Mitt lilla värmeelement

Det har varit en småtuff natt med en febrig kille. Temperaturer över 40 grader nåddes igår kväll/natt och vår lilla stjärna var riktigt hängig och ledsen.

Flera gånger har han vaknat nästintill otröstlig. Vi blev såklart oroliga att något gjorde ordentligt ont. Tänder? Kroppsvärk? Öron? Tillslut somnade han utmattad i min famn och sov några timmar till.
Eftersom vi inte är vana vid ledsna och vakna nätter är både jag och A ordentligt tagna idag. Själv känner jag att magkatarren åter är på besök.

Det är när tillfällen som dessa uppstår då jag är så otroligt tacksam att jag fortfarande ammar. En skvätt här och där gör att liten får i sig tillräckligt med vätska trots att orken inte är som vanligt.

Imorse pekade tempen på normal men än ropar jag inte hej eftersom Alvedonen fortfarande sitter i. Det blir till att avvakta under dagen och se om febern börjat ge med sig. Hoppas Hoppas.

Underbart vinterväder idag. Njut och lapa in den lilla sol ni kan.

Febrig lite superhjälte

Jag visste att något inte stod rätt till när Teodor vilade hela två timmar i sträck i eftermiddags. När jag tog upp honom i min famn kändes han varm och tempen visade sig vara närmare 40 grader.
Vi ringde 1177 och förklarade läget. Tandsprickning på gång men inga andra sjukdomssymptom. Lite förkyld innan i veckan. Ätit okej och druckit som vanligt. Läkarbesök tyckte dem då Teo hade en öroninflammation vid lucia och inte fyllt sju månader ännu.

Sagt och gjort. In i bilen som styrde mot Gamlestaden och jourmottagningen. Där satt vi sen i några timmar innan det konstaterades att vår son troligen var frisk som en nötkärna. Allt så så fantastiskt bra ut. Det var bara att avvakta några dagar och se.

Så vad säger ni mammor som har erfarenhet av tandsprickning. Kan den ge upphov till hög feber eller stämmer läkarnas vetenskapliga rön om att den inte frambringar någon förhöjd kroppstemperatur?
För allas vetskap är den ena tanden nästan igenom tandköttet och det ser liksom ut som en liten krater bildats i nedre käken. Den andra är på gång även den!

Det blir intressant att se hur natten ter sig. Efter några ganska hyggliga nätter är det väl dags för en vaken. I skrivande stund sussar iaf min trötta febriga kille sött i sin säng.
Idag drog det lite extra i mammahjärtat även om han är oerhört tapper min lilla superhjälte. Inte mycket gnäll alls från honom trots enorm febertopp. Min duktiga kille. <3

Något att växa med

Klart min prins ska ha en egen borg.

Plötsligt händer det!

Ena dagen kan han åla andra dagen kan han sitta. Ja nu kan jag nog faktiskt påstå att Teodor kan sitta helt själv. Det är fortfarande lite vingligt när han sträcker sig efter vissa saker men han kan sitta riktigt länge utan att han dimper bakåt eller åt sidan. Självklart bullar jag upp med kuddar runt omkring även om jag är i närheten. Han behöver ju inte dra huvudet i parketten mer än han redan gör ;)

Jag som trodde att min lilla kille skulle bli en liten segpropp innan han lärde sig saker. Jag hade visst fel. Nu händer allt och lite till. Matvägra har han börjat med också. Det är med nöd och näppe jag får i honom en tredjedel av den maten han brukar äta. Fruktpurén slukar han så klart med ett leende. Kan det vara tänderna eller är det så att han börjat förstå att det finns alternativ? Någon som har tips på hur jag ska få honom att äta ordentligt igen? Ska jag utesluta fruktpurén helt och bara ge vanlig mat och amma? Desperat mamma!

Annars mår jag inte primaballerina idag direkt. Natten har varit orolig och jag har inte fått någon som helst kontinuerlig sömn. Jag är stel i nacken, trött i huvudet, smått illamående och yr. Ändå hade jag inte ro att sova innan när Teo tog sig en liten nap. Har bara fått i mig lite yoghurt till lunch. Bad sambon köpa hem lite cola på vägen hem. Egentligen borde jag gå ut och få lite frisk luft men jag har helt enkelt ingen ork. Bara jag inte håller på att bli sjuk. Idag önskar jag att min mamma bodde lite närmare så jag kunde ringa hit henne.

Imorse fick jag för övrigt en mindre angenäm överraskning när det plingade på dörren. En smått sliten mamma iklädd mjukisbrallor med håret på ända öppnade  smått generad dörren och utanför stod en kille som skulle installera en mätare i vår lägenhet. Självklart hade vi fått information om det här tidigare i veckan men det hade ju fullständigt passerat mitt minne att det var just idag. Jag skämdes ganska så mycket när jag tvingades bjuda in honom till vårt kaos. Hela havet stormar i vår lägenhet kan man lugnt säga. Min förhoppning är att jag aldrig träffar denna människa igen för då lär jag rodna från topp till tå. Happy Thursday!

Njut av dagen!

Dags att barnsäkra!

Hittade Teodor med fötterna på huvudkudden imorse. Vad han har pysslat med i natt vet i tusan. Övat på ålning? Igår kunde han komma framåt men det gick fortfarande ganska sakta. Idag går det med väldans fart. Hjälp vad hände? Bara över en natt! Vi som inte har barnsäkrat något. Inte ens sänkt ner sängen. Dags att börja tänka lite mer långsiktigt nu kanske.

Förhoppningarna är dock att vi inte ska bo kvar här så länge till. Nu har det kommit ut ett till sådant radhus som vi tidigare tittat på. Det här är inte omgjort utan man vill renovera en hel del, men det är ändå beboligt. Egentligen är det ingenting som man måste fixa direkt även om jag redan nu har tankar på hur jag vill ha det :) Nu jäklar ska vi vinna den här budgivningen! Håll den andra tummen ni har över för oss!

Annars är Teodor fortfarande kapten tandlös. I natt vaknade han och var tröstlös. Han hade nog fruktansvärt ont. Vi gav honom en Alvedon. Tillslut somnade han efter mycket bök i sängen. Har hört honom flera gånger när han gnytt i sömnen. Min stackars lilla kille. Frågan är hur gör man nu? Enligt förpackningen får man inte ge Alvedon mer än två dagar i rad. Gäller det även om man bara ger till natten? Han har ju så nedrans ont :(

Idag är jag och Teo bjudna till en av mammorna i föräldragruppen och hennes lilla tjej som förövrigt är Teodors närmsta buddy. De hänger på babyrytmiken med. Ska bli mysigt. Mindre mysigt är att det är minus tio grader idag. Burr vad kallt! Tur vi köpte en varm åkpåse ;)

Hoppas ni får en underbar dag i kylan!

Vårshopping!

Idag skiner solen från klarblå himmel och jag blir så himla sugen på att shoppa vårkläder. Både till mig själv och liten. Både han och jag är i stort behov av överdelar så det blir nog till att ta en vända på stan i slutet av veckan. Idag har vi lite annat smått och gott som står på schemat.

Jag tog en liten powernap medan Teodor vilade lite. Vaknade av att han pep till och lägger honom bredvid mig i hopp om att han ska somna om en liten stund till. Känner då att han är helt plaskvåt på sidan av byxorna. Ännu en gång har blöjan läckt. Den här gången antagligen för att den råkat hamna lite snett. Kulkul. Det var bara att byta sängkläder på nytt. Positivt var ju att jag fick bädda fint med de nya lakanen :) Är nästan lite smått avis på honom.

I övrigt kan jag upplysa er om att Teodor numera tar sig framåt med en betydligt bättre teknik än innan. Snart är det nog dags att barnsäkra ordentligt. Hej och hå jag som trodde det skulle dröja minst en månad till. Tji fick jag! Sittekniken är även den under utveckling men än har han inte hajat hur han ska ha benen för att få bäst balans så det är lite svajigt när han inte stöder med händerna. Vem orkar öva på det när man kan ta sig framåt?

Ont det gör ont

Nedrans tänder. Min lilla kille har varit så himla ledsen idag. I ett åker fingrarna in i munnen och han liksom rynkar på näsan innan och gnuggar och gnager frenetiskt. Tycker så synd om honom. Kan de inte spricka igenom snart?
Idag har jag gett honom Alvedon två gånger och efter det har han blivit mycket lugnare. Så något är det som inte är som vanligt. Min stackars lilla prins. Om jag bara kunde ta bort allt det onda.

Till på köpet har han dessutom blivit snorig. Näsan rinner och Teodor snörvlar ständigt. Amningen är inte direkt helt smärtfri men trots allt är nätterna än så länge ganska så okej. Mycket bättre än vi väntat oss.

Hoppas nu det hänger i och blir ännu bättre när han blivit frisk. Fast med min tur är det väl säkert dags för en ny utvecklingsfas då igen och allt vi jobbat för går i stöpet. Hihi!

Håll en tumme är ni snälla för att sockerkornen har letat sig fram innan veckan är slut!

Babysim!

Oj vad han älskade det! Min fina plattrumpa plaskade likt den lilla fisk han är. Smakade glatt på vattnet. Fick några feta kallsupar men simmade glatt vidare.
Sämst gillade han att flyta på rygg då blev det en och annan protest. Mamma vad gör du? Jag vill ju spana in tjejerna! Favoriten var istället helt klart slalomsim.

Nästa vecka händer det mycket kul. En toppenvecka att se fram emot helt enkelt. Vad gör det då om man är lite snorig i näsborren.

Dagens tips!

På Hemtex - Barn har de nu rea på jättesnygga barnlakan till spjälsäng för ett pris av endast 104 svenska riksdaler.

Skynda fynda!!

Något på gång...

Jag är nästan stensäker på att det är en liten bissing på väg upp i Teodors lilla mun. Han biter och gnager frenetiskt på sin bitring och samtidigt känner vi svullnad och vasshet i underkäken. Frågan är ju bara när de där små gaddarna kommer sticka upp.

Imorgon står babysim på agendan. Införskaffade ett par ursöta minibadbyxor i veckan. Saken var ju bara den att min smalfis till son inte fyllde ut dem ordentligt i midjan. Det blev därför ett nytt inköp idag. Polarn och Pyrets namn kommer en tid framöver pryda min sons platta rumpa. De var nämligen utrustade med snörning i midjan. Perfekt för en minikille som Teodor.

Annars händer inte mycket på vår gata. Hissen har varit sönder i fyra dagar. Kul när man bor sex trappor upp. Att släpa vagnen upp och ner är ingen biff för ett muskelknippe som jag. Det har blivit lite onödigt innesittande om man säger så men nu verkar maskineriet vara upprustat igen!

Hoppas ni får en mysig helg!

Min ångvält..

tuggar på och stormar fram i sin utveckling. Numera går det inte endast bakåt och runt i sidled på mage. Nejdå nu lyckas han även ta sig framåt om än på ett ganska så orginellt sätt och med ett frustrerat tjoande ekande mellan väggarna.  Att så mycket kan se på bara någon vecka.

I övrigt blir han mer och mer stabil när han sitter och kan sitta upprätt utan att stötta sig med armarna en liten stund. Hur länge vet jag egentligen inte för så fort han ser något intressant kastar han sig i sidled eller framåt. Att sitta är dessutom ingen favorit. Nej gå och stå är så mycket roligare. Det ser så mysigt ut när han tar sina små med ändå genomtänkta steg. Än är det ingen tågång som gäller och jag hoppas att han ska fortsätta sätta ner hela foten så vi slipper tåfjäset :)

Idag är det fullt på agendan. Först blir det lite babyrytmik på kyrkan och sen läkarbesök för min del för att avsluta dagen med att mammakroppen ska få sig en genomkörare. Kul måndag!

Hoppas ni får en skön dag!

Än är det inte över

Jag trodde utvecklingsfasen var över för Teodors del. I veckan gick han in i den enligt boken "lugna" perioden. Tji fick jag.

Lillkillen är fortfarande mitt i den. Varje natt drömmer han mardrömmar och ropar högt av förtvivlan. Igår kväll fick vi ta in honom i soffan och låta honom ligga nära eftersom han skakade och ropade av rädsla i sömnen. Så fort vi la ner honom i sängen blev han ledsen. Likaså i natt.

Nu ligger vi här igen i soffan. Ända sättet att få honom att somna. Han vände sig direkt åt mitt håll och håller en fast hand mot min hud. Så nära det bara går att vara. Det gör ont i mammahjärtat att se honom så ledsen. Så liten i en stor värld.
Nu kanske ni tycker att jag skämmer bort honom som låter honom sova med oss och inte somna själv. Finns inte en chans att jag lämnar honom rädd och ledsen i sin stora ensamma säng.

Han skriker ju för att förmedla att något är fel. Jag tror det är viktigt att han vet att vi finns här. Att vi inte överger honom. Att vi alltid finns till hand. Ett tryggt barn är ett harmoniskt barn. Nu hoppas jag att den här fasen snart är till sin ända så vi kan få andas ut en stund innan nästa period av sömnlösa nätter hägrar.

Tillbaks till ruta ett...

Ja här har vi nattsuddaren själv. Ja inte jag utan sonen. Whaaaaat! I natt/morse har han velat äta som en häst. Först blev han väckt klockan ett av sambon som klev in i sovrummet. Vi försökte med allt. Vagga, vatten, ligga jämte. Ingenting dög utom så klart mat och han åt den här killen.

Klockan fem var det tid igen för ett mål. Kan det vara så att han är inne i en tillväxtperiod? Är det någon mer småbarnsförälder som märkt att de har en sådan runt sex månader? Iofs jag tycker de har det hela tiden. Iaf det där med ytterligare ett mål gröt om dagen gjorde nog plus minus noll.

Vi går tillbaka till det vanliga igen ett tag och så får vi ta det stegvis. Nummer ett blir att få honom att äta ordentligt till lunch och gilla maten. Sen får jag väl trappa ner efter hand med amningen. När amningen är över får vi se hur nätterna ser ut. Det är stört omöjligt att få honom att sova när han ser mig. Jag är lika med mat är lika med ingenting annat funkar.

Tycker faktiskt det är lite mysigt med amningen igen och när jag tänkte på att jag snart inte skulle amma honom mer blev jag nästan lite nostalgisk. Konstig man egentligen är, när man är mitt uppe i det som mest då vill man bara sluta men nu när han äter två vanliga mål mat om dagen då är det helt plötsligt "underbart". Tro nu inte att jag kommer bli en sådan som ammar mina barn till de är "vuxna". Thatś kind of nasty!

Hur som helst. Blöjorna fungerar tipp topp! Tummen upp för Pampers! Libero spelar eventuellt på sin sista sträng. Tycker nästan det är bättre passform på Pampers. Ja det blir till att köpa en paket Pampers bara för att testa.

Igår rensade jag lite bland Teodors kläder och antalet bodys minskade drastiskt. Tog på honom en idag som även den snart inte går att använda. Killen växer! Snart är han väl längre än morsan vilket iofs inte direkt är någon enorm längd att passera.

Kan även hälsa er att träningsvärken från helvetet har intagit min kropp. Jag är nu ett levande bevis på att man använder samtliga musklegrupper när man tränar innebandy. På söndag är det jag som ger mig ut i löpspåret. Lyckliga jag!

Hoppas ni får en underbar helg!

Oj vad kul det var!

Ni var inte många som gissade vad det var för sak jag skulle hitta på men några nyfikna små läsare fanns det allt. Jag kan meddela er att ingen av de som vågade på sig en gissning hade rätt. Iofs sova hade ju varit fantastiskt skönt och att få sova en hel natt utan avbrott ännu mer underbart men det är inget jag räknar med att få göra på bra längre.

Nej det jag längtat efter länge var att få spela innebandy igen eftersom jag var tvungen att lägga ner det då jag fick reda på att jag var gravid. Innebandy är en av de idrotter man avråder att utöva under graviditeten pga den fysiska närhet den ständigt kräver. Igår gjorde jag alltså debut efter över ett års frånvaro. Det känns i kroppen idag kan jag säga och mina steg på planen var nog inte de med mest smidighet. Det kändes inte så iaf men nu är tanken att jag iaf ska fortsätta att träna varje vecka och om möjligt spela någon match. Oerhört taggad är jag!

Igår var Teodor och Andreas med på träningen. Vi hade ju tanken att han skulle somna i bilen och sen sova. Ja eller hur. Inte vår nickenyfiken inte! Nej då klockan elva somnade vår lilla nattsuddare. Inte sov han längre för det trots ett ordentligt matintag. Nepp vaknade i vanlig tid och ville dricka lite. Möjligen kan det vara så att han inte är hungrig utan just bara törstig. Kanske ska vi prova endast vatten någon gång. Eller så härdar jag ut till jag iaf slutat amma så får vi se sen.

Tänkte iaf prova att ge honom ett grötmål nu på förmiddagen och se om han står sig bättre under natten. Jag hade lite funderingar på hur mycket man egentligen skulle ge dem att äta. När Teodor får gröt på kvällen känns det som att han inte har något stopp. Har till och med prövat att göra lite extra gröt och han slukar allt och lite fruktpuré efter det. Enligt BVC ska man ge dem så mycket de vill ha. Ja inte enorma intag men iaf så mycket att de står sig två till tre timmar mellan målen. Kan vara bra att ha som riktmärke när man ger sin in i matdjungeln.

Igår testade jag att ge Teodor lite spagetti och köttfärssås (burkmat). Såg då att det var små, små bitar i purén. Detta var något som T inte gillade och direkt fick han klökningar och visste inte vad han skulle göra med maten. Fick lasta upp lite majs och potatispuré istället som han glatt mumsade i sig. Hur går det för era småttingar och bitar? Hur gör man för att vänja dem vid större bitar än bara mos? Är det bara att testa lite då och då för att vänja dem? Tips mottages gärna.

Grötmetoden!

Nu är ni nog allt några stycken där som sitter spända och väntar på resultatet av gårdagen. Till min förtret fungerade det inte alls. Mycket sämre om jag får säga mitt. Nej den kör vi nog inte igen trots att jag vet att man måste prova några gånger för att vara riktigit säker men jag går inte från att ha vaknat en gång på natten till att nu istället amma två gånger. Det skulle ju vara att svika ett mer vinnan koncept.

Han vaknade så klart tidigare än han brukar vilket med andra ord inte innebär att uppvaket i sig är en vana. Mat var det enda som gällde. Det var inget annat som fungerade. Jag var så trött så ögonen gick i kors. Han är hungrig sa jag till Andreas. Ge honom mat då sa han. Okej sagt och gjort. Sen vaknade han igen vid fyra och sen sju. Det är en trött mamma som sitter här idag.

Nu tänker jag inte rata grötmetoden helt för jag vet många barn som står sig på bara ett grötmål innan läggdags men det gäller att resten av dagen fyller deras magar ordentligt då. Det är inte helt lätt att veta när man ammar hur mycket som glider ner i den lilla magen.

Idag är en ny dag och vet ni idag ska jag få göra något som jag länge längtat efter. Är det någon som kan gissa vad? :)

Operation bye bye nattamning!

Då var sonen godkänd och klar. Enligt läkaren en mycket fin liten prick dock måste han ligga extremt mycket på mage. Ja inte för att han är svag på något sätt utan för att de fortfarande anser att hans huvudform är något deformerad (ojämn). Ja ingen är ju perfekt ;)

Är iofs lätt för dem att säga. Det är inte de som får höra hans höga gälla stämma dagarna i ända men självklart ska jag lyda deras råd. Deras befallning är min lag (eller inte). Funderar på att kila inom Klasse O imorgon och köpa hörselskydd. Stora feta om sådan finns!

Nu till matfrågan. Jag har helatiden sagt att när Teodor blir sex månader gammal ska jag börja trappa ner på amningen. Eftersom vi redan bytt ut ett mål mot gröt är nästa projekt lunchen. Det tråkiga är att han nu börjat "rata" maten något. Det är inte så att han inte sväljer ner och gapar. För det gör han till att börja med men sen blir det tvärstopp efter några skedar och arga toner. SJälvklart slinker fruktpurén ner fortare än kvickt så det beror ju knappast på att han inte är hungrig.

Vi frågade även lite om natten eftersom han fortfarande envisas med att äta ett mål mat. Kan man pröva att bara ge honom lite vatten? Hur ska vi gå till väga vi nattning mm.

Enligt både läkaren och BVC-Gittan går han upp så bra att han inte behöver äta på natten. Viktigt är att han inte är trött när han äter sista målet mat eftersom han då kan förknippa mat med sova. Vi ska därför prova att inte amma alls efter kvällsgröten. Grötmålet ska alltså bli hans sista innan läggdags. Därför ska vi idag ge gröten något senare än vi brukar och se om detta överhuvudtaget går att genomföra.

Önska oss lycka till för det lär bli en lång natt!

Blöjläckage

Hur är det möjligt? För tredje gången på en vecka har Teodor vaknat på natten och varit genomblöt på ryggen/benet. Nu är jag så förbannad på Libero att jag köpte Pampers baby-dry som vi nu ska använda på natten. Det är ju inte direkt så att jag väcker min son för att jag är tvungen att byta blöja på honom bara för att de annars kommer att läcka. Förbannade jäkla blöjor!

Gillar egentligen inte Pampers då jag tycker de luktar skunk redan från början men det finns ju inget alternativ eftersom Libero inte har några nattblöjor. Riktigt dåligt och nej det är inte så att vi använder fel storlek på blöjorna. Teodor väger inte ens åtta kilo och nummer fyra är det rätta alternativet. Treorna var på tok för små för bara några veckor sedan och femmorna känns inte riktigt rätt.

Denna mindre glada mamma som dessutom har fått för lite sömn de senaste veckorna är så eldad att hon tänker till och med skriva till Libero och säga att hon är besviken. Vi valde Libero för att vi ansåg de vara det bästa alternativet från början men nu börjar jag tvivla. Fortsätter det så här kommer vi att se oss om efter andra märken och det tänker jag göra klart för dem.

Är ni andra som varit med om samma sak? Vilket blöjmärke använder ni och hur ofta byter ni blöja? Är det för mycket begärt att blöjan ska hålla en hel natt?

Hälsa pappa!

Himlens änglaskara har utökats. Året hann knappt börja innan vi förlorade ännu en "familjemedlem". Min fina farbror.

Återigen forsar minnena över mig. Tårarna rinner sakta ner för mina kinder. Vår lilla tappra skara minskar på nytt.

Nu får det gärna vara bra för en tid framöver. Jag orkar inte med fler ledsamheter. Fyra begravningar inom loppet av två år. Nu räcker det!
Ta hand om varandra där uppe! Vi saknar er! <3

Mardrömmar!

Teodor är just nu mitt inne i en utvecklingsfas. Varje dag är en kamp både för honom och för oss. Jag upplever nog den här perioden som den som varit mest intensiv av alla de faser vi ännu gått igenom.

Samtidigt är jag oerhört tacksam för boken min vän Sofie skickade till mig när Teo ännu var en liten knodd. Den har varit till mycket nytta. Tack vännen!
Den senaste veckan har Teodor vaknat flera gånger efter läggdags och varit nästintill otröstlig. Jag har hört honom andas intensivt och oroligt på natten och även vaknat av att han gnyr och gnäller hjärtskärande i sömnen. I morse ville han ligga nära, nära för att kunna somna om.

Förutom detta är hans humör växlande och frustrationen lyser ständigt i hans ögon. Igår när vi var hos några vänner blev han jätteledsen vid höga okända ljud och om någon tittade för länge på honom. Bara mammas famn dög. Jag hoppas vi snart ska få tillbaka vår glada, lyckliga och nöjda son även om skratt och leenden utges även nu.

Trots hans lynniga humör inser vi ändå att vi är ganska lyckligt lottade. När man hör andra berätta om deras barn och hur de upplevde spädbarnstiden förstår vi att Teodor är ganska lätt att ha att göra med. Det kunde ha varit bra mycket värre om man säger så :)

I övrigt går flaskan bra nu. Han tar den lätt. Tyvärr upptäckte vi några röda utslag både på kinder och rygg efter att han fått välling/ersättning härom dagen så vi har inte provat igen. Bara med vatten.

Tänkte ta upp det med BVC på tisdag då det är dags för sexmånaderskontroll. Jag misstänker isf ersättningen då vällingen innehåller exakt samma ingredienser som gröten. Iofs är vällingen kanske lite mer koncentrerad. De på kinderna försvann efter någon timme och var endast ytliga men de på ryggen är fortfarande kvar. Inte lika intensiva dock.

Tycker iofs att de borde försvunnit om det var någon matallergi och lite mystiskt att de endast är på ryggen/nacken. Jag har funderingar på värmeeksem. Den där åkpåsen vi investerade i är nog gjord för Alaskavintrar. Han är nämligen riktigt varm om rygg och nacke när vi tar upp honom. Behöver knappt ha några extra kläder på sig när vi går ut. Vad har era små på sig?

Hur som helst vi håller i hatten här hemma och försöker härda ut ännu en intensiv period. Vem har sagt att det ska vara lätt här i världen. Även om det vore skönt om något i ens liv var det. Efter regn kommer solsken. Jag hoppas åskmolnet snart ger med sig.

Bästa dagen ...

i mitt liv var dagen då du kom till oss. Tänk att det hunnit gå hela sex månader.  Sex omtumlande men underbara månader och jag ser fram emot att följa varje steg du tar på din resa mot en egen liten självständig individ.

Idag är det svårt att föreställa sig ett liv utan dig. Vad hade jag i mitt liv innan som gav det mening att stiga upp varje dag? Kanske var det längtan efter att en dag äntligen få träffa dig. Att få ha dig i min famn. Känna dina andetag mot mitt bröst. Snusa din doft och höra din röst.

Ni som har barn är väl medvetna om att kärleken till ett barn är obeskrivlig men har ni någon gång älskat någon så innerligt att det nästan gör ont. Så känns det varje gång jag tänker på att jag har en fin liten son som är min. Bara min! Ibland känns det så overkligt att jag måste nypa mig i armen för att förstå att det är sant.

Grattis på halvårsdagen min fina lilla kille! Jag älskar dig till månen och tillbaka igen!

Framsteg på västkusten ...

men jag vet att jag kommer få äta upp min strumpa för att jag skriver det här. Nu ska ni få höra. Jag fick precis i mitt lilla monster en blandning av välling och ersättning men hör och häpna det slutar inte här för den åts nämligen ur *trumvirvel* NAPPFLASKA! Enträgen vinner ibland. När han väl fått in tekniken slukade han den i ett nafs.

Jag fick dock byta napp från trean till tvåan. Det rinner lite väl hastigt ur trean. Försökte få i honom lite till men där tog det stopp. Kanske var han mätt? Kanske inte? Lurade honom iaf med att ta lite på en sked först som han fick smaka på.

Beställde flaskor från Tommee tippee idag. Tydligen är det många flaskvägrande barn som tagit dem. Ber till gudarna att det ska gå här med! Någon som testat?

Som bonus för att han var så duktig får mitt lilla monster nu ligga i bara blöjan och leka i sitt gym. Där trivs han som fisken i vattnet iaf en stund. Både fötter och armar pekar rakt upp. Allt som kan fångas greppas med antingen fötter eller händer. Nu låter det tyvärr återigen gnällgnällilajnen. Jag tror sängen väntar!

Hoppas kvällen bli enastående!

Uppsjungning pågår!

Här testar vi våra röstresurser så det skallrar i kristallglasen. Hur så höga ljud kan kommar ur en sådan liten person är nästan obegripligt. Annars ser dagen ut som vanligt. En mindre nöjd kille så fort han rullar över på mage och försöker ta sig någonstans. Ber till gudarna att han snart ska få kläm på hur man gör, för det börjar bli hål i huvudet på mig av allt gormande.

Idag testade jag köttpuré för första gången. Det var inte direkt gourmet ansåg Teodor och klöktes flera gånger om innan han lyckades spotta ut maten. Jag kan iofs förstå honom för jag fick kväljningar bara av doften. Fruktpurén gick ner i vanlig ordning fast han har börjat hålla på väldigt mycket med tungan de senaste dagarn och då åker en hel del utanför. De där tungrörelserna gäller iofs inte endast när vi äter utan de pågår ständigt. Jag antar det har något med munmotoriken att göra.

Morsan är dubbel tröttmössa idag. Den gångna natten har nästintill varit en mardrömsnatt. Tror jag fick kanske högst en och en halv timmes sömn mellan klockan tolv och fem i morse. Som tur var insåg min kära son vad han ställt till med och gav mig sovmorgon efter morgonamningen. Tack och lov!

Nu håller fönsterna på att gå sönder här pga högjudd bebis. Måste kila!

Nytt år, nya möjligheter!

Säger härmed hejdå till vardagssockret. Nu börjar min resa mot ett mindre sockerberoende. De senaste veckorna har jag fullstädnigt badat i godsaker. Att vi har 15 chokladkakor som ligger och skriker i skåpen gör mitt inte direkt mitt uppdrag enklare att genomföra.  Sockerdjävulen skriker ständigt i mitt huvud. Godis är gott! En bit skadar inte! Snart tänker jag dränka den med en balja kaffe.

Nyårsafton var en lugn tillställning som slutade en bit efter midnatt. Ärligt talat var det svårt att hålla ögonen öppna ända till tolv. Det var nog tur att jag tog mig en välbehövlig vila med Teodor på eftermiddagen annars hade jag nog slocknat och missat konfettin. Vår kära son vaknade självklart i lagom tid till tolvslaget. Att få honom att somna om var helt omöjligt. Han verkar ha någon inbyggd radar som talar om när det är läge att vakna och göra livet "surt" för mamma och pappa. Nej men klart han skulle vara med. Man kan ju inte missa sitt första nyår.

Senaste veckorna har Teodor varit en liten gnällspik. Det tjoas i ett så fort han inte får som han vill. Ja iofs går hans mun även när han är nöjd med. Visst är det gulligt när de små pratar men inte när de tjoat högt i flera timmar i rad med ett ständigt enformigt ljud på samma frekvens. Att använda små bokstäver verkar inte riktigt gå hem hos min son.

Det märks även att han börjar bli starkare i kroppen för det är inte helt lätt att kontrollera honom i famnen när han ålar runt och försöker ta sig någonstans. Helst vill han vara överallt där han inte kan vara. Framförallt vill han ha alla saker som han inte får tag i. Det ska bli intressant och se hur långt tid det tar innan han börjar röra sig framåt.

Veckan som kommer är helt fullständigt oplanerad. Underbart! Det är nämligen stor tröttmössa på mig. Jag som tänkt vila upp mig under jul men istället känner jag nästan att jag är tröttare än någonsin. Hjälp hur blev det så här? 

Hoppas ni hade ett mysigt nyårsfirande och att det nya året bjuder på många lyckliga stunder! Höjdpunkten 2011 var utan tvekan självklart dagen då DU kom. En sådan obeskrivlig lycka upplever man inte många gånger i sitt liv! Vad år 2012  ska bjuda på är ännu ett oskrivet blad, men jag ser fram emot många glada och minnesvärda dagar.