Hembesök

Idag var vår fantastiska BVC-sköterska på besök. Förutom att väga och mäta vårt lilla matvrak till underverk (förbi födselvikten redan) så pratade vi mycket syskonrelation och även endel förlossning och Teodor så klart.

Det där med att få ett syskon är inte alltid bara stolthet, glädje och kärlek. Det är även en stor kris i det äldre syskonets tillvaro. En förlust av ensamrätten till föräldrarna.

Detta märker vi på Teodor då han ofta vill att mamma ska komma och följa med när lillebror får mat. När lillebror byter blöja har Teodor helt plötslig bajsat även han och MÅSTE byta blöja. Vilket han får även om det inte behövs. Nätterna är ofta tuffa då lillebror ammas och Teodor vill ha sin mamma. Om man kunde klona sig skulle jag inte tveka.

Gittan beskrev det som så att när ett syskon kommer till världen upplever det äldre syskonet det som att "jag dög inte, så därför skaffade de en annan".

När hon sa det fick jag otroligt ont i hjärtat och maggropen. Är det så han tänker vår största prins? Att han inte duger längre. Mitt lilla hjärta. Vi älskade dig först och kommer aldrig sluta.

Samtidigt är jag så stolt över honom. Han växer i mina ögon vare dag som går. Talet fullkomligt bubblar ur honom och han kan så mycket som jag inte visste om. Liten börjar bli stor men i mina ögon förblir du alltid min lilla kille.