Idag skedde det igen. Tårarna som brände bakom ögonen trängde sig fram och rann ner för mina kinder. Idag orkade kroppen inte hålla emot längre.
Vissa dagar är livet som småbarnsmamma inte lika fantastisk som vanligt. Idag har jag gästats av både rådlöshet och hopplöshet. Önskan att kunna stänga av och bara få skrika rakt ut att nu räcker det har infunnit sig flera gånger.
Samtidigt får jag så dåligt samvete. Han är så liten och oförstående. Så fullständigt förvirrad i den här stora världen. En liten prick som ständigt bombarderas av nya intryck och färdigheter. Inte konstigt att han blir rädd och omtumlad. Han vet inte bättre än att gnälla, skrika och gråta krokodiltårar och självklart får han göra det.
Det är bara att inse att även livet som förälder har en mindre charmerande baksida. Alla stunder går man inte runt på små rosa moln och myser. Som tur är de upplyftande och underbara tillfällena bra många fler än de grådassiga och energikrävande.
Min son är en älskvärd liten skit och jag skulle inte vilja leva en dag utan honom vid min sida. Vissa dagar är helt enkelt bara lite tyngre att ta sig igenom än andra.
Dem slår jag in väl i flera lager av gladpack och sen gömmer jag dem långt långt in i garderoben. Allt för att de inte ska hitta ut så lätt igen.
Nu ska jag packa ihop mig själv och förhoppningsvis få någon timmes sömn innan det är dags för liten att mumsa i sig lite nattamat.
Imorgon är en annan dag ...
Ny dag, nya krafttag.
SvaraRaderaJag kan se mig i dig.
Hoppas din dag blir bättre idag! :)
Jag har en sambo som jobbar mycket kvällar/nätter och det tycker jag är jättejobbigt, för på kvällarna kan man behöva avlastning när de små är som kinkigast.
Så vissa kvällar brister det. Man är inte mer ån människa.
Kramar från oss <3
Kraaaaaaaaaaaaaaaam gumman.
SvaraRaderaTyvärr har man dessa dagar.
Hoppas ni får iordning på lillemans sovning på nätterna snart. Vet precis hur knäckt man blir av att inte få sömn.
Be Andy ta honom någon morgon så du får sova? Menar du ger mat och sedan tar han över?
Önskar nu mer än på länge att Sverige vore mindre så jag kunde komma och hjälpa dig eller bara ge en kram.
Kraaaam
jag känner igen mig...o visst är det skönt att bryta ihop. Jag bryter ihop också ibland. Visst oftast ligger det lite annat bakom. Men jag är skitskraj för att bryta ihop. Men måste erkänna att de är skönt efteråt. Vill ju inte vara en dålig mamma. Det ständiga dåliga samvetet som knackar på axeln. Jag är det personifierat kan jag säga. varmaste kramarna till dig supermorsan <3 den bästaste mamman T kan ha!!
SvaraRadera