Idag var det åter dags för morsan att ställa sig på vågen. Ja ni mina vänner jag kan berätta för er att det var då inte med glädje jag gick av den direkt. Jag har ju iaf inte gått upp några kilo men inte heller ned ett endaste litet hekto. Nej då förra veckans vikt kvarstår. Kul! Jättekul verkligen!
Ja jag visste att det här skulle komma och min sambo han är väl bara bra överlycklig eftersom han nästan är orolig att det bara ska bli en liten speta kvar av mig efter att jag slutat amma. Jag däremot är fullkomligt superorolig att jag inte kommer gå ner mina kvarstående kilo. Katastrof vore det!
Till mitt försvar har jag väl att jag faktiskt känner att mina muskler börjar komma tillbaka lite smått i både armar och ben. Lite mindre försvarbart är att jag slarvat lite väl mycket med maten förra veckan. Det slank ner lite många fikor där i all hast tror jag bestämt. Illa mycket illa. Så nu går jag och funderar på om jag inte ska ta mig en liten löptur när sambon kommit hem. Det är så fantastiskt fint väder och jag borde faktiskt vara tillriktigt tight för att kunna göra det. Eller?
- Startvikt: 68,5 kg
- Dagens vikt: 66,5 kg
- Målvikt: 58 kg
Ja men det är bara att ta nya tag. Inget att deppa över Martina. Imorgon är en ny dag men träning på schemat. Jaaaråååh!!
På tal om hälsa var jag och kollade blodtrycket idag igen. Ja för er som inte läst om det innan så fick jag högt blodtryck i slutet av graviditeten. Tror det var från vecka 32 så jag sprang på MVC stup i kvarten för de misstänkte havandeskapsförgiftning. Jag låg ju inte skyhögt men sådär på gränsen som ändå gör att de vill hålla koll på en.
Hur som helst fick jag ingen havandeskapsförgiftning och jag var nog aldrig direkt i riskzonen heller. Min och barnmorskans diagnos av det hela var att jag helt enkelt var uppstressad eftersom jag undertiden faktiskt lyckades få ner blodtrycket när jag taggade ner några kilo och slutade pressa mig själv. Något som jag annars är väldigt bra på. Att pressa mig själv alltså.
Idag var det åter dags för blodtrycksmaskinsmonstret att träda fram. Jag blir stressad bara jag tänker på det. Självklart var monstret på dåligt hurmör och visade återigen högt blodtryck men när jag fått stressa ned fem minuter hade det sjunkit ordentligt och låg nästan på normalt igen. Sköterskan sa att jag absolut inte skulle oroa mig för det här skulle lösa sig men att vi skulle kolla upp det några gånger till för säkerhets skull. Det viktiga var att det gick ned när jag fick lov att lugna ner mig lite.
Att slappna av och bara vara är precis det jag har svårt att göra. Det är mycket som vilar och har vilat på mina axlar de senaste åren. Mycket som har hänt och många pusselbitar som jag bara gått och väntat på skulle hamna på rätt plats. Nu känns det ändå som att mycket har löst sig och är på väg åt rätt håll. Med det hoppas jag också att jag ska kunna tillåta mig själv att andas ut och bara vara i vardagen. Nu är det åter dags att börja sätta sig själv i centrum (om man bortser från liten för han kommer alltid först) då jag vet att alla andra runt omkring mig mår och har det bra.
Ta hand om er och glöm inte vara lite ego i vardagen!
Coolt att dom beter sig precis på samma sätt. Då är det skönt att vi hittat varandras bloggar så man kan få lite tips och råd från den andre men även bekräftelse på att det inte alls är onormalt på något sätt. Men det är jobbigt med allt trugande och skrikande vid tutten tycker jag.. jag kommer försöka fortsätta amma så länge som möjligt.. men tror jag ska testa lite ersättning ibland när vi är iväg och så just för att slippa stressa upp sig över det. Rasmus känner ju av hur jag är också.. Har du funderat på det?
SvaraRaderaVad kul att han tog nappen äntligen.. Den har hjälpt oss många gånger kan jag säga. Rasmus är så duktig nu att han inte vaknar när nappen åker ut ur munnen som han gjorde tidigare när han var mindre!! Så på natten om han vaknar och det inte är matdags stoppar jag i nappen och vips så sover han igen (oftast, haha).