Förtrots?

Mitt minimonster till son har återuppstått. Han försöker ständigt ta komandot över de få saker han kan bestämma över. Får han inte som han vill blir han förbannad som ett ilsket troll. Slår händerna förtvivlat kring sig och stampar lite lätt i golvet. Ibland kan vi även få se ett dramatiskt djupdyk ner mot golvet. Tårarna sprutar och läppen darrar.

Som om detta inte var nog testar han ständigt gränserna. Äter sämre, spottar ut mat, kastar ner den på golvet eller sitter helt enkelt bara och leker med den. klättrar på allt man kan, fingrar på saker han tidigare låtit vara trots ständigt tjat och arga blickar från mamma och pappa. Kvällar och nätter ska vi inte prata om. Vi som har varit bortskämda med att ha en son som sover som en prins. Glöm det! Nu vaknar han varje natt olika tider. Ledsen för det mesta och vägrar somna om i sin säng. Möjligen om vi ligger bredvid men helst i vår säng. Han uppträder orolig och verkar inte ha ro i kroppen att somna om.

Jag antar att det är ännu en underbar utvecklingsfas som gör sig påmind och att förtrotsen hos min son sakta men säkert håller på att stegra. Jag älskar min lilla goding men oj vad trött denna zoombiemamma är när klockan ringer 5.50. Korsar fingar och tår att han snart är tillbaka i sin gamla sömnrytm. Visst är det mysigt med en varm gosig kille i famnen. I en timme kanske två, men när man vaknar av sparkar i mellangärdet och stel nacke pga. en något onaturlig sovställning längtar man efter att få ha sin sida av sängen för sig själv.

Ville bara skrika ut lite frustration i trötthetsdimman. Tack oich hej från tröttmössan. På återseende.