Idag träffade jag nog en av Göteborgs mest stirriga nyblivna mammor. Stackars människa, stackars barn. Det hela började med att lillskiten börjar skrika i högan sky. Ja ni vet sådär högt som nyfödda kan tjoa, dvs inte direkt något tarzanvrål. Ja nyfödda barn skriker om ni inte noterat det innan ;)
Mamman blir helt galen och börjar prata med både sig själv och barnet. "Åh herre gud, lilla vän, nehä där ville inte du ligga i vagnen. Oj oj vad ska vi göra nu? Varför är du ledsen? Hjälp, hur ska jag göra nu? Ska du vara lite i selen då? Jaha, nej men nu är du inte nöjd heller. Oj vad händer. Vad ska vi göra. Där går hon fram och tillbaka i affären och tar upp barnet och lägger ner barnet och upp igen och ner igen.
Jag tänker att: hon kanske vill ha lite hjälp med den där bärselen så jag frågar snällt om hon vill ha hjälp. NEJ, nästan skriker hon. Hoppsan, fel av mig. Efter någon minut inser hon nog hur illa det lät och säger tack du vet hon är nyfödd och jag vet inte vad jag ska göra ... Jag ler lite och säger nej jag förstår. jag har en 2 åring hemma. Mamman fortsätter att sucka och stöna och säger men ja såhär var det ju inte tänkt och du vet jag kan ju inte bara gå härifrån och vad ska vi göra nu. Lilla Vivvi gumman, varför är du såhär? Ojojoj.
Hjälp tänker jag när jag går därifrån. Var jag också sådär stirrig när jag var nybliven mamma? Fick jag också panik när Teodor skrek på offentliga platser? Jag blev stressad bara jag såg henne. Den där människan kommer dimpa ner av utmattning snart och hon inte taggar ner några kulor.
Om det är något jag lärt mig på de senaste två åren som mamma är det att ingenting blir som man tror och önskar. Det är bara att finna sig i situationen och göra det bästa av den. Ibland får man helt enkelt bara kasta in handduken och erkänna sig besegrad.
Haha åh.. stackarn.. tänk så olika man tar saker och hanterar stress!
SvaraRaderahahaha... ler när jag läser o känner samtidigt som även du skriver hur stressad jag blir av hennes aggerande. Hjälp! Tror dock inte att jag var så stirrig när Lucas var nyfödd. Ärligt! Var rätt van vid barn efter att ha tagit hand om X-antal syskonbarn under min uppväxt :) Men kan samtidigt förstå henne om hon aldrig typ hållit i en liten bebis tidigare. O dessutom offentlig stress :)
SvaraRaderaJa tagga ner är nog definitivt något hon behöver göra.
Hoppas allt är bra. Puss o kram
Hehe, det hade ju kunnat vara jag, det där. Och jo, man ÄR stissig i offentliga sammanhang. Jag vet ju själv hur illa jag gillar delfinljud i tid och otid. Eller föräldrar som inte försöker gör nåt alls åt sin gapande telningar.
SvaraRaderaJag hade nog inte varit supernöjd om Ullharen satte igång och illvrålade inne på Åhléns t ex. Jag antar att jag stissigt hade gått ur butiken. :)
När vi är i Ullared ger jag honom till dig ;)
Jo: Men att gå ut ur butiken är ju det mest naturliga, inte att springa runt som hackehackspett på julafton och beklaga sig. Haha men det är klart första barnet är alltid lite hispigt.
SvaraRaderaSjälv minns jag hur jag fick amma på en stol i ett hörn på Babyproffsen vid Kungshöjd. Lite smått pinsamt när det kom invandrandes kunder från höger och vänster :)
Haha jag tror faktiskt att din lilla prick föredrar mamma. Om jag tar honom blir det nog ännu högre vrål ;)