Ett steg fram

Tre steg bak. Vi trodde det skulle vända efter att vi påbörjade den andra kuren antibiotika i lördags. Tji fick vi ännu en gång då liten fullständigt vände upp allt maginnehåll bara någon timme efter intag av antibiotika.

1177 är ett nummer som gått varmt här hemma den senaste veckan. Likaså bilen. Efter att vi enligt instruktion gett ännu en dos på söndagsmorgonen och återigen fått en enorm explosion serverad i knät blev det ett nytt läkarbesök.

Friskförklarad och nu tänkte vi att allt blir frid och fröjd. Febern nere och ingen mer antibiotika. I går kväll såg jag så prickarna. Dessa prickar som fullständigt exploderat över hela kroppen. Lägg till en kille som knappt vill varken äta eller dricka. Mitt mammshjärta har gråtit många tårar.

Idag blev det nytt läkarbesök. Öronen ser fina ut. Inget i halsen. Lungorna låter fint men kroppen är slö och prickig. Herregud vad prickig den är.

Vad prickarna är kunde läkaren inte svara på. Det såg inte ut som allergiutslag. Vattenkoppor ja kanske men sjukdomsförloppet stämmer inte. Höstblåsor nja. Viruspletor jo. Jag tror ev på tredagarsfeber eller virusinfektion men vad vet jag.

Han har blivit så smal min prins. Inte för han var så hullig innan men nu känns han benig. Vi får i honom lite välling och vätskeersättning. Någon bit blodpudding och lite riskaka. Behöver jag säga att jag är orolig? Vet inte vad jag ska ta mig till. Det är väl bara att vänta och se men usch vad jobbigt det är.

Det räcker nu. Han har tagit tillräckligt med stryk. Han är stark min kille men just nu är han svag och orkar inte mycket vakentid. Låt det vända för nu är vi slut hela familjen. Usch!!