Väck mig

För det måste vara en dröm. Jag kommer få äta upp det här men någonting har hänt. Mitt envisa lilla minimonster har plötsligt förvandlats till en hanterbar, för det mesta ganska nöjd liten minimänniska. Det känns som någon tryckt på en knapp och plötsligt över en natt har han accepterat tillvaron.

Ja okej det kanske var lite att ta i. Han har fortfarande bara ett mål. Att ta sig framåt och göra allt som storebror gör (läs göra livet surt för storebror). Det pustas och frustas men mellan allt stön och stånk är det mycket leenden, skratt och gulligt joller. Ett otroligt utbyte jag aldrig skulle vilja byta bort.

Just nu är det bra underbart att vara mamma till min lilla minikrabat. Vädret är toppen. Vågen pekar fortfarande neråt (dagsform 59kg). Musklerna börjar komma tillbaka. Konditionen och orken likaså.

Idag norpade jag faktiskt åt mig ett par chinos i storlek 36 på H&M med tanken vi får se om de går över höfterna. Förstå min förvåning när jag upptäckte att de var på tok förstora så jag måste byta och testa en mindre storlek. Storlek 34 när klämde jag mig i en sådan senast?

Ja okej de var säkert stora i storleken eller felmärkta men ....
Självförtroende boostades och motivationen att fortsätta löpträna ökade flera nivåer.

Hoppas ni får en fantastisk Valborg. I helgen blir det dop för liten med skadligt mycket onyttigheter men vad gör väl det. Nästa vecka är en ny vecka med nya möjligheter att uppnå uppsatta mål.