Jag lägger väl till mig på listan över föräldrar som vabbar under årets mest sjukdomsdrabbade månad. Det lär väl inte vara sista gången. Här fick vi vara "friska" (om man bortser från familjen snorkråka) i ungefär två veckor innan Teodor åkte på ögoninflammation. Röda och kletiga ögon som knappt går att öppna på morgonen. Lägg till att kranen skjuter ut femton liter snor varje dag och att slemhostan åter gjort entre. Hur mycket snor kan en sådan liten näsa producera egentligen?
Behöver jag säga att jag med fått det. Röda, ömma ögon med gulgrönt klet i. Det går bra nu. Tur i oturen är att han annars är pigg som en mört. Äter helt okej och ännu inte haft någon avsevärd feber.
Idag är jag tillbaka på jobbet igen och A är hemma och vabbar. Det känns som jag jobbar halvtid och ändå har 100% beläggning. Att jag dock bara ska jobba 70% syns väl mest på lönekontot och tyvärr inte på andelen arbetsuppgifter.
Det var inte många glädjeämnen från dagens skribent, men jag är glad. Livet är underbart trots vissa brister ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar