Igår var det åter dags för step up. Dunderladdad som få trotsade jag regnet och tog barnvagnen ner på stan för att möta upp min sambo utanför hans jobb. Väl på spårvagnen ringer han och undrar vart jag är. "Jag är på spårvagnen nu" "Okej säger han ring när du är framme".
Efter att ha fått knö sig ordentligt för att komma av spårvagnen (jag förstår inte varför människor envisas med att stiga på vagnen innan alla hunnit av) går jag mot A:s jobb. Tar upp mobilen och ringer. Ingen signal går fram och jag kommer direkt till röstmeddelandet. Hmm skumt tänker jag och fortsätter gå. Väl utanför hans jobb ringer jag upp igen. Ingen signal och röstmeddelandet går återigen på. Ja och så håller jag på i 20 minuter. Tillslut kommer han ut leendes och jag står där lite surmulen och stressad. Skittelefon!
Det blir till att kasta sig upp på hans cykel och trampa loss mot Friskis. Väl där verkar ju allt frid och fröjd. Jag hinner till och med hämta ut min biljett i tid. Det var några gånger sedan det hände. Jag får en bra plats i salen och passet börjar. Efter ungefär halva uppvärmningslåten ser jag plötsligt en vattenpöl hopa sig på golvet. Ja då har innehållet i min vattenflaska så klart fått för sig att det ska sippra ut på golvet
Lite småpinsamt sådär får jag rusa fram och hämta torkmanicken och svabba golvet medan de andra fortsätter "dansa" på. Efter frenetiskt torkande och några halkincidenter senare ger jag mig på passet och tar ut mig fullständigt.Jag är sådär riktigt härligt spagetti i benen och känner att jag inte hade orkat ta ett steg till.
Efter passet är slut ringer sambon lite smått hysterisk. Du MÅSTE komma hem nu. Cykla fort! Så jag får hoppa på cykeln och återigen trampa frenetiskt. Mina ben bränner men jag tänker på min stackars sambo som står där i palatset med en skrikande vrålhungrig bebis i famnen. Jag måste skynda mig! Trampa! Trampa för allt vad du är värd!
Väl hemma är det dödstyst. Finner sambon och sonen i soffan inte det minsta intresserad av mat. Här har jag riskerat mitt liv, cyklat mot rött i världens fart, nästintill kastat av mig paltorna i hissen för jag jag ska hinna hem till den enormt hungrande sonen och så sitter han där helt ointresserad.
Go kväll liksom! :)
hihi vilken rolig avslutning det blev på det hela ;) tur att han inte var hungrig iaf din lille prins !
SvaraRaderaAlva började med napp när hon var ca 1 månad gammal, vi valde att inte ge henne den innan då hon inte hade det här "sugbehovet" som vissa har :) hon sov och åt och var nöjd sen så vi kände ingen anledning.
När vi väl prövade med napp så åkte den ut med en gång, haha ! Hon tuggade också bara på den och jag testade olika sorter och MAM:s nappar var tydligen det enda som dög :) helst skulle dom vara i latex så de är lite mjukare. Förstår att ni vill att han ska ta den, det är ju en liten tröst för dem :)
Vi började precis som du sa, att ge henne en liten grötsmakis och sedan ammade jag henne precis innan läggdags. Sedan att ökade vi- den till en hel portion efter råd från BVC då hon började bli större och kräva mer mat för att stå sig hela natten :)
kramar