck men när jag fått stressa ned fem minuter hade det sjunkit ordentligt och låg nästan på normalt igen. Sköterskan sa att jag absolut inte skulle oroa mig för det här skulle lösa sig men att vi skulle kolla upp det några gånger till för säkerhets skull. Det viktiga var att det gick ned när jag fick lov att lugna ner mig lite.
Att slappna av och bara vara är precis det jag har svårt att göra. Det är mycket som vilar och har vilat på mina axlar de senaste åren. Mycket som har hänt och många pusselbitar som jag bara gått och väntat på skulle hamna på rätt plats. Nu känns det ändå som att mycket har löst sig och är på väg åt rätt håll. Med det hoppas jag också att jag ska kunna tillåta mig själv att andas ut och bara vara i vardagen. Nu är det åter dags att börja sätta sig själv i centrum (om man bortser från liten för han kommer alltid först) då jag vet att alla andra runt omkring mig mår och har det bra.
Ta hand om er och glöm inte vara lite ego i vardagen!
Bappisfnatt!
Som några av er vet har Teodor i några veckor vägrat ta napp. Så fort man stoppat in den har han börjat småbita på den vilket i sin tur gjort att det åkt ut lika fort som den kommit in. Egentligen är han inte jättesnuttig av sig så behovet är inte enormt men eftersom vi haft många dagar/kvällar med kämpiga försök till att få den lilla hjälten att sova är både jag och min sambo överens om att det skulle underlätta nattningen om han bara ville ta den förbaskade nappen igen.
Ja jag vet några är emot napp men det är lättare att ge nappen till Lisebergskaninen än såga av tummen. Så måste jag välja, väljer jag napp alla gånger. Det vore inte så kul för T om han blev av med sin högra och vänstra tumme innan han ens lärt sig skriva.
Idag gjorde jag på nytt ett försök med nappen när han började småsnutta på min arm då det var tid för förmiddagsnap. Och till min lycka tog han den och började suga "normalt". Jag nästan skuttade upp och ned av lycka. Till mitt förtret lyckades han dock inte somna helt, men nu provade jag precis igen när det återigen var småkinkigt och sovtime. Efter lite trugande lyckades det på nytt och nu när han råkat spotta ut den i sängen och gnällde lite tryckte jag in den igen och han började suga direkt. Victory! Hoppas jag iaf :)
Håll tummarna för att det här fortsätter nu!!
Ja jag vet några är emot napp men det är lättare att ge nappen till Lisebergskaninen än såga av tummen. Så måste jag välja, väljer jag napp alla gånger. Det vore inte så kul för T om han blev av med sin högra och vänstra tumme innan han ens lärt sig skriva.
Håll tummarna för att det här fortsätter nu!!
tisdag 11 oktober 2011
Det går bra nu
Jaha då sitter man här igen med sitt fulkaffe. Jag tog en ballerina
kladdkaka till för att festa till det lite så här på tisdagskvällen.
Kakorna hade jag egentligen tänkt att jag skulle ta med till
föräldragruppen och bjuda på. Jodå jag köpte dem till och med idag
endast för detta event. Det var bara det att när jag väl var på BVC för
att gå på föräldragrupp så var det tydligen inte idag det var. Nejdå det
var igår det! Japp japp!
Amningshjärnan gör sig återigen påmind. Jag var ju stensäker på att det var idag men när jag satt där i väntrummet i god tid och ammade T kommer BVC-Gittan in och utbrister "Hej, vi saknade er igår". Igår va vad menar du? Ingen större fara i taket dock för vi fick en privatvisning av smakisfilmen jag och Teodor. Han verkade gilla den! Dock fick jag inte träffa de andra goa mammorna. Fast jag träffar de flesta på måndag igen då babymassagen drar igång. Så kan det gå om man heter Martina och inte har alla hästar hemma.
Annars har dagen bjudit på lite icke nödvändig shopping. Tre par velourbyxor till lillkillen och en jeansskjorta i några storlekar större till mig. Var även inne på Stadium och klämde och kände på vinterjackor. Där förälskade jag mig i en sketadyr Peak Performance. Endast fyra lakan värd! Då kom snålmartina fram och knackade på den vänstra axeln. Jag vet inte när jag köpte något till mig själv för fyra tusen eller mer senast. Det var väl min stenåldersdator för ungefär 10 år sedan och då betalade ändå mamma och pappa hälften. Inte ens min bajk kostade så mycket för den köpte jag på REA.
Stod även och beundrade lite skidkläder från höger och vänster. Plutade lite med underläppen (som jag förövrigt lärt mig av min son) och tänkte ja kanske är jag ändå värd iaf ett par skidbyxor. Inte för att jag behöver dem just nu. Nej för det lär ju inte bli så många alpina aktiviteter för mig den här vintern heller men det kan ju vara bra om man ska ut och traska med barnvagnen och inte vill frysa häcken av sig. Det är iaf vad jag försöker intala mig.
Självklart var jag tvungen att berätta om det fantastiska jackäventyret för min sambo. Vet ni vad han säger när jag berättar om den überdyra vinterjackan. Du får den av mig! Det är min blivande man det! Joråsåatte! Imorgon är det jag som går och provar snyggvejackan. Hoppas den är lika snygg på mig som på galgen.
Nu ska jag kolla vidare på fotbollsmatchen. För vilken match! Sebastian Larsson är kung. Om T ska bli fotbollsspelare vill jag att han ska bli som Sebbe. Det finns ett ord som beskriver honom och det är VÄRLDSKLASS!
Amningshjärnan gör sig återigen påmind. Jag var ju stensäker på att det var idag men när jag satt där i väntrummet i god tid och ammade T kommer BVC-Gittan in och utbrister "Hej, vi saknade er igår". Igår va vad menar du? Ingen större fara i taket dock för vi fick en privatvisning av smakisfilmen jag och Teodor. Han verkade gilla den! Dock fick jag inte träffa de andra goa mammorna. Fast jag träffar de flesta på måndag igen då babymassagen drar igång. Så kan det gå om man heter Martina och inte har alla hästar hemma.
Annars har dagen bjudit på lite icke nödvändig shopping. Tre par velourbyxor till lillkillen och en jeansskjorta i några storlekar större till mig. Var även inne på Stadium och klämde och kände på vinterjackor. Där förälskade jag mig i en sketadyr Peak Performance. Endast fyra lakan värd! Då kom snålmartina fram och knackade på den vänstra axeln. Jag vet inte när jag köpte något till mig själv för fyra tusen eller mer senast. Det var väl min stenåldersdator för ungefär 10 år sedan och då betalade ändå mamma och pappa hälften. Inte ens min bajk kostade så mycket för den köpte jag på REA.
Stod även och beundrade lite skidkläder från höger och vänster. Plutade lite med underläppen (som jag förövrigt lärt mig av min son) och tänkte ja kanske är jag ändå värd iaf ett par skidbyxor. Inte för att jag behöver dem just nu. Nej för det lär ju inte bli så många alpina aktiviteter för mig den här vintern heller men det kan ju vara bra om man ska ut och traska med barnvagnen och inte vill frysa häcken av sig. Det är iaf vad jag försöker intala mig.
Självklart var jag tvungen att berätta om det fantastiska jackäventyret för min sambo. Vet ni vad han säger när jag berättar om den überdyra vinterjackan. Du får den av mig! Det är min blivande man det! Joråsåatte! Imorgon är det jag som går och provar snyggvejackan. Hoppas den är lika snygg på mig som på galgen.
Nu ska jag kolla vidare på fotbollsmatchen. För vilken match! Sebastian Larsson är kung. Om T ska bli fotbollsspelare vill jag att han ska bli som Sebbe. Det finns ett ord som beskriver honom och det är VÄRLDSKLASS!
Svettigt värre
Igår var det åter dags för step up. Dunderladdad som få trotsade jag regnet och tog barnvagnen ner på stan för att möta upp min sambo utanför hans jobb. Väl på spårvagnen ringer han och undrar vart jag är. "Jag är på spårvagnen nu" "Okej säger han ring när du är framme".
Efter att ha fått knö sig ordentligt för att komma av spårvagnen (jag förstår inte varför människor envisas med att stiga på vagnen innan alla hunnit av) går jag mot A:s jobb. Tar upp mobilen och ringer. Ingen signal går fram och jag kommer direkt till röstmeddelandet. Hmm skumt tänker jag och fortsätter gå. Väl utanför hans jobb ringer jag upp igen. Ingen signal och röstmeddelandet går återigen på. Ja och så håller jag på i 20 minuter. Tillslut kommer han ut leendes och jag står där lite surmulen och stressad. Skittelefon!
Det blir till att kasta sig upp på hans cykel och trampa loss mot Friskis. Väl där verkar ju allt frid och fröjd. Jag hinner till och med hämta ut min biljett i tid. Det var några gånger sedan det hände. Jag får en bra plats i salen och passet börjar. Efter ungefär halva uppvärmningslåten ser jag plötsligt en vattenpöl hopa sig på golvet. Ja då har innehållet i min vattenflaska så klart fått för sig att det ska sippra ut på golvet
Lite småpinsamt sådär får jag rusa fram och hämta torkmanicken och svabba golvet medan de andra fortsätter "dansa" på. Efter frenetiskt torkande och några halkincidenter senare ger jag mig på passet och tar ut mig fullständigt.Jag är sådär riktigt härligt spagetti i benen och känner att jag inte hade orkat ta ett steg till.
Efter passet är slut ringer sambon lite smått hysterisk. Du MÅSTE komma hem nu. Cykla fort! Så jag får hoppa på cykeln och återigen trampa frenetiskt. Mina ben bränner men jag tänker på min stackars sambo som står där i palatset med en skrikande vrålhungrig bebis i famnen. Jag måste skynda mig! Trampa! Trampa för allt vad du är värd!
Väl hemma är det dödstyst. Finner sambon och sonen i soffan inte det minsta intresserad av mat. Här har jag riskerat mitt liv, cyklat mot rött i världens fart, nästintill kastat av mig paltorna i hissen för jag jag ska hinna hem till den enormt hungrande sonen och så sitter han där helt ointresserad.
Go kväll liksom! :)
Efter att ha fått knö sig ordentligt för att komma av spårvagnen (jag förstår inte varför människor envisas med att stiga på vagnen innan alla hunnit av) går jag mot A:s jobb. Tar upp mobilen och ringer. Ingen signal går fram och jag kommer direkt till röstmeddelandet. Hmm skumt tänker jag och fortsätter gå. Väl utanför hans jobb ringer jag upp igen. Ingen signal och röstmeddelandet går återigen på. Ja och så håller jag på i 20 minuter. Tillslut kommer han ut leendes och jag står där lite surmulen och stressad. Skittelefon!
Det blir till att kasta sig upp på hans cykel och trampa loss mot Friskis. Väl där verkar ju allt frid och fröjd. Jag hinner till och med hämta ut min biljett i tid. Det var några gånger sedan det hände. Jag får en bra plats i salen och passet börjar. Efter ungefär halva uppvärmningslåten ser jag plötsligt en vattenpöl hopa sig på golvet. Ja då har innehållet i min vattenflaska så klart fått för sig att det ska sippra ut på golvet
Lite småpinsamt sådär får jag rusa fram och hämta torkmanicken och svabba golvet medan de andra fortsätter "dansa" på. Efter frenetiskt torkande och några halkincidenter senare ger jag mig på passet och tar ut mig fullständigt.Jag är sådär riktigt härligt spagetti i benen och känner att jag inte hade orkat ta ett steg till.
Efter passet är slut ringer sambon lite smått hysterisk. Du MÅSTE komma hem nu. Cykla fort! Så jag får hoppa på cykeln och återigen trampa frenetiskt. Mina ben bränner men jag tänker på min stackars sambo som står där i palatset med en skrikande vrålhungrig bebis i famnen. Jag måste skynda mig! Trampa! Trampa för allt vad du är värd!
Väl hemma är det dödstyst. Finner sambon och sonen i soffan inte det minsta intresserad av mat. Här har jag riskerat mitt liv, cyklat mot rött i världens fart, nästintill kastat av mig paltorna i hissen för jag jag ska hinna hem till den enormt hungrande sonen och så sitter han där helt ointresserad.
Go kväll liksom! :)
måndag 10 oktober 2011
Etta tvåa trea...
Teodor här kom...
Morsan tjatar på mig att jag ska visa upp de nya alsterna i min garderob. Tjöta tjöta tjöta! Snart vill hon väl att jag ska gå på catwalken med och mannekänga. Dagens mammor alltså. De är inte lite krävande!
Morsan tjatar på mig att jag ska visa upp de nya alsterna i min garderob. Tjöta tjöta tjöta! Snart vill hon väl att jag ska gå på catwalken med och mannekänga. Dagens mammor alltså. De är inte lite krävande!
Inte det nej!
Natten till lördagen har INTE upprepat sig. Tyvärr! :( Hihi men han har sovit ganska bra ändå. Att vakna en gång mellan åtta och fem tycker jag är ganska så bra för en tremånaders. Det kunde varit värre och ber till gudarna att det inte blir. Har en kompis son som efter att han blivit tre månader vaknar varannan timme varje natt. Han är nu snart fem månder. Jag hade blivit galen!
Det är därför T har lite fria "mattider" på dagen eftersom jag hellre ser att han äter ofta på dagen än på natten. Det är ju typ bara tre månader kvar av "intensiv" amning och efter de blivit fyra månader har jag läst att amningen blir mer effektiv och mindre tät. Så jag tror jag kan stå ut med att inte göra så mycket mer på dagarna än amma och sitta framför datorn ;) Haha och så illa är det ju faktiskt inte.
Vår BVC-sköterska poängterar mycket ofta att man ska äta på dagen och sova på natten och blev imponerad när T förra veckan sov från åtta till halvfem. Nu är det inte riktigt så bra varje dag men idag fick jag faktiskt sovmorgon till halv nio. Ja de var till och med så bra att JAG MAMMAN vaknade före sonen.
Då fann jag honom med täcket över huvudet. Undrar om han tyckte det var kallt om kinderna eller om han bara bokstavligt ville mysa ner sig under täcket. Han hade kasat ner från kudden också. Jag blir så klart lite orolig att han inte ska kunna andas under täcket men jag antar att det inte är något att oroa sig för.
Idag är vädret verkligen inte det bästa. Jag funderar på om vi ska hinna gå en liten runda innan regnet kommer men med min vanliga tur kommer det väl komma när jag väl är ute och går. Ska ju ner på stan och lämpa över sonen till sambon i eftermiddag då det återigen är träningsdags.
Ja som tur är blev det inte mycket av det där halsonda. *Pepparpeppar* så nu kör jag träningspass måndag och torsdag och klämmer väl även in ett "hemmapass" imorgon.
Igår hade vi återigen några söta vänner på besök som så många andra hade med sig finfina presenter till lilla T. Jag har så mycket att visa nu så hälften kunde vara nog. Jag ska ta ett par bilder sen och lägga in.
Hoppas ni får en fin dag. Nu ska jag övervaka min son som ligger på mage i soffan och kollar TV. Det är nyheterna! Man måste börja bilda dem i tid!
Det är därför T har lite fria "mattider" på dagen eftersom jag hellre ser att han äter ofta på dagen än på natten. Det är ju typ bara tre månader kvar av "intensiv" amning och efter de blivit fyra månader har jag läst att amningen blir mer effektiv och mindre tät. Så jag tror jag kan stå ut med att inte göra så mycket mer på dagarna än amma och sitta framför datorn ;) Haha och så illa är det ju faktiskt inte.
Vår BVC-sköterska poängterar mycket ofta att man ska äta på dagen och sova på natten och blev imponerad när T förra veckan sov från åtta till halvfem. Nu är det inte riktigt så bra varje dag men idag fick jag faktiskt sovmorgon till halv nio. Ja de var till och med så bra att JAG MAMMAN vaknade före sonen.
Då fann jag honom med täcket över huvudet. Undrar om han tyckte det var kallt om kinderna eller om han bara bokstavligt ville mysa ner sig under täcket. Han hade kasat ner från kudden också. Jag blir så klart lite orolig att han inte ska kunna andas under täcket men jag antar att det inte är något att oroa sig för.
Idag är vädret verkligen inte det bästa. Jag funderar på om vi ska hinna gå en liten runda innan regnet kommer men med min vanliga tur kommer det väl komma när jag väl är ute och går. Ska ju ner på stan och lämpa över sonen till sambon i eftermiddag då det återigen är träningsdags.
Ja som tur är blev det inte mycket av det där halsonda. *Pepparpeppar* så nu kör jag träningspass måndag och torsdag och klämmer väl även in ett "hemmapass" imorgon.
Igår hade vi återigen några söta vänner på besök som så många andra hade med sig finfina presenter till lilla T. Jag har så mycket att visa nu så hälften kunde vara nog. Jag ska ta ett par bilder sen och lägga in.
Hoppas ni får en fin dag. Nu ska jag övervaka min son som ligger på mage i soffan och kollar TV. Det är nyheterna! Man måste börja bilda dem i tid!
lördag 8 oktober 2011
Vilken natt!!
Ja och då talar vi inte i negativa ord. Lilla T vaknade en gång mellan åtta och halv åtta. Tankade på en kvart/tjugo min och sen somnade han om. Han låg och gruffade vid lite över sex men sen somnade han om igen. Mammas och pappas duktiga kille! Håller tummarna för att det ska fortsätta.
Så behövligt för både mig och sambon. Jag känner mig lite förkyld. Lite som en rasp i halsen. Ugh! Så idag blir det panodilmissbruk och C-vitaminboost. Trist eftersom jag tänkt träna idag. Får se hur jag mår imorgon annars blir det favvopasset på måndag! Träning med halsont är big nono!
Strålande fin höstdag verkar vi få idag om det inte blir som igår och vädret plötsligt överraskar. Kanske tar min lilla familj på en rundtur och fika i staden! Vi får helt enkelt se vad dagen bjuder på. Höstmys!
Så behövligt för både mig och sambon. Jag känner mig lite förkyld. Lite som en rasp i halsen. Ugh! Så idag blir det panodilmissbruk och C-vitaminboost. Trist eftersom jag tänkt träna idag. Får se hur jag mår imorgon annars blir det favvopasset på måndag! Träning med halsont är big nono!
Strålande fin höstdag verkar vi få idag om det inte blir som igår och vädret plötsligt överraskar. Kanske tar min lilla familj på en rundtur och fika i staden! Vi får helt enkelt se vad dagen bjuder på. Höstmys!
fredag 7 oktober 2011
I get the point!!
Utslagen superhjälte!
Natten gick bra! Han gnydde lite mer än vanligt men det kan vara magen med. Det kommer endel ordentliga väderspänningar från den där lilla varelsen ibland. Tror bestämt han brås på sin far! ;)
Jag gav honom en alvedon i förebyggande syfte igår kväll då han gnällde lite mer än vanligt. Jag hoppas att han inte hade ont utan bara var lite trött och utmattad. Han somnade iaf som vanligt vid åtta och ville ha en nattfika vid två igen. Nu har han ätit frulle och vilar på maten. Troligen lite utmattad och påverkade av gårdagens uppdrag som superhjälte.
Idag verkar vädret än så länge vara bättre än gårdagens. Det regnar iaf inte horisontellt. Däremot blåser det storm vilket märks i vår lägenhet. Det känns nämligen för tillfället som att vi bor i ett kylskåp. Kallt! Jag skulle gärna vilja byta ut vårt råtthål mot ett större palats vilken dag som helst.
Som ni säkert förstår så beror ju inte avsaknaden av hus på att vi inte har pengar på banken utan det är ju bara som så att vi har inte riktigt hittat något som passar vår prisklass. Ja för pengar de skiter vi! Särskilt nu när jag är mammaledig ;) Dessutom är det oerhört billigt att köpa hus i Göteborg. De är nästan gratis. Det går ungefär 20 villor i norrland på en i Göteborg. Inga som helst problem! Nej då!
Jag går iaf i hustankar mest hela tiden. Sparar in på all heminredning för att jag inte vill ödsla pengar på något till lägenheten som vi ändå snart ska flytta ifrån. Så har jag tänkt nu i över ett år. Jo men annars går det bra!
Nej nu är det dags att dressa både mig och min son. Sen blir det en sväng ner på stan med räzern!
Vi hörs mina vänner!
Jag gav honom en alvedon i förebyggande syfte igår kväll då han gnällde lite mer än vanligt. Jag hoppas att han inte hade ont utan bara var lite trött och utmattad. Han somnade iaf som vanligt vid åtta och ville ha en nattfika vid två igen. Nu har han ätit frulle och vilar på maten. Troligen lite utmattad och påverkade av gårdagens uppdrag som superhjälte.
Idag verkar vädret än så länge vara bättre än gårdagens. Det regnar iaf inte horisontellt. Däremot blåser det storm vilket märks i vår lägenhet. Det känns nämligen för tillfället som att vi bor i ett kylskåp. Kallt! Jag skulle gärna vilja byta ut vårt råtthål mot ett större palats vilken dag som helst.
Som ni säkert förstår så beror ju inte avsaknaden av hus på att vi inte har pengar på banken utan det är ju bara som så att vi har inte riktigt hittat något som passar vår prisklass. Ja för pengar de skiter vi! Särskilt nu när jag är mammaledig ;) Dessutom är det oerhört billigt att köpa hus i Göteborg. De är nästan gratis. Det går ungefär 20 villor i norrland på en i Göteborg. Inga som helst problem! Nej då!
Jag går iaf i hustankar mest hela tiden. Sparar in på all heminredning för att jag inte vill ödsla pengar på något till lägenheten som vi ändå snart ska flytta ifrån. Så har jag tänkt nu i över ett år. Jo men annars går det bra!
Nej nu är det dags att dressa både mig och min son. Sen blir det en sväng ner på stan med räzern!
Vi hörs mina vänner!
torsdag 6 oktober 2011
Superman!
Tack snälla för alla fina kommentarer och oj vad roligt med några nya som skriver :) Wiiiie!
Självklart gick allt bra precis som ni trodde men det var inte långt ifrån att även mina tårar började rinna när jag såg hur ledsen han blev.Tur sambon var med och höll honom för mitt hjärta dunkade säkert i hundrafemtio. Ja man är ju inte direkt stålmannen när det handlar om sin guldklimps smärta. När krokodiltårarna hade runnit färdigt var det en småkinkig och trött liten man som rullades hem i barnvagnen. Han tog sig en nap på vägen hem och efter att ha nu fått i sig ett skrovmål ligger han nu och viftar med både händer och fötter. Håller tummarna att han inte får ont eller feber.
På BVC fick vi beröm för hur stark han blivit i nacken. Heja heja! Tur vi intensivtränade lite innan i veckan så Gittan blev nöjd. Lite småpinsamt om han tappat huvudet direkt men han låg kvar så nöjd och spanade på allt runtomkring. Stolt mamma! Däremot fick vi återigen "bakläxa" gällande hans favoritsida. Det var tydligen ingen fara mer än skönhetsmässigt. Vi kunde om vi ville få remiss till en läkare och sedan vidare till en huvudspecialist. Jag vet inte riktigt hur vi ska göra. Känns som att det troligen kommer ordna upp sig själv. Nu ligger han t.ex och tittar åt "rätt" håll och när han väl kan sitta upp själv kommer ju inte bakhuvudet belastas alls lika mycket. Det är ju inte direkt så att man sjäv har ett perfekt huvud. Ja nu snackar vi utseendemässigt då alltså. Innehållet är ett helt annat ämne. Någon som har erfarenhet av det här som har tips/tankar?
Viktmässigt hade han nästan ökat ett helt kilo sedan förra besöket och har nu en matchvikt på 6410 kg. Inte riktigt dubblat sin födselvikt ännu men nästan. Längdmässigt är han 62.5 cm. Ungefär tre äpplen hög!
När vi ändå är inne på vikt så glömde jag uppdatera min "viktdagbok" igår. Här kommer nuvarande mammastatus
Nej nu blir det lek med liten och sen tvättdags! Hoppas ni får en mysig kväll. Jag hoppas att liten sover gott och lika bra som natten till idag.
Självklart gick allt bra precis som ni trodde men det var inte långt ifrån att även mina tårar började rinna när jag såg hur ledsen han blev.Tur sambon var med och höll honom för mitt hjärta dunkade säkert i hundrafemtio. Ja man är ju inte direkt stålmannen när det handlar om sin guldklimps smärta. När krokodiltårarna hade runnit färdigt var det en småkinkig och trött liten man som rullades hem i barnvagnen. Han tog sig en nap på vägen hem och efter att ha nu fått i sig ett skrovmål ligger han nu och viftar med både händer och fötter. Håller tummarna att han inte får ont eller feber.
På BVC fick vi beröm för hur stark han blivit i nacken. Heja heja! Tur vi intensivtränade lite innan i veckan så Gittan blev nöjd. Lite småpinsamt om han tappat huvudet direkt men han låg kvar så nöjd och spanade på allt runtomkring. Stolt mamma! Däremot fick vi återigen "bakläxa" gällande hans favoritsida. Det var tydligen ingen fara mer än skönhetsmässigt. Vi kunde om vi ville få remiss till en läkare och sedan vidare till en huvudspecialist. Jag vet inte riktigt hur vi ska göra. Känns som att det troligen kommer ordna upp sig själv. Nu ligger han t.ex och tittar åt "rätt" håll och när han väl kan sitta upp själv kommer ju inte bakhuvudet belastas alls lika mycket. Det är ju inte direkt så att man sjäv har ett perfekt huvud. Ja nu snackar vi utseendemässigt då alltså. Innehållet är ett helt annat ämne. Någon som har erfarenhet av det här som har tips/tankar?
Viktmässigt hade han nästan ökat ett helt kilo sedan förra besöket och har nu en matchvikt på 6410 kg. Inte riktigt dubblat sin födselvikt ännu men nästan. Längdmässigt är han 62.5 cm. Ungefär tre äpplen hög!
När vi ändå är inne på vikt så glömde jag uppdatera min "viktdagbok" igår. Här kommer nuvarande mammastatus
- Startvikt: 68,5 kg
- Dagens vikt: 66,4 kg
- Målvikt: 58 kg
Nej nu blir det lek med liten och sen tvättdags! Hoppas ni får en mysig kväll. Jag hoppas att liten sover gott och lika bra som natten till idag.
Vaccinationspremiär!
Idag är det dags för liten att ta sina första vaccinationssprutor. Jag övertalade sambon att han fick ta ledigt från jobbet och följa med. Kommer blir helt ledsen i hjärtat när T gråter hejdlöst efter sticken. Tur att de har guldfiskminne och har glömt hur ont det gjorde till nästa gång. Hoppas iaf att det ska gå någorlunda smärtfritt och att vi slipper feber.
I natt var det nära att jag/vi fick sova hela natten. Efter en lite senare nattning var det inte nattmatning förrän klockan halv fem. Lite tror jag faktiskt det var mitt eget fel att det blev då eftersom jag troligen väckte honom när jag stup i kvarten kände efter om han andades eller var varm. Nojig jag va vem vadå?
I natt var det nära att jag/vi fick sova hela natten. Efter en lite senare nattning var det inte nattmatning förrän klockan halv fem. Lite tror jag faktiskt det var mitt eget fel att det blev då eftersom jag troligen väckte honom när jag stup i kvarten kände efter om han andades eller var varm. Nojig jag va vem vadå?
onsdag 5 oktober 2011
Halvvägs till halvåret
Idag blir Teodor tre månader gammal. Tiden bara springer iväg. Snart busar han runt, pussar tjejer och snor alkohol ur spritskåpet. Känns som en evighet sedan jag för första gången fick se min guldklimp i livslevande form. Bonusen var ju att han dessutom behagade komma 12 dagar tidigare än väntat. Tack sötnos!
Dagen till ära firas med att mjölka ur den kära mamman så mycket det bara går. Det är både tårta, bakelse, trerätters och godispåse på en och samma gång. Jag tror bestämt han är inne i en tillväxtfas :)
Självklart ska vi fira vår lilla prins. Man blir ju bara tre månader en gång i livet! Min mammas gulliga kusin gav Teo "Den Silvriga Barnkammarboken" i "välkommen till världen-present" och han bara älskar att lyssna på CD-skivan med barnvisorna. Ja han diggar till och med när morsan tar ton och nynnar med. Därför tänkte jag införskaffa både Den Vita Barnkammarboken och Lilla Barnkammarboken: Godnattvisor för att fylla ut antalet barnvisor här hemma. Det börjar bli lite småtjatigt nu efter att skivan gått dag ut och dag in på repeat! Tyvärr är Den Vita Barnkammarboken slut på både Adlibris och Bokus och eftersom böckerna är över hundra kronor billigare att köpa där än på exempelvis Akademibokhandeln väljer jag att vänta. Snålheten har kommit mig närmare i och med föräldrapenningen. Kontot fylls inte direkt på varje månad som jag är van vid.
Ikväll blir det förrutom pajätning även fika med några vänner som ville träffa vår skatt. De lyckliga bär dessutom på en egen pärla som väntas ploppa ut vilken dag som helst. Vem vet det kanske blir ikväll! Spännande!
Dagen till ära firas med att mjölka ur den kära mamman så mycket det bara går. Det är både tårta, bakelse, trerätters och godispåse på en och samma gång. Jag tror bestämt han är inne i en tillväxtfas :)
Självklart ska vi fira vår lilla prins. Man blir ju bara tre månader en gång i livet! Min mammas gulliga kusin gav Teo "Den Silvriga Barnkammarboken" i "välkommen till världen-present" och han bara älskar att lyssna på CD-skivan med barnvisorna. Ja han diggar till och med när morsan tar ton och nynnar med. Därför tänkte jag införskaffa både Den Vita Barnkammarboken och Lilla Barnkammarboken: Godnattvisor för att fylla ut antalet barnvisor här hemma. Det börjar bli lite småtjatigt nu efter att skivan gått dag ut och dag in på repeat! Tyvärr är Den Vita Barnkammarboken slut på både Adlibris och Bokus och eftersom böckerna är över hundra kronor billigare att köpa där än på exempelvis Akademibokhandeln väljer jag att vänta. Snålheten har kommit mig närmare i och med föräldrapenningen. Kontot fylls inte direkt på varje månad som jag är van vid.
Ikväll blir det förrutom pajätning även fika med några vänner som ville träffa vår skatt. De lyckliga bär dessutom på en egen pärla som väntas ploppa ut vilken dag som helst. Vem vet det kanske blir ikväll! Spännande!
Dagens mattips!
Lyckades pynta ihop en paj undertiden som liten sov i vagnen. Förhoppningsvis kommer jag och sambon kunna avnjuta denna måltid i lugn och ro utan några större avbrott.
Det är inget fel med att drömma! :)
Kycklingpaj
Pajdeg
3/4 dl kesella
2 1/2 dl mjöl
75 g smör
Fyllning
2 st kycklingfiléer
1 gul paprika
6 st champinjoner
En lagom stor bit purjolök
1 burk crème fraiche smak kantarell och cognac
3 ägg
1 dl mjölk
riven ost
salt
peppar
krydda till kycklingen efter smak
Rör ihop ingredienserna till pajdegen
Tryck ut degen i en pajform
Nagga pajskalet
Förgrädda på 225 grader i ungefär 15 min
Strimla kyckling, svamp, purjolök och paprika
Stek grönsaker och kyckling
Lägg de stekta grönsakerna och kycklingen i det förgräddade pajskalet
Blanda ägg, crème fraiche, mjölk och ost
Häll blandingen över de stekta grönsakerna och kycklingen
Grädda i mitten av ugnen ungefär 20 min
Servera pajen med en grönsallad!
Hoppsan Greta!
Igår hade jag rekord i antal sidvisningar och ändå bara tre kommentarer :(
FEGISAR!!! :)
Haha nej jag vet att alla inte vill/vågar/orkar kommentera men det vore kul om några fler gjorde det. Jag går ju ändå bara här hemma och hänger. Det vore kul om någon överraskade!
Hoppas ni får en fin dag!
FEGISAR!!! :)
Haha nej jag vet att alla inte vill/vågar/orkar kommentera men det vore kul om några fler gjorde det. Jag går ju ändå bara här hemma och hänger. Det vore kul om någon överraskade!
Hoppas ni får en fin dag!
tisdag 4 oktober 2011
Kanelbullensdag!
Ingen kanelbulle för min del men väl unnar jag mig en bit mörk choklad. Min nya last.
För det är jag värd!
måndag 3 oktober 2011
Det ska börjas i tid!
Det känns som jag fått en trotsig tonåring. Jag ska inte ligga. Jag ska inte sitta! Jag ska inte sova! Jag vill inte äta om jag inte behöver det. Det enda jag vill är att titta! Helst ska mamma eller pappa bära mig runt i det enorma palatset på 64 kvadrat så jag får vända huvudet fram och tillbaka upp och ned. Med stora ögon utforskar jag världen. Oj vad det finns mycket att se. Jag hinner inte sova! Jag blir lite grinig men det får ni ta! Skyll er själva jag kan inte hjälpa att jag inte kan gå eller stå själv. Närå så det så!
Hur länge vara den här trotsiga perioden egentligen? Livet ut? Nu har jag iaf fått honom att sitta någorlunda "lugnt" (ja armar och ben far åt höger och vänster) i babysittern. Barnpassare är återigen TV:n. Närmare bestämt Bolibompa!
Sova det vägrar han nästintill förrutom på nätterna. De är lika bra som innan. Kan ju bero på att han äter ett skrovmål innan läggdags. Inte så konstig med tanke på att intresset för mat på dagarna är på minus just nu. Jag får nästan truga i honom mat samtidigt som han pladrar på om både vädret och vinden. Ja för munnen den gå i ett. Undrar jag vem han ärvt det av? *vissla*
Lyckades efter mycket gnällande och några skrikperioder få honom att somna i barnvagnen med en filt över. Jag hoppas det var ett vinnande koncept. Mörkt och lite att titta på. Självklart fick jag bumpa honom lite över mattan med men om det ska vara det som ska till så kan jag nog stå ut. Hellre det än en vrålade bebis som blir rosslig i halsen av allt skrikande.
Gör liten några framsteg då? Jodå jag märker stora förändringar i hans rörelsemönster. Han har lyckats greppa saker flera gånger. Han ligger på skötbädden och drar upp rumpan så han nästan kan greppa tårna. Dessutom har han nu kommit på att man kan vända sig på sidan och sedan sparka till mobilen som vi har hängande på en dörr. Ordförrådet har ökat. Jag har dock lite svårt att förstå. Det är lite som grekiska men mysigt är det. Igår tittade han upp på mig efter amningen som självklart inte varit felfri. Spärrade upp sina bruna stora charmerande ögon och jollrade lite smågulligt sådär. Jag skrattade lite lätt och självklart fick jag ett skratt tillbaka. Då smälte mammahjäratat återigen och allt gruff var som bortblåst.
Något som jag dock tycker han blivit lite sämre på är att ligga på mage och hålla upp huvudet. Det är kanske inte så konstigt med tanke på hur tjockskallig han är men det blir till att öva öva öva. För man kan ju inte bli sämre på något man tidigare varit väldigt bra på!
Nej nu får jag nog byta blöja! Jag känner igen den där odören!
Hur länge vara den här trotsiga perioden egentligen? Livet ut? Nu har jag iaf fått honom att sitta någorlunda "lugnt" (ja armar och ben far åt höger och vänster) i babysittern. Barnpassare är återigen TV:n. Närmare bestämt Bolibompa!
Sova det vägrar han nästintill förrutom på nätterna. De är lika bra som innan. Kan ju bero på att han äter ett skrovmål innan läggdags. Inte så konstig med tanke på att intresset för mat på dagarna är på minus just nu. Jag får nästan truga i honom mat samtidigt som han pladrar på om både vädret och vinden. Ja för munnen den gå i ett. Undrar jag vem han ärvt det av? *vissla*
Lyckades efter mycket gnällande och några skrikperioder få honom att somna i barnvagnen med en filt över. Jag hoppas det var ett vinnande koncept. Mörkt och lite att titta på. Självklart fick jag bumpa honom lite över mattan med men om det ska vara det som ska till så kan jag nog stå ut. Hellre det än en vrålade bebis som blir rosslig i halsen av allt skrikande.
Gör liten några framsteg då? Jodå jag märker stora förändringar i hans rörelsemönster. Han har lyckats greppa saker flera gånger. Han ligger på skötbädden och drar upp rumpan så han nästan kan greppa tårna. Dessutom har han nu kommit på att man kan vända sig på sidan och sedan sparka till mobilen som vi har hängande på en dörr. Ordförrådet har ökat. Jag har dock lite svårt att förstå. Det är lite som grekiska men mysigt är det. Igår tittade han upp på mig efter amningen som självklart inte varit felfri. Spärrade upp sina bruna stora charmerande ögon och jollrade lite smågulligt sådär. Jag skrattade lite lätt och självklart fick jag ett skratt tillbaka. Då smälte mammahjäratat återigen och allt gruff var som bortblåst.
Något som jag dock tycker han blivit lite sämre på är att ligga på mage och hålla upp huvudet. Det är kanske inte så konstigt med tanke på hur tjockskallig han är men det blir till att öva öva öva. För man kan ju inte bli sämre på något man tidigare varit väldigt bra på!
Nej nu får jag nog byta blöja! Jag känner igen den där odören!
Bloggstrul!
Det är tydligen problem med att kommentera i min blogg. Jag kan själv utloggad lägga en kommentar men det är några som inte kan. Riktigt knasigt och jag förstår inte vad som är fel. Ni kan väl prova igen snälla :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)