När hjärtat gråter

I lördagsnatt blev ännu en av de mina förd iväg av en ängel. Min farmor fick efter många år av sjukdom äntligen somna in och återförenas med min farfar. En fridfull död som jag länge önskat henne.


Det jobbiga med döden är att den väcker minnen till liv. Att den påminner mig om pappas kamp. Om de få veckor vi fick tillsammans efter beskedet vi anat men hoppats vi skulle få undgå. Hur hans ögon tårades sista gången vi sågs när jag sa att jag älskade honom. Om det oerhörda tomrum han lämnat efter sig. Om alla stunder vi haft och de jag önskat att vi fått dela tillsammans

Då kommer tårarna!

Varje dag som går önskar jag att du fortfarande var vid livet. Att du fick vara med och dela alla fina stunder vi nu är med om. Det finns inga ord för hur mycket jag saknar dig. Men jag vet att du tittar ner på oss ibland och ler för vi har det bra även om vi önskar att du var med oss.

För alltid i mitt hjärta. Finns ingen som du!